Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bergsv etenskap
England.
I detta land ha gruvlinorna standardiserats i
större utsträckning än annorstädes. Icke endast de
vanliga runda lin typ erna äro här behandlade utan en
hel mängd speciallinor med platta parter.
I inledningen till standardiseringsföreskrifterna för
gruvlinor med runda parter1 framhålles att linor av
denna typ numera måste tillhöra någon av de i
standardtabellerna angivna konstruktionerna och
tillverkningsnumren samt att alla mått och andra
specifikationer samt provningar måste utföras i
överensstämmelse med de angivna föreskrifterna. Köparen
skall meddela tillverkaren alla de speciella
förhållanden, under vilka linan skall arbeta, enligt ett särskilt
formulär och tillverkaren å sin sida skall till köparen
lämna alla uppgifter om lintrådsmaterial, linans
diameter och konstruktion, kärnmaterial, nominell vikt i
pounds per fathom (6 fot), genomsnittliga
brottgränsen hos lintråden, hela linans brotthållfasthet i long
tons, totala vikten av linan i förpackning samt
tillverkarens certifikat.
Linkonstruktionen, som angives av köparen, skall
överensstämma med en av dem som finnas angivna i
särskild tabell. Alla lintyper i denna bestå av 6
parter och de nio typerna ha trådantal från 42 upp till
222. Vid tvinning av en 12-trådig part, där 9 trådar
ligga i yttre skiktet och tre trådar bilda kärna,
uppstå alltid 3 tomrum. I dessa inläggas s. k.
"filler-wires" eller fyllnadstrådar. Äro linorna utsatta för
stor ytnötning konstrueras de med grövre yttertrådar
och klenare trådar i de inre skikten och i kärnan.
Standardiseringsföreskrifterna för dessa
specialkonstruktioner har utgivits i särskild publikation, som
behandlas längre fram. Langslagna linor påpekas även
här hava större nötningsyta och stoppa längre i de
fall då ytnötningen är stor. Dimensionerna på de
standardiserade linorna angivas i nominella mått på
omkretsen, som är den linan omskrivna cirkeln.
Men även diametrarna finnas angivna. Köparen har
att bestämma sig för en av dessa. Enligt tabell II i
standardiseringsföreskrifterna utgöras de tillåtna
dimensionerna av 35 st., vilkas motsvarande
diameter-mått gå från 19 mm upp till 64 mm. Uppmätningen
av omkretsens storlek sker medelst lämpligt
skjut-mått på minst tre olika ställen av linan, belägna
åtminstone fem fot från varandra (= 2 794 mm). Den
uppmätta omkretsen hos linan får vara högst 2 %
mindre och högst 5 % större än den motsvarande
nominella. Linan får ej vara kortare än den
specificerade längden, ej heller får den överstiga denna
längd med mer än 2y2 %. Beträffande vikten för en
särskild lintyp, så framgår den av tab. III i
standardiseringsföreskriften. Den hänför sig till de olika
tillverkade lintyperna, vilkas omkrets angives i ton.
Vikten angives för tre olika konstruktionsgrupper
angivna som produkt av parter X antal lintrådar i
varje part. Dessa äro 6 X 7, 6 X 19 och 6 X 37.
I var och en av dessa grupper angives den vikt som
motsvarar en viss omkrets dels i lb per fathom, dels i
Ib per feet och dels i kg per meter. I den första
gruppen går vikten i kg/m från 1,44 upp till 10,84, i den
andra gruppen från 1,37 upp till 10,84 och i den tredje
gruppen från 1,37 upp till 15,64. Dessutom angives
i British Standard Specification for Round strand steel
wire ropes for colliery winding purposes. No. 300 •— London
1927.
att om huvudkärnan utgöres av ståltråd skall 1/9
adderas till den approximativa vikten. Den tillåtna
avvikelsen från de angivna vikterna för linor med viss
storlek på omkretsen framgår av tabell 23.
Tabell 23. Tillåtna avvikelser från stipulerade
linvikter.
Linans omkrets, Tillåtna
tum Uppåt Nedåt
% %
2%—4% ................. 4 4
4% och större ........... 5 5
Linan kan antingen vara langslagen eller vara av
vanlig tvinning. För båda typerna finnas höger- och
vänsterslagning. Stigningen får vara högst 8 gånger
diametern. Dessa detaljer bestämmas av köparen.
Linkärnan skall vara av tillräcklig storlek för att
utgöra tjänligt underlag till de olika parterna. Den
skall bestå antingen av fibrer eller av tråd och
kärn-materialet bör vara noga specificerat.
Fibermaterialet, som skall användas, måste vara
fritt från syra samt utgöras av en långfibrig
kvalitet av hampa, manilla eller sisal, vilket bestämmes
av köparen, men får under inga omständigheter för
gruvlinor av detta slag utgöras av jute eller bomull.
Då alla dessa fibermaterial äro hygroskopiska och
även kunna innehålla metallsalter måste de alltid
anses kunna giva upphov till korrosion och de måste
därför prepareras med den största omsorg. En
linkärna av fibrer utgör ett mjukt underlag för
parterna och skyddar linans form vid belastningar och
påkänningar och töjer sig samtidigt med de metalliska
delarna av linan utan att skada dessa.
Understundom använder man en part bestående
enbart av ståltrådar som linkärna. I detta fall
utväljes ett mjukare och mera duktilt stål än det
normala lintrådsmaterialet, så att kärnan lätt töjer sig
då linan förlänger sig under belastning. Vid
bestämning av brotthållfastheten medräknas i England ej
kärnans hållfasthet, även om den är av ståltråd.
Linor med kärna av ståltråd äro svåra att splitsa.
Parterna kunna också förses med kärnor av
ståltråd, som även i detta fall måste vara av mjukare
material än de, som normalt användas som
lintrådar. Om linan måste lindas i flera skikt på linkaret
är det nödvändigt med ståltrådskärnor. När en lina
utsättes för sträckning eller böjning, så röra sig de
olika trådarna i en part i förhållande till varandra,
och den största skillnaden i rörelse är mellan
kärntråden och de trådar, som ligga i partens yttersta
trådskikt. Under belastning utvidgar sig en linpart
dels beroende på de olika trådarnas töjning, dels
beroende på att spirallinjen, som parten följer, rätas ut.
Eftersom kärntråden är rakare och kortare än trådar
i de andra skikten behöver den ej töja sig mer än
dessa. Denna fordran uppfylles därigenom att
kärntråden göres av mjukare material, som har stor
töj-ningsförmåga innan brott inträder. Mjuk kärntråd
har vidare den fördelen, att den ej skär in i och
skadar de trådar som ligga den närmast. I stället
kunna dessa trådar utan risk skära in i kärntråden,
då påkänningarna bli stora.
Fogar i trådarna skola undvikas så långt möjligt,
men om de äro nödvändiga på grund av linans längd
skola de inom samma part läggas på så stort avstånd
som möjligt. Under inga omständigheter får mer än en
11 april 1942
59
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
