Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TekniskTidskrift
FACKAVDELNING
KEMI
HÄFTE 3 Redaktör. FRITHIOF H. STENHAGEN 14 MARS 1942
INNEHÅLL: Uppfinnings- och uppfinnareskyddet i den nya tyska patentlagstiftningen och dess betydelse
för den kemiska industrien, av dr Arthur Ullrich. — Finlands kemiska industri. — Konjakstävling — en
sport med sens moral.
Uppfinnings- och uppfinnareskyddet i den nya tyska
patentlagstiftningen och dess betydelse för den
kemiska industrien.
Av dr ARTHUR ULLRICH, medl. av Akademie für deutsches Recht.1
I.
Föregångaren till den tyska patenträtten är den på
1500-talet i England förekommande rätten för
kronan att utfärda privilegier (Statute of Monopolies).
Enligt denna meddelades endast sådana monopol för i
England tidigare icke kända tillverkningar, s. k.
manufactures. En dylik privilegielagstiftning har
förhållandevis sent fått inträde i Tyskland. I Preussen
började man först omkring 1800 att meddela patent
på uppfinningar, och i allmänhet ställde man sig
avvisande emot ett rättsligt reglerande av
uppfinningsskyddet.
Ännu kort före den första tyska patentlagens
tillkomst år 1877 funnos i Tyskland två varandra
motsatta uppfattningar, av vilka den ena var för och den
andra emot en patentlagstiftning. Motståndarna till
densamma gjorde gällande, att patent vore oförenliga
med näringarnas fria stimulerande, att de skulle
komma att hämma de industriella framstegen i stället
för att verka befordrande på desamma, och att frågan
om industriens belastning och hämmande genom
patenten krävde större hänsyn än belönandet av
uppfinnarna. Slutligen anförde man även, att
uppfinnarnas anspråk på monopol vore rättsligt
ohållbart, då uppfinningen icke vore en enda persons verk
utan, speciellt i de fall då tekniken intar en hög
ståndpunkt, måste anses utgöra den mogna frukten
av dennas totala utveckling.
Men just de kretsar som omedelbart berördes av
patentlagstiftningen och som man ville skydda mot
de ogynnsamma verkningarna av patenten, hade. en
annan uppfattning i denna fråga. Under Werner von
Siemens ledning hade Verein Deutscher Ingenieure,
understödd av Deutsche Chemische Gesellschaft,
under svåra strider övervunnit det motstånd som stod
hindrande för-en modern patentlagstiftning och
därigenom banat väg för den första tyska patentlagen.
Vid skapandet av denna första patentlag utgick man
i Föredrag vid avdelningens för Kemi och bergsvetenskap
sammanträde den 10 okt. 1941 (övers, från förf :s
manuskript) .
från den riktiga förutsättningen, att
uppfinningsskyddet icke vore ett självändamål utan endast ett medel
att tjäna ett högre syfte. Detta högre syfte, nämligen
folkgemenskapens höjande och därigenom ett
befordrande av allmännyttan, skulle utgöra normen för den
tyska patentlagstiftningens utformning.
Då man år 1933 upptog arbetet på att åstadkomma
en ny patentlag, voro även huvudsynpunkterna på
lagens nygestaltning följande:
Staten ser "i de hos det tyska folket särskilt
rikligt förekommande skapande andliga
krafterna en dyrbar tillgång, som för Tysklands
återuppbyggande är av oskattbart värde. Den
räknar därför till sina förnämsta uppgifter att
med alla medel utveckla den skapande
personligheten och att skydda dennas verk från
exploatering. Denna tanke måste finna sitt
uttryck i åtgärder för skydd av uppfinnareäran,
vid utformningen av bestämmelserna om de
anställdas uppfinningar och vid fastställandet av
de lättnader som böra beredas medellösa
uppfinnare i avseende på kostnaderna för
erhållande och utnyttjande av uppfinningsskydd."
"Å andra sidan får tillgodoseendet av
uppfinnaren icke leda därhän, att det tillåtes honom
att för utnyttjandet av sina prestationer enbart
följa egennyttiga syften. Grundsatsen, att
folkets och statens välfärd går före den enskildes
intressen, måste speciellt i avseende på
uppfinnarerätten tillmätas ökad betydelse. Ty
uppfinnaren har för sina prestationer icke blott sig
själv att tacka utan därjämte även
folkgemenskapen, som skapat den grundval, på vilken han
kunnat bygga vidare för att komma fram till
sin uppfinning. Därför stå de skapande
krafterna i folkets och statens hederstjänst. Det
skydd som staten lämnar härför motsvaras av
uppfinnarens skyldighet att vid utnyttjandet av
det, varmed han å sin sida bidrager till
teknikens utveckling, icke endast tänka på den
11 opril 1942
17
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
