Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Elektroteknik
Belysningteknik, av civiling. G. Weber, del I (231
sidor), utgiven 1937, del II (407 sidor), 1941,
Asche-lioug Dansk Forlag, København.
Enligt de upplysningar författaren lämnar i
förordet är föreliggande arbete i första hand avsett som
studiehandbok för de studerande vid Danmarks
tekniska högskola, som vilja förskaffa sig en grundligare
insikt i ämnet än vad som lämnas i den ordinarie
undervisningsplanen. Ur denna synpunkt torde arbetet
också synnerligen väl fylla sin uppgift, ty föreliggande
stoff är mycket rikhaltigt samt behandlat på ett klart
och lättförståeligt sätt.
Arbetets första del omfattar dels en relativt
kortfattad fysiologisk inledning, vari man får en mycket
god lektion i de faktorer, som sammanhänga med
synapparatens funktion, dels en grundlig redogörelse för
fotometrar och fotometermetoder enligt den
subjektiva och objektiva principen. Speciellt behandlingen
av denna del av ämnet ger en känsla av att
författaren baserat sin framställning på egna rön och
erfarenheter, varigenom detta kapitel blir synnerligen
givande. Boken avslutas med en utförlig
litteraturhänvisning.
Det andra bandet är helt ägnat åt ljuskällorna, deras
teori och praktiska utformning. Inledningsvis
redogöres för ljusets natur, synlig strålning, spektra,
visuell verkningsgrad, ljusets mekaniska ekvivalent samt
ljusfärgen. Härefter följer lagarna för
temperaturstrålning samt dessas praktiska tillämpning i form av
elektriska glöd- och båglampor. Även
luminiscensstrålningen har fått en mycket utförlig behandling
såväl ur rent fysikalisk som praktisk synpunkt.
Då ju utvecklingen av elektriska ljuskällor
baserade på luminiscens- eller urladdningsprincipen, under
senare år varit synnerligen omfattande, torde den
framställning, som här gives, vara särskilt värdefull,
då den redogör för praktiskt taget allt, vad som hittills
framkommit ifråga om olika typer och konstruktioner
av gasurladdningslampor, från Moore-rör med fyllning
av oädla gaser till våra dagars metallånglampor och
lysämneslampor. Även de icke elektriska
ljuskällorna, såsom gaslampor, fotogenlampor, stearinljus etc.
liksom ljuskällan över alla andra, solljuset, ha ägnats
ett speciellt kapitel.
Säkerligen har författaren varit väl blygsam, då
han angivit denna boks intressesfär till endast de
studerande vid tekniska högskolan i Köpenhamn. Helt
säkert skulle den kunna finna intresserade läsare även
i detta land, speciellt sådana, som önska få en
vederhäftig, grundläggande allmän teoretisk kunskap i
ljustekniska spörsmål. För den praktiskt arbetande
belysningsteknikern, som kanske väntat att finna
upplysningar om sådana frågor som belysningsarmatur, dess
ljustekniska och konstruktiva egenskaper, projektering
av belysningsanläggningar etc., torde vara av intresse
att erfara, att författaren ställt utgivandet av ett tredje
band med detta innehåll i utsikt.
7. F.
Die Entwicklung der Starkstromtechnik in Deutsch-
land. Band I. Im Auftrage des Verbandes deutscher
Elektrotechniker, von Prof. Dr-ing. E. h. Georg Dettmar.
ETZ-Verlag GmbH, Berlin—Charlottenburg 1940. 333 sid.
345 fig. Pris bunden RM 12: — med 25 % rabatt.
Den föreliggande boken skildrar starkströmsteknikens
utveckling i Tyskland fram till år 1890, dvs. till tiden för
trefassystemets genombrott. Fortsättning skall följa i
tvänne band, det ena omfattande tiden 1891—1905 och
det andra 1906—1920.
