Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
Fig. 5.
Fig. 6.
eci = eu + J?1 iu + El
eu
St
önskas ra gånger ökat spänningsområde blir
ecl = n ec
eller
Ri+ St
St
eu + Biiu = neu + n Biu
Då eu och iu skola vara oförändrade, måste
Si + Si n == ra E samt Si — B
Si
n— 1
I fig. 7 visas åter den grafiska kontrollen för ra e= 2
och med
tge = B, tggi — B1s=2B, tgoc1i=S1c=2J?
3. Kombinerad ampere- och voltmeter.
Vi förutsätta, att instrumentet är graderat i koppling,
en enligt fig. 2. Då är totalströmmen
»e = iu +
Ändringen av strömområdet har slutbehandlats i
kapitel 1.
Spänningen mätes i kopplingen enligt fig. 6. Sålunda
är
. r> • , T) Bi + Si .
eci = eu + Bi iu + Bi ^ = eu––-c — + Bi tu
öl o 1
Betingelsen är nu
eci = nic
(ra är i detta fall ett motstånd, icke endast ett tal) och
så erhålles
Bi + -Sj _ . ra
-g-eu + Bi iu — £ eu 4- n iu
eller
Bi + Si n n S
— –-— och Bi = n samt bi = .....c
bi o ——— ra—o
vilket gäller för ra > S.
Det skall påpekas, att problemet har lösts av
Pfan-nenmülijsr (Archiv f. Bl. 1935, s. 490) medelst
fyrpols-teorien, vilken metod dock är mera invecklad än den här
visade. Metoden kan givetvis även begagnas för andra
kopplingar än de här anförda.
(översatt av F. Cervinka.)
Litteratur
För ökad spänning kopplas enligt fig. 6, och då kan
skrivas
Fig. 7.
Telegrafi och telefoni, Ledningsteori.
Föreläsningar vid Kungl, tekniska högskolan av professor Håkan
Sterky.
I ämnet telegrafi och telefoni föreligger nu ett
andra kompendium av professor Sterky. Det första
kompendiet, som utgavs 1938, omfattar i huvudsak
den praktiska telegraf- och telefontekniken, varvid
bl. a. telefonapparater, telefonöverdrag, telefonväxlar
och telegrafutrustningar behandlas, ävensom
ledningars anordnande och möjligheterna för deras
multipel-utnyttning. Det nu utgivna kompendiet gäller teorien
för den ledningsbundna energiöverföringen.
Författaren framhåller inledningsvis, att mycket
finnes gemensamt ifråga om analysmetoderna vid
jämförelse av den ledningsbundna och den fria
energiöverföringen (strålningen). Energiinnehållet i de
bägge fallen är av olika storleksordning, men
överföringsproblemen äro av samma natur. Vad den
ledningsbundna överföringen beträffar, betonas den
principiella skillnaden mellan krafttekniken, där minsta
möjliga förluster och därmed högsta verkningsgrad
eftersträvas, och teletekniken, där överensstämmelse i
vågform vid sändaren och mottagaren är vad man
vill i första hand söka ernå, medan verkningsgraden
i detta fall spelar en underordnad roll tack vare
de nutida teletekniska hjälpmedlen.
Kompendiets största del gäller teorien för homogena
ledningar. Först göres därvid en ingående härledning
av telegrafekvationen, vars lösningar ju klargöra de
elektriska vågornas ledningsbundna fortplantning.
Begreppen karakteristik, fortplantningskonstant,
dämpningskonstant, faskonstant, fashastighet och våglängd
definieras på grundval av lösningarna, varefter
vågfortplantningen belyses med instruktiva diagram.
Vidare redogöres för Roessiærs och Pleijels
ekvationssystem samt Kensellys ekvivalenta schemor.
Bestämning av en lednings primära konstanter ur uppmätta
isolations- och kortslutningsimpedanser behandlas i
ett kapitel för sig, likaså beräkning av dessa
konstanter för olika ledningstyper (dubbelledning,
trefasledning och koaxialkabel). Exakta och approximativa
formler lämnas för beräkning av karakteristik samt
dämpnings- och faskonstant för olika ledningstyper.
Sedan avhandlas, begreppen anpassning och reflexion
samt redogöres för spännings-, ström- och
effektförhållandena i homogena ledningar. Ett flertal diagram
åskådliggöra framställningen. De teoretiskt erhållna
resultaten ha på några ställen belysts med
tillämpningsexempel. Vidare ha uppgifter införts om olika
ledningstypers praktiska utförande och användning.
I kompendiets sista avsnitt behandlas
grundekvationer och ekvivalenta schemor för inhomogena
ledningar. Här avses ledningar, som äro sammansatta
av homogena ledningar, t. e. av en blankledning och
en kabelledning eller av en koaxialkabel och en
två-trådig antennmatareledning. Ifråga om
pupinledning-ar hänvisas till att den teoretiska behandlingen av
denna ledningstyp kommer att lämnas i samband med
filterteorien.
Kompendiet karakteriseras av stor klarhet och
koncentration, och dispositionen är föredömlig. Anmäla-
106
4 juli 1942
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
