Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HÄFTE 12
TekniskTidskrift
Fackavdelning
ELEKTROTEKNIK
Redaktör, JULIUS KÖRNER
5 DEC. 1942
INNEHÅLL: En transportabel likspänningsgenerator för 600 kV, av R. Nordell. — Enfasinduktionsmotorns
startmoment, av E. Morath. — Om frostbildningar, av Alf Nyberg. — Notiser. — Litteratur. —
Föreningsmeddelanden.
En transportabel likspänningsgenerator
för 600 kV.
Av R. NORDELL.
Spänningsprov med höga likspänningar ha hittills
förekommit i mycket liten utsträckning.
Leveransprov ha nämligen i regel utförts med 50-periodig
växelspänning, antingen det gällt transformatorer,
kablar, kondensatorer eller andra apparater av skilda
slag. Som en följd av strävan efter
isolationskoordi-nation inom anläggningarna och därmed
sammanhängande klassificering av materielen kommer dock
i stället stötprovet att få en dominerande ställning
som det normgivande provet. Ett stötprov med
normenlig stötform är emellertid inte alltid möjligt
att utföra, särskilt då kapacitansen hos provföremålet
är hög, såsom hos kondensatorer och långa kablar.
I sådana fall måste stötprovet ersättas med ett
likspänningsprov. Ett annat viktigt skäl, varför man
beträffande kablar och kondensatorer kommer att
utbyta växelspänningsprovet mot likspänningsprov,
är att det förra till en viss grad förstör
isolermaterialet, vilket däremot ej är fallet med det senare. I
blivande normer för provning av kablar och
kondensatorer kommer också likspänningsprovet att
föreskrivas som obligatoriskt. För vissa kondensatorer
utbytes dock likspänningsprovet mot ett s. ■ k.
urladdningsprov, dvs. kondensatorn får efter att ha
uppladdats med likspänning urladda sig motståndslöst
mellan klämmorna.
Det är alltså att förutse, att likspänningsprov
framdeles komma att utföras i stor utsträckning, inte
blott i provrummet utan även då det gäller förlagda
kablar. Om provspänningen är lägre än ca 200 kV
till jord, erbjuder provningen ej några svårigheter
beträffande utrustningen, enär då likriktare av
vanlig typ kunna användas. För högre likspänningar
däremot har här i landet hittills saknats lämplig
provutrustning. Sieverts kabelverk har därför
nyligen i egen regi byggt en transportabel
likspänningsgenerator för max. 600 kV vid 5 mA belastning. Den
har även i tvenne fall redan använts för prov på
förlagda kablar, i ena fallet med 500 kV, i det andra
med 305 kV till jord. I det följande skall apparatens
konstruktion närmare beröras, ävensom de hittills
vunna drifterfarenheterna.
Val av lämplig apparattyp.
Vanliga rörlikriktare kunna med fördel byggas
endast upp till ca 200 kV. Visserligen är det möjligt
att erhålla likriktarrör med max. 300 kV
spärrspänning, men likriktaren blir i sådana fall skrymmande
och otymplig. Genom att använda två likriktare
för lägre spänning, den ena kopplad för positiv och
den andra för negativ polaritet, kan man erhålla
dubbla spänningsdifferensen över ett prov. I stället
för två likriktare kan man även klara sig med en,
om man nämligen låter två seriekopplade
kondensatorer uppladdas växelvis medelst en mekanisk
anordning. Nackdelen med de nämnda arrangemangen
är emellertid, att provföremålet måste ställas upp
isolerat från jord, varjämte fältförhållandena hos
detsamma bli annorlunda vid symmetrisk spänning än
om jordning sker på avsett sätt. Provning av
förlagda kablar kan naturligtvis ej ske enligt denna
metod.
Idealet måste vara en apparat, som kan alstra
erforderlig provspänning direkt till jord. Man måste
vidare begära, att apparaten skall kunna lämna en ej
alltför liten kontinuerlig ström. I synnerhet vid prov
på kablar och kondensatorer är detta nödvändigt,
enär en viss läckström måste kompenseras. Dessutom
uppträda oundvikliga koronaförluster, vilka
isynnerhet vid prov på förlagda kablar med utomhusmuffar
kunna bli ganska stora genom tilledningarnas längd
och fuktig väderlek. Spänningsmätningen innebär
även en viss strömavtappning. Av en apparat för
t. e. 600 kV bör man kunna kräva, att den skall
lämna minst 5 mA.
På grund av fordran på uttagen ström kan man
bortse från elektrostatiska apparater av skilda slag.
Även med de allra största, stationära apparaterna av
van de Graaff’s typ kan man blott erhålla någon
milliampére. Den enda praktiska lösningen torde
därför vara en anordning med transformator,
likriktarrör och kondensatorer i kaskadkoppling. Vid
konstruktionen har valts en koppling, som föreslagits av
Greinacher och Slepian och som kommit till
utförande av bl. a. Bouwers, Cockroft och Slepian.
5 sept. 1942
169
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
