Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tekmsk Tidskrift
Fig. 1. Kopplingsschema vid positiv polaritet.
Fig. 2. Kopplingschema vid
negativ polaritet.
Beskrivning i princip och verkningssätt.
Kopplingsschemat hos den tillverkade
likspänningsgeneratorn framgår av fig. 1 (positiv polaritet), resp.
det förenklade schemat i fig. 2 (negativ polaritet).
Transformatorn Ts har ena högspänningsspolen direkt
jordad och är dimensionerad för en effektivspänning
av 70 kV vid belastning, dvs. 100 kV maximalvärde.
Redan nu kan sägas, att en fördel med kopplingen
är att transformatorn icke behöver vara isolerad
högre än för klämspänningen. Det kan därför i
flera fall vara lämpligt att använda kopplingen
enligt fig. 1 och 2 även för sådana provningar, där man
annars vanligen har Greinacherkoppling. I dylika
fall erfordras dock endast ett steg, dvs. två
likrik-tarrör och två kondensatorer.
Kondensatorerna C1—C3 samt C5 och Ce äro
vardera på 0,i»25 f/F och dimensionerade för en
driftspänning av 200 kV likspänning mellan klämmorna.
Kondensatorn C4 däremot har dubbla kapacitansen
O/üSO fiF och är dimensionerad för 100 kV. De
sex likriktarrören L1—Le ha 230 kV spärrspänning
vardera. R1—Rß äro induktionsfria motstånd på
vardera 125 kß. Rs är ett motstånd på 400 k<Q, Rk ett
seriemotstånd på 3 Mß för att begränsa strömmen vid
kortslutning, samt Rm ett mätmotstånd på 1000 M£2.
Likriktarrörens katoder befinna sig i allmänhet på
hög potential till jord. Problemet att tillföra
glödeffekt har därför lösts på det sättet, att sex
likströmsgeneratorer monterats vertikalt, tre st. G1—Gs över
varandra med axlar av bakelit sinsemellan och till
drivmotorn Mv samt tre
st. G4—Ge på samma
sätt kopplade till
motorn M2. Vid positiv
polaritet (fig. 1) matas
varje rör från en
generator, vid negativ
polaritet åter (fig. 2) går
generator G3 i tomgång
och nedersta röret
matas i stället från en
liten
glödströmstrans-formator Tg, som har
jordpotential och
därför ej behöver vara
högisolerad.
(Mag
2E
Apparatens funktion finnes beskriven i litteraturen1
och skall därför endast beröras i korthet i
anslutning till fig. 3. Om transformatorn Ts:s
maximispän-ning kallas E (i det aktuella fallet 100 kV), har
således potentialen i punkten a det sinusformade
förloppet enligt fig. 3 (heldragen kurva). Kretsen
Ts — Rs—C4—L1—R1 är en vanlig halvvågslikriktare,
och kondensatorn C4 blir alltså uppladdad till en
konstant klämspänning E, varför potentialen i punkten
4 "lyftes" värdet E över punkten a:s potential.
Betrakta vi nu kretsen R2—L2—Cx, så ha vi mellan
punkten 4 och jord en spänning varierande mellan
0 och 2 E, vilken laddar upp kondensatorn C1 till
en konstant klämspänning 2 E (i tomgång). Eftersom
punkten 0 har jordpotential, får alltså punkten 1 den
konstanta spänningen 2 E.
Vid strömgenomgång i röret Ls kommer tydligen
kondensatorn C5 att uppladdas till maximala
spänningsskillnaden mellan punkterna 1 och 4, dvs. till
2 E. Punkten 5:s spänning "lyftes" sålunda värdet
2 E över punkten 4:s potential, vilket innebär, att 5
får en variation mellan 2 E och 4 E.
Kondensator-pelaren Cx—C;2 blir därigenom i sin tur uppladdad till
det konstanta värdet 4 E. Resonemanget kan
upprepas för nästa och eventuellt följande steg.
Yid belastning uppträda spänningsfall av flera
slag. Förutom likriktarrörens och anodmotståndet
spänningsfall ha vi spänningsfall hos kondensatorerna
samt i kortslutningsmotståndet Rk. Genom att öka
kapacitanserna kan spänningsfallet minskas. Den
teoretiskt riktiga lösningen vore vidare en gradering av
kapacitanserna med ökade värden nedåt, dvs. där
deras strömavgivning är störst. Detta leder dock
ofta till svårigheter vid konstruktionen. Genom att
tilldela C4 dubbla värdet har man dock till en viss
grad tillmötesgått detta önskemål.
Spänningsmätningen kan på ett enkelt sätt ske
genom att strömmen i motståndet Rm mätes.
Eftersom strömmen endast är ca 0,6 mA maximalt, är det
dock bättre att som i fig. 1 mäta spänningsfallet över
en liten del av Rm medelst en statisk voltmeter.
Härigenom elimineras även strömberoendet i Rm,
varigenom man kan få utslaget hos instrumentet propor-
1 T. e. a. Bouwers, Elektrische Höehstspannungen, Julius
Springers förlag, 1939, med utförlig litteraturförteckning.
Fig. 3. Spänningarna i
apparatens olika punkter.
170
5 dec. 1942
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