Arbetet utgör ett intressant bidrag till den
elektrotekniska historieskrivningen, som på de senaste decennierna
börjat bilda litteratur. Självfallet får man ej vänta, att
i ett dylikt nationellt betonat arbete parallella framsteg
i andra länder alltid redovisas till sitt fulla värde som
insatser i utvecklingen, oaktat författaren utan tvivel
härutinnan allvarligt bemödat sig. Men utformningen
av något slags elektroteknisk världshistoria måste alltid
bliva en synnerligen vansklig uppgift, som kan ha utsikt
att lyckas först när de på området ledande länderna
lämnat sina individuella bidrag i form av arbeten av samma
slag som dr Dettmars.
Ur innehållsförteckningen må anföras följande
huvuddata, som ge en orientering över materialets sortering
och behandling: galvaniska element och ackumulatorer,
elektriska maskiner, omformning, transformatorer,
generatorer, överförings- och fördelningsanläggningar,
kopplings-, reglerings- och skyddsanordningar,
mätningar, belysning, elektrisk motordrift, elektriska
transportmedel, elektrovärme, elektrokemi, elektromedicin,
utställningar, kongresser, undervisning, provnings- och
forskningsanstalter, föreningar, tidskrifter, föreskrifter
och standardisering. Som avslutning följer
litteraturförteckning samt ett kapitel "Humor inom
starkströmstekniken", som bereder läsaren odelat nöje. Här
anföras bl. a. plock ur skämtpressen från den elektriska
belysningens barndom samt diverse utdrag ur
firmakorrespondensen rörande elektrisk materiel av olika slag,
som bära vittne om de stora förhoppningar
allmänheten städse hyst betr. elektroteknikens möjligheter.
Sålunda erhöll Siemens redan 1885 förfrågning på 10 000
motorer för drift av elcyklar, och ett par år senare
undrar en herre i Bukowina, om ej en elcykel skulle
kunna konstrueras, där drivkraften erhölles som
friktionselektricitet från hjulringarna. Det elektriska ljuset
väckte ett oerhört uppseende; i Leipzig gjordes sålunda i
en tidning uttalandet: "Das Licht ist so hell, dass in der
ganzen Strasse kein Wirth mehr dunkles Bier verzapfen
kann".
J. Körner.
Föreningsmeddel anden
Svenska elektroingenjörsföreningen, avdelning av
Svenska teknologföreningen, höll ordinarie sammanträde
fredagen den 24 april på föreningens lokal.
Ordföranden, tekn. dr Fredrik Dahlgren, hälsade de
närvarande föreningsmedlemmarna välkomna och de
medlemmar av Svenska elverksföreningen och Svenska
vattenkraftföreningen, som på föreningens inbjudan
infunnit sig. Inalles närvoro ca 150 personer.
Till justeringsmän valdes l:e ingenjören T.
Lundberg och byråingenjören S. Wennborg. I föreningen
invaldes civilingenjörerna Algoth Olsson och Hjalmar
Sundberg samt dr-ing. Ragnar Schlyter. Civilingenjör
Sverker Åberg inträdde efter anmälan.
Ordföranden meddelade, att styrelsen beslutat
anordna vårmöte med damer omkring den 191—21 maj.
Det preliminära programmet upptog besök i
Konsumhuset på Söder och en enkel middag på lämplig lokal.
Härefter följde en diskussion om isbark på ledningar,
närmast föranledd av erfarenheterna från Skåne i mars
1942, då omfattande skador anställts på kraft-,
telefon-och järnvägsledningar. Som inledare framträdde fil. lic.
A. Nyberg, Statens meteorologisk hydrografiska anstalt,
överingenjör Th. Björgerd, Sydsvenska kraft A.-B.,
byråchef n. Hedén, Kungl, telegrafstyrelsen, och
elektroingenjör L. Hallström, SJ, Malmö.
Dr Nyberg talade om olika slag av frostbildningar,
förutsättningarna för deras uppkomst och de sannolika
orsakerna till glattisbildningen i Skåne.
Tal. visade först i ett jämviktsdiagram sambandet
mellan vattnets ångfas och dess flytande och fasta fas.
Bildning av s. k. underkylt vatten är ett vanligt
fenomen i atmosfären. Tillståndet är emellertid labilt, och
6 juni 1942
95
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
