Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
om en iskristall bildas, sublimeras vattenångan tills allt
underkylt vatten avdunstat.
Man skiljer på ångfrost, vattenfrost och snö.
Ång-frosten bildas när luft, mättad med fuktighet under
fryspunkten, kommer i kontakt med kalla ytor, så att
vattenånga sublimeras till iskristaller. Ångfrosten kan få form
av rimfrost på horisontella eller frostbeslag på vertikala
ytor. Vattenfrosten bildas ur vattenpartiklar i luften.
Äro vattendropparna små och långsamt fallande får man
dimfrost, annars regnfrost. Alltefter hårdhetsgraden
och specifika vikten indelar man dimfrosten i mjuk
dimfrost (spec. v. Ovoi—0,io), isfrost (sp. v. 0,io—0,50) och
isbark (sp. v. 0,6—0,9); regnfrosten ger vattenklar
glatt-is (sp. v. 0,9).
Dimfrostbildningar äro särskilt vanliga då en kall
luftmassa vid marken ersattes av en varmare. Glattis
bildas gärna vid ankomsten av en varmfront och kan bli
bestående om de kalla luftmassorna åter bli
förhärskande. Särskilt om den varma luften glider upp över den
kalla, avkyles och ger regn som framför fronten kyles
till is, kan glattisen bli mycket utpräglad. Det var
detta som sannolikt inträffade i Skåne.
överingenjör Björgerd lämnade först några uppgifter
från 1931, 1938 och 1941 om isbarksbildning på
kraftledningar i Skåne. Därefter återgav talaren några
observationer från den 17—19 mars i år.
Vid detta senare tillfälle rådde ostlig storm med en
vindstyrka av 15—20 m/s, temperaturen var — 3 ° till
— 6 ° och det föll först regn, sedan snö. En isbeläggning
av isolatorer och stolpar om 32—35 mm tjocklek på
vindsidan uppmättes. Isens volymvikt var 0,8—0,9,
vilket var högre än vid tidigare tillfällen. Den högsta
is-belastningen, som iakttogs, var 1,3—1,4 kg/m på 70 mm2
lina. På klenare linor uppmättes 0,4—0,4 5 kg/m. Dessa
belastningar ligga väl inom normernas värden, såväl i
SEN 12 som i det nya förslaget.
Särskilda iakttagelser om ledarnas rörelser gjordes
ej; det var helt enkelt omöjligt att göra sädana
observationer, men enligt linjemontörernas uppgifter var
skakningen i stolparna våldsam.
Byråchefen Hedén meddelade, att man inom
Telegrafverket brukade räkna med tre slag av frostbelastning:
rimfröst, blötsnö och isbark.
Rimfrosten kan oberoende av trådens diameter bli
ca 10 cm tjock och därför trots sin låga specifika vikt
bli riskabel för klena trådar. Den kan piskas eller
knackas bort.
Blötsnö kan bli både tjock och hård och åstadkomma
såväl tråd- som stolpbrott, i senare fallet strax ovanför
marken, onii ej denna ger med sig. Den bildas vid relativ
vindstilla i skog och skyddad terräng. Enda botemedlet
är att slå av den med en kort käpp från stolpen.
Isbark förekommer huvudsakligen på Västkusten och
i Skåne samt i de västligaste fjälltrakterna. Den kan
få helt katastrofala följder och det har hänt att den
spolierat 1 700—2 000 stolpar på en gång. I sådana fall
äro småreparationer lönlösa, man får lägga ut fältkablar
eller dra ledning på provisoriska stolpar.
Ingenjör Hallström redogjorde för uppkomsten och
reparationen av de skador som samtidig isbark och storm
förorsakade på SJ:s ledningar. Skadorna bestodo i ett
stort antal brott på kontaktledningens bärlina och på
10 kV belysningsledningen. Isolatorer hade ryckts från
pinnarna, varigenom t. e. återledningen ramlat ned och
najningen brutits på många ställen. Slängkontakter på
vissa punkter gjorde att man inte kunde hålla
ledningarna under spänning, vilket försvårade felsökningen.
Is-barken fick slås ned från en montagevagn, vilket man på
många sträckor lyckades göra redan på ett tidigt
stadium. De största skadorna förorsakades av de vertikala
svängningarna, ej så mycket av tillsatslasten från isen.
