Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fig. 5. Strömfördelning.
2 TC x
lx = l0- eos —
Elektroteknik
Fig. 6. Exempel på given strålningsfigur, som i
praktiken är svår att uppnå med ett fåtal
antennelement.
Fig. 7. Källpar.
7. har man ett system av antennledare, vilka äro
olika matade — t. e. ett antal parallella och från
varandra isolerade ledare, vilkas projektioner i deras
normalplan utgöras av ett antal punktkällor med
olika fas — måste, beroende på vägskillnaden,
grafiskt erhållna fasvinklarna reduceras med hänsyn
till den ledare, vars fas har valts till O-fasvinkel.
Den grafiska metoden är ur konstruktörssynpunkt
att föredraga gentemot den analytiska därigenom, att
den ger överskådlig uppfattning om vilka
antennelement, som lämna bidrag i olika riktningar. Yid
ett visst antennsystem får man kanske för en viss
riktning en vektorpolygon enligt fig. 4. Man ser
tydligt, att elementen 3 och 4 delvis upphäva varandras
bidrag, medan 2 och 5 utöva liten inverkan på
strålningen i denna riktning.
Såsom jämförelse med den grafiska metoden visas
här motsvarande analytiska härledning av
^-antennens strålningsfigur i stavplanet.
Man betraktar bidragen från tvenne symmetriskt
belägna element, varvid enligt formel (2) fås
2 /„ eos
+ h
.2 nr
e 1~r =
2 nr
(3)
alltså fältstyrkan får reell form, såsom även av den
grafiska vektorpolygonen framgick. Om
strömfördel-2 nr
ningen är lx — /„ eos ^ , varvid alltsa x räknas
från strömbuken enligt fig. 5, blir vägdifferensen r —
= x sin ß, och fältstyrkan
2 jr x 2 nx sin ß ,
dH = eos —–eos––-ax ■ eos p,
k A,
eller trigonometriskt utvecklat
2 n x
dH
eos
• o 2jlX
J (1 -Sill ß) + eos —J— (1
■ dx ■ cosß,
eller, efter integration mellan 0 och X/4
sin /?)]
A/4
H-.
’ . 2nx. 0 . 2nx,. . "
sm -y— (1—sm ß) sm -......(1 + sm ß)
X, Å
1 — sin i
1 -f sin ß
cosß,
varav, efter insatta gränser, bortreducerande av
konstanta faktorer samt hyfsning, fås
eos
H =
Utom för jämförelsen med den grafiska metoden,
vars enkelhet i detta fall kanske ej framstår så tydligt
som vid mera invecklade konfigurationer med
komplicerade och oöverskådliga analytiska uttryck på
strålningskurvan, är detta uttryck på A/2-antennens
strålningsfigur av intresse för en metod som här skall
betraktas.
Beräkning av den antennkonfiguration, som ger given
strålningsfigur.
Sökes den antennkonfiguration, som alstrar en
given strålningsfigur, t. e. kurvan F (ß) enligt fig. 6,
så bör detta problem i sin fulla generalitet med en
kontinuerlig antennfördelning leda till en
differentialekvation med randvillkor, eller en integralekvation.
Under den generellaste formen har man att söka en
funktion f (x, y, z), vilken anger källfördelningen längs
x-, y- och ø-axlarna. Denna funktion bör därtill vara
komplex, f — g -(- ih, om man låter även fasvinkeln
få vara variabel. Emellertid kan man med
användning av formel (4) och med förenkling från
kontinuerlig fördelning till ändligt antal källor på konstant
avstånd från varandra enkelt omvandla denna
integralekvation till ett direkt explicit uttryck på den
sökta källfördelningen.
Ty ekv. (4) är av formen
F^cosgsin/?).-^
ß
(5)
Jämför man denna funktion F (ß) med den som
erhålles för tvenne punktkällor på avståndet 2 d från
varandra och matade med fasvinklarna — ip och -j- ip,
enligt fig. 7, så erhålles med användning av formel
(2) för strålningen i riktningen ß uttrycket
H = H_ + H+ = I e
+ le>
eller strålningsfiguren
• o tcd i \
sin ß ■ -y -t- v ] _ J
nd .
eos j- (sin ß -f- y>)
jz d
R (ß) = eos - - (sin ß 4- V’)
A
(6)
eos ß
(4)
Yid jämförelse mellan ekv. (5) och ekv. (6) finner
man, att om i senare fallet d — X/2 samt ip p= 0, så
övergår uttrycket på strålningsfiguren från tvenne
punktkällor i den förra av de båda faktorerna i ekv.
(5). Man skulle alltså kunna tolka denna
strålningsfigur F (ß) såsom en produkt av en faktor f (ß),
vilken motsvarar ett källpars strålningsfigur samt en
faktor R (ß), vilken motsvarar fördelning av
käll-paren. Att fasvinkeln ip i detta fall måste vara — 0
stämmer även med att fasskillnaden mellan punkter
längs en och samma ledare i resonans är — 0.
1 aug. 1942
115
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
