Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
Detta överensstämmer med iakttagelser, gjorda vid
andra tillfällen, varvid man kunnat konstatera, att
även en mycket gles duk har god reningsförmåga,
troligen beroende på att porerna i duken mycket
snabbt till en viss grad fyllas igen av sotet.
Anmärkningsvärt är att vid användning av
cell-ullstyget tryckfallet i renaren ännu efter 40 mils
körning icke är högre än med rena dukar. Sannolikt
sammanhänger detta med att sot lätt faller bort från
cellullsmaterialet.
Provning av antändlighet.
Undersökningen avsåg att utröna eventuella
skillnaden i antändlighet hos de tre i tabell I angivna
tygkvaliteterna.
För detta ändamål utfördes bestämning av dels
tygernas brännbarhet, .dels deras benägenhet för
kolning vid långvarig upphettning.
Vid provningen, som utfördes av Statens
provningsanstalt, upprättades följande protokoll:
"Provningens utförande.
Brännbarhet. Bestämning av tygprovens
brännbarhet utfördes enligt metod, angiven i "Second
Report of the Fabrics Co-ordinating Research
Com-mittee, Department of Scientific and Industrial
Research, London, 1930".
En ca 50 cm lång ocli 5 cm bred remsa av
tygprovet inspändes vid längdkanterna i en provram
så, att remsans fria bredd var 30 mm. Provramen
ställdes vertikalt och centriskt i en trumma med
15 X 15 cm inre tvärmått, och 60 cm höjd. Trumman
var nedtill försedd med hål för luftväxling.
Provremsans nedre ände befann sig 10 cm från trummans
botten och den övre änden i jämnhöjd med trummans
överkant.
Provremsans nedre ände antändes, varvid elden
fortplantade sig uppåt utefter remsan. Tiden, från
det att lågan nått ett märke 40 cm under remsans
övre ände och till det att remsan var helt förbränd,
observerades. 3 st. remsor av varje tygsort
provades.
Benägenhet för kolning vid upphettning.
10 st. kvadratiska tygstycken 5 X 5 cm lades
ovanpå varandra i en stapel. En stapel av varje tygsort
placerades i värmeskåp och utsattes för en
temperatur av 150°C under 1 dygn varefter tygproven
granskades.
Provningsresultat.
Brännbarhet.
Tabell X.
Lufttemperatur i laboratoriet ca 18 °C.
Försök nr Bränntid i sek. tör
Enbart 67 % bomull + Enbart
bomull 33 % cellull cellull
1 26 28 20
2 24 27 22
3 28 28 19
Medeltal 26 28 20
Benägenhet för kolning.
Vid granskning efter förvaring 1 dygn vid en
temperatur av 150°C voro samtliga tygprov svagt
gulfärgade. Tygprovet av enbart cellull blev något
mera färgat än de övriga proven. Någon för känseln
märkbar nedsättning av tygprovens hållfasthet
kunde icke konstateras vid nämnda temperatur.
Proven fingo efter granskning kvarligga i
värme-skåpet ännu ett dygn, varvid fel uppstod på
temperaturregleringen och en insatt termometer,
graderad till 200°C, sprängdes. Maximitemperatur kan
därför icke anges. Vid granskning visade sig, att
provet av cellull var svartfärgat, medan de båda
övriga proven voro brunfärgade. Däremot hade
provet av enbart cellull bibehållit avsevärd del av sin
ursprungliga hållfasthet, medan de övriga provens
hållfasthet var obetydlig."
Brännbarhetsprovet visar, att ren cellull brinner
något snabbare än ren bomull och biandmaterial.
Denna egenskap torde emellertid i praktiken icke
medföra någon egentlig olägenhet.
T fråga om benägenhet för kolning visar provet, att
tyget av enbart cellull bibehållit avsevärd del av sin
ursprungliga hållfasthet, medan de övriga
tygsorternas hållfasthet var obetydlig. Detta talar till fördel
för cellullen, då det i praktisk drift kan inträffa, att
renardukarna på grund av dålig kylning av gasen
utsättas för onormalt hög temperatur.
Sammanfattning.
Jämförande laboratorieförsök och praktiska prov
hava utförts med filterduksmaterial av cellull,
bomull samt blandning av dessa. Försöksresultaten visa,
att cellull i de flesta avseenden är lika lämplig som
eller bättre än bomull. Endast i fråga om
krympningen äro cellullstyger av provade kvaliteter olämpliga.
Under förutsättning att krympningsprocenten genom
lämplig förbehandling kan nedbringas till 1 à 2 %
har man i cellull ett förstklassigt filterduksmaterial.
Något om hjulets mekanik.
Av civilingenjör INGEMAR SCHWALBE.
I det följande skall några synpunkter framläggas
på frågan, hur hjul av olika stora diametrar påverka
vägbanan, förutsatt att hjulringarna äro stela. Det
har nämligen visat sig, att stela hjul, allra helst om
de äro järnskodda, på ett katastrofalt sätt påverka
vägbanan med de stötar, som uppstå på grund av
vägens ojämnheter. Det är sålunda minst lika svårt
att behärska vådorna av dessa stötar när det gäller
vägbanan, som när det gäller fordonet, dess last ocli
passagerare. (Man kan som exempel på de oerhörda
accelerationskrafter som uppstå vid ett hjuls rörelser,
nämna att järnvägshjul, vilka genom häftig inbroms-
44
18 april 1942
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