Genom ihållande snöfall övergick situationen snart från
ett elektriskt driftstörningsproblem till ett rent
snöröj-ningsproblem.
Efter inledarnas anföranden följde en diskussion med
inlägg av hrr A. Berggren, Nordström, Kullenberg,
Swedenborg, Rusck, Löfgren, S. Velander och inledarna.
Hr Berggren omnämnde en rad isbarksfall ur sin rika
erfarenhet från Trollhättedistriktet och påpekade bl. a.
det hopplösa i att söka smälta isen med elvärme, vilket
fordrar för stora energimängder. Detta bekräftades
enligt hr Kuixenberg av vissa holländska erfarenheter.
Hr Nordström anförde att rimfrostbildning ger så stor
dämpning vid höga frekvenser, att den kunde helt
omintetgöra överföring av radioprogram och
kraftlednings-telefoni. Hr Hedén nämnde, att kostnaden för
ledningsras förorsakade av snö och is i Norrland enligt en
överslagsberäkning uppgick till ca 35 öre/km ledning och år,
medan det kan antagas kosta 9—10 kr/km och år att få
ledningarna tillnärmelsevis brottsäkra. Hr Velander
framhöll, att motsvarande förhållanden även gälla
distributionsledningar för lågspänning. Endast i samhällena
är det ekonomiskt möjligt att lägga dem som jordkabel.
Tal. föreslog, att den permanenta nedhängningen efter
en isbarksbelastning borde mätas, då denna kunde ge
upplysning om belastningens storlek resp. vindstyrkan.
Efter supén följde kamratlig samvaro, varvid dagens
talare fingo sina fel och förtjänster bedömda av
vikarierande ceremonimästaren, hr Weslien. Mm.
Svenska elektroingenjörsföreningen, avdelning
av-Svenska teknologföreningen, anordnade vårsammanträde
vid middag med damer torsdagen den 21 maj 1942
omkring kl. 20 på Mosebacke. Ordföranden tekn. dr F.
Dahlgren, öppnade sammanträdet och hälsade
närvarande medlemmar och deras damer, inalles 70 personer,
hjärtligt välkomna. Till justeringsmän utsågos
civilingenjörerna Sven Hedberg och Bertil Silverhjelm. I
föreningen invaldes 1: e maskiningenjören Sten Dahlstedt
och bergsingenjören Erik Ryd. Till kontaktmän för
föreningen i en av STF:s styrelse tillsatt kommitté för
utredning av program och framläggande av förslag
rörande kursverksamheten inom STF utsågos tekn. dr F.
Dahlgren och dir. H. Alexandersson.
Till föreningens representanter i en kommitté inom
avd. M för granskning av SMS förslag till skriftfält för
ritningar (särtryck 232) utsågos civilingenjörerna Daniel
Björk och Sture Werner. Vidare omvaldes för
perioden 1942—1944 professor Emil Alm och byrådirektören
E. Malmgren till föreningens representanter i SEK:s
fullmäktige. Enligt SEK:s stadgar är därjämte
föreningens ordförande självskriven ledamot av
fullmäktige.
Efter det korta avbrottet mellan fågeln och glassen
för förhandlingarna fortsatte samvaron under den bästa
stämning. Vid kaffet höll ceremonimästaren ett
vältrimmat och livligt uppskattat tal för den nyss
utspruckna våren. För att vara riktigt säker att inga
longörer skulle uppstå hade han även vidtalat en s. k.
magisk broder, en trolleriamatör, som trevligt och
skickligt visade sina konster med ringar, rep och kort.
Därefter vidtog "horisontalförflyttning under samtidig
rotation kring den vertikala axeln", såsom ordföranden
karakteriserade dansen kring radiogrammofonen.
Före middagen hade föreningen besökt Konsumhuset.
Ing. Körner, som varit konsult för den elektriska
anläggningen, redogjorde för denna i stora drag, och under
ledning av ingenjörerna Lindahl och Larsson besågos
sedan charkuterifabriken, storköken, lagerlokalerna,
kafferosteriet och panncentralen. Särskilt kafferosteriet
intresserade damerna, som bland alla surrogaten
upptäckte hela säckar med äkta bönor, ett rymdmått som
man trott höra till en svunnen tid för denna vara.
Mm.
96
6 juni 1942
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
