Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
Fältspat
Fig. 5. Porslins tekniska egenskaper som funktion av dess
rationella sammansättning. Enl. Gilchrest och Klinefelter^.
god, i synnerhet om man betänker att porslinet är ett
tätt material. De mekaniska egenskaperna äro goda.
Som elektrisk isolator betraktad är porslinets största
nackdel de höga förlusterna. Det torde dock ligga
inom möjligheternas gräns att förbättra porslinets
egenskaper i detta avseende genom att gå över till
vissa speciella flussmedel. Det finnes f. ö. rätt stora
möjligheter att variera egenskaperna hos porslin även
med användande av de normala beståndsdelarna.
S-stoffdiagrammet enligt vidstående fig. 5 ger en
antydan om hur de viktigaste egenskaperna hos
porslinet ändra sig med den rationella sammansättningen.
— I detta sammanhang kunna även uttrycken
lågtemperatur- och högtemperaturporslin fordra sina
förklaringar. Med lågtemperaturporslin menas porslin,
som bränts vid något lägre temperatur än vanligt
(1 250°—1 300°). Högtemperaturporslin däremot
brännes normalt vid ca 1400°. Några mer avsevärda
skillnader i porslinets egenskaper orsaka dock i och
för sig icke dessa olika bränntemperaturer.
Keramiskt närbesläktade med porslinet äro vissa
porösa isolatorer, uppbyggda av i huvudsak lera och
tillsatsämnen. Fältspattillsatsen är i allmänhet låg,
i vissa fall helt obefintlig. Tillsatsmedlen kunna i
övrigt variera allt efter den egenskap i isolatorn, som
i varje särskilt fall är aktuell. Då isolatorerna äro
porösa, är temperaturväxelbeständigheten god, under
det att de mekaniska egenskaperna äro underlägsna
porslinets. Isolatorer av denna typ användas
företrädesvis i elektrovärmeindustrien. För att öka
värmeledningsförmågan tillsättes exempelvis karborundum
eller korund. Samtidigt vinner man härigenom ökad
temperaturväxelbeständighet.
I trestoffsystemet MgO — Ali2Os —- Si02 äga de
isolatorer, vilka ha en rationell sammansättning, som
överensstämmer med eller närmar sig mineralet
kordierit (2 MgO, 2 A120S, 5 Si02) synnerligen
värdefulla tekniska egenskaper. De ha en mycket låg
värmeutvidgningskoefficient och överträffas i detta
hänseende endast av kvartsglas. Till följd härav äga
de mycket god temperaturväxelbeständighet. Denna
kan naturligtvis förbättras ytterligare genom att de
icke tätbrännas. I tätbränt tillstånd äro dessutom
de mekaniska egenskaperna mycket goda, varjämte
den elektriska genomslagshållfastheten är hög. För
vissa specialisolatorer för högspänning, där samtidigt
höga krav ställas på mekaniska egenskaper och
elektrisk genomslagshållfasthet, har materialet visat
sig synnerligen lämpligt. Sin stora användning har
materialen emellertid funnit inom
elektrovärmeindustrien som hållare för värmetrådar och dylikt.
Dessutom ha de visat sig vara idealiska isolatorer för
gnistskydd. Karakteristiskt för dessa isolatorer är,
att de icke kunna glaseras, åtminstone icke på vanligt
sätt, då det icke är möjligt framställa en glasyr
med så låg värmeutvidgningskoefficient som dessa
massor ha.
Som huvudkonkurrent till porslinet inta de
keramiska isolatorerna, som äro uppbyggda på
magne-siumsilikater som dominerande beståndsdel, dvs.
stea-tit, sedan gammalt en viktig plats. Utom
magnesium-silikat, som vanligen införes i form av talk, tillsättes
plasticeringsmedel och flussmedel beroende på vid
vilken temperatur steatiten färdigbrännes. En för
radiotekniken viktig avart av steatiten är den s. k.
"ädelsteatiten", som utmärker sig för mycket låga
dielektriska förluster. Det är av det föregående utan
vidare klart, att man i den icke får införa några
alkalihaltiga flussmedel liksom att den använda
talken måste besitta hög renhet. Den brända
stea-titens mikrostruktur skiljer sig avsevärt från
porslinets. Huvudbeståndsdel i steatiten utgör ett
kristalliserat magnesiumsilikat (vanligen metasilikat).
Stea-titens uppbyggnad blir på detta sätt mer homogen än
porslinets, och detta inverkar även fördelaktigt på
dess isolationstekniska egenskaper. Har man
dessutom undvikit att införa alkalijoner, inverkar detta
gynnsamt på de dielektriska förlusternas storlek samt
på ohmska ledningsförmågan. Dess homogena
struktur har även gynnsam inverkan på de mekaniska
egenskaperna. En mindre gynnsam egenskap har
steatiten däri att dess värmeväxelbeständighet icke
är så god.
Nästa isolatorgrupp har intresse nära nog enbart
för radioindustrien. Dess dominerande tekniska
egenskap är nämligen dess höga dielektricitetskonstant,
varför den finner användning för
kondensatorfabri-kation. Som karakteristisk beståndsdel i denna grupp
ingår titandioxid, vilken är bärare av den höga
dielektricitetskonstanten såväl i fri form som i kemisk
förening med andra ämnen, s stiger starkt med
halten titandioxid i massan. Tyvärr lägga alltför
höga titandioxidhalter hinder i vägen för
fabrikationen, då Ti02 har en utomordentligt dålig
plasticitet. Utom nödvändiga plasticeringsmedel måste man
givetvis även här tillföra vissa flussmedel, vilka skola
vara alkalifria för att förlusterna skola bli låga. —
De brända isolatorerna ha en starkt utpräglad
kristallstruktur, något som man i god belysning kan se
t. o. m. med blotta ögat. Storleken hos dessa
kristaller är av betydelse för sådana viktiga egenskaper
som dielektricitetskonstantens temperatur- och
frekvensberoende, varför man med speciella tillsatser
reglerar kristallisationen. Zirkonoxid införes t. e. av
detta skäl. En speciell variant av de
titansyrehal-tiga keramiska isolatorerna äro de, i vilka magnesia
har införts i större mängder. Härvid bildas
magne-siumtitanater, företrädesvis ortotitanat. Givetvis
sjunker dielektricitetskonstanten, men i stället får
70
1 aug. 1942
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
