Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk. Tidskrift
egna nyttan utan att även underordna sitt verk
folkgemenskapens väl." (Officiell motivering
till lagen av 5 maj 1936.)
Patentlagstiftningens ändamål har alltså icke
endast varit att giva uppfinnaren skydd och att
belöna honom för uppenbarandet av sina uppfinningar;
lagens huvudtanke är fastmera av rent
folkgemen-skaplig natur. Genom offentliggörande av nya —
tekniskt värdefulla — uppfinningar skola det
allmännas intressen befordras. För att kunna
åstadkomma detta framåtskridande i den industriella
utvecklingen kräves emellertid en stimulering av
uppfinnareverksamheten, genom att man skaffar
uppfinnaren skydd för det, varmed han berikat tekniken.
II.
Utgående från denna uppfattning, att den
skapande människan medvetet eller omedvetet är en
större eller mindre välgörare för alla människor, har
man i lagen av år 1936 i ännu större omfattning än
i den gamla lagen fäst särskild vikt vid ett
skyddande av den skapande människans egendom. Så heter
det bl. a. i motiveringen till § 3 i patentlagen, som
omhandlar uppfinnarens rätt till patent, att
vederbörlig hänsyn skall tagas till uppfinnaren, och att
denne skall skänkas det erkännande, som är
nödvändigt för att verka såsom en sporre till nytt
skapande. I motsats till den gamla lagen har man
därför övergått från anmälningsprincipen till
uppfinnareprincipen och har bestämt, att rätten till patent
uteslutande tillkommer uppfinnaren eller dennes
rättsinnehavare, vilket ju för övrigt exempelvis i
Sverige sedan länge varit fallet. Därjämte har man
tillerkänt den obemedlade uppfinnaren vittgående
lättnader vid ansökning om patent, exempelvis bl. a. i form
av frihet från eller uppskov med officiella avgifter. Så
kan enligt § 11 i den nya patentlagen till förmån för
en behövande patentsökande förordnas, att de
utgifter som denne haft för ritningar, modeller och
utlåtanden, som erfordrats för ansökningens
behandling, skola ersättas honom av statskassan. Om det
framdeles synes föreligga sådana omständigheter som
göra detta skäligt, skall det försträckta beloppet helt
eller delvis återbetalas. Härjämte kunna även
ansökningskostnaderna och kostnaderna för
genomförande av en ansökan (kostnader för anlitande av
ombud), vilkas försträckande icke är direkt förutsett
i patentlagen, ersättas av andra officiella
myndigheter, t. e. genom Reichsamt für Wirtschaftsausbau,
om efter en prövning av uppfinningen utsikter
föreligga för användbarhet och patentering. Slutligen
står även ett av patentombudskammaren inrättat
rådgivningsställe till förfogande för den obemedlade
uppfinnaren, vilket eventuellt kostnadsfritt kan ställa
ett patentombud till hans förfogande. Han kan även
taga officiella myndigheter i anspråk för exploatering
av sin uppfinning, t. e. det redan nämnda Reichsamt
für Wirtschaftsausbau, som i vissa fall även kan ställa
kapital till förfogande för uppfinningens utarbetande
och praktiska utprovning.
Slutligen vill jag i korthet, eå långt sig låter göra
inom ramen för detta föredrag, ingå på frågan
om de anställdas uppfinningar. Man har hittills i
Tyskland därvid skilt på tre slags uppfinningar,
nämligen:
1) den fria uppfinningen,
2) tjänsteuppfinningen och
3) företagsuppfinningen ("Betriebserfindung").
Med den första förstås en uppfinning, som en
anställd person utför på ett område, som icke tillhör
hans arbetsområde. Över denna uppfinning kan den
anställde fritt förfoga. Med en tjänsteuppfinning
("Diensterfindung") förstår man en uppfinning, som
den anställde gör på sitt arbetsområde. Denna
uppfinning tillhör arbetsgivaren, men uppfinnaren har
rätt till en skälig ersättning. Det tredje slagets
uppfinningar äro sådana, som icke kunna återföras på
vissa individer, utan vilka så att säga vuxit fram
ur företagsdriften, utan att man direkt kan fastställa
vem eller vilka som äro uppfinnarna. Möjligheten
för existens av sistnämnda uppfinningar förnekas
principiellt sedan 1933 och detta med rätta, ty
uppfinningar utan uppfinnare existera icke. Den anställde
uppfinnarens rätt är alltjämt föremål för
överläggningar. Den kommer att regleras genom en särskild
lag.
Utgående från, att det hedrande erkännandet i
ännu högre grad än utsikterna till materiell belöning
har förmågan att särskilt sporra de bästa krafterna
till de högsta prestationerna, har man i den nya
patentlagen av år 1936 även sörjt för ett tillräckligt
skydd av uppfinnareäran. Så bestämmes i lagen, att
vid offentliggörandet av en patentansökning, vid
kungörandet av ett patents beviljande och på själva
patentskriften namnet på uppfinnaren skall angivas.
Enligt den tidigare lagen hade icke uppfinnaren
någon rätt härtill. Därmed har emellertid också den
anställde uppfinnarens ställning gentemot
företagaren avsevärt stärkts.
För att också skydda den oerfarne, med lagens
föreskrifter obekante uppfinnaren, har i den nya
patentlagen av år 1936 därjämte föreskrivits, att en
beskrivning eller öppen utövning, som skett inom 6
månader före ingivandet av patentansökningen, skall
lämnas utan avseende vid den officiella
nylietspröv-ningen, såvida detta offentliggörande sammanhänger
med sökandens eller dennes rättsföregångares
uppfinning. Om sålunda någon på ett eller annat sätt
erhållit kännedom om sökandens eller den tidigare
rättsinnehavarens uppfinning och använt sig av denna
kännedom för att mot sökandens vilja före ansökans
inlämnande beskriva uppfinningen i en offentlig
publikation eller öppet utöva densamma, räknas icke
detta såsom nyhetshinder, om denna publicering eller
utövning skett inom den nämnda fristen av sex
månader.
Denna bestämmelse har till ändamål att skydda
uppfinnaren för otillbörligt intrång i hans rätt. Å
andra sidan skall emellertid icke heller ett av
uppfinnaren själv föranlett offentliggörande, t. e. en av
honom föranstaltad förevisning av uppfinningen eller
publicerad beskrivning i en tidskrift, såsom tidigare
kunna hindra meddelandet av patent, såvida
offentliggörandet skett inom den angivna
6-månaders-fristen. Särskilt för den mindre vane och mindre
bemedlade uppfinnaren är det ofta önskvärt, att hans
uppfinning först framlägges till dryftande i en
offentlig publikation, så att han kan bedöma, om det lönar
sig för honom att patentsöka uppfinningen, eller om
det är möjligt att intressera personer att pekuniärt
understödja hans uppfinnareverksamhet. Av denna
18
14 mars 1942
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
