Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TekmskTidskrift
samt anställd personal i fabrikationen och på de s. k.
viktigare laboratorierna. Fabrikspersonalen fördelas
på förvaltnings- och arbetarpersonal, medan
laboratoriepersonalen uppdelats i vetenskaplig och övrig
personal. Jag förutsätter, att utredningen med
vetenskaplig personal avser alla vid dessa laboratorier
anställda personer med högre utbildning, således både
akademiker och högskoliter, ett antagande som
styr-kes av de anförda siffrorna. Den vetenskapliga
personalens storlek är då ett mått på hur långt man
inom respektive industrigrupp gått t. o. m. 1939 i
fråga om möjligheter till och kostnader för sådan
målforskning, som ovan nämnts. Uträknas
relativtalen för salutillverkningsvärdet,
förvaltningspersonalens storlek och antalet laboratoriebiträden, allt per
vetenskapsman, finner man följande ytterst ojämna
fördelning bland de industrigrupper, för vilka
bilagan redovisar fullständiga fabrikations- och
laboratoriesiffror.
Mill. kr Förv. Biträde
pr vet. pers. pr vet. pr vet.
Mjöl-, socker-, margarin- och
fiskberedningsfabriker .... 90 350 5
Spinnerier och väverier..... 80 770 4
Järn- och metallmanufaktur,
skeppsvarv, mekanisk indu-
stri och instrumentfabriker 45 600 7
Jäst-, sprit-, öl- och läske-
drycksfabriker ............ 31 192 2
Järngruvor och järnverk .... 24 150 13’
Tändsticksfabriker .......... 20 172 14
Pappersmassefabriker och pap-
persbruk ................. 18 100 6
, G-ummivaruindustri ......... 12 206 3
Sprängämnesfabriker ....... 12 143
Färg-, ferniss-, tvål- och ljus-
fabriker .................. 11 100 3
Cement-, lergods- och porslins-
fabriker m. m............. 6 5 4
Elektrokemisk industri...... 6 48 7
Malmgruvor och metallverk.. 5 28 4
Konstgödningsfabriker ...... 4 18 6
Träkolningsindustri ......... 4 54 3
Annan kemisk-teknisk industri 4 50 2
Elektroindustri ............. 2,5 47 4
Avvägt medeltal ........... 15 150 5
Relativtalen falla, som tydligt synes, inom tvenne
väl markerade block, och en uppenbar korrelation
tycks i fråga om dessa föreligga mellan
försäljningsvärdets och förvaltningspersonalens specifika storlek.
Inom det undre blocket har man, med en ganska
ringa variation, i genomsnitt 25 forskare per 100
millioner kronors tillverkningsvärde, medan
industrigrupperna i det övre blocket ha från 1 till högst 9
vetenskapsmän på detta samma tillverkningsvärde.
Orsakerna till det senare förhållandet äro kanske
många, möjligen har frånvaron av
centralorganisation för forskning omöjliggjort ett flitigare
utnyttjande av den högre tekniska bildningens fördelar.
Det är kanske i flera fall också så, att en
industrigrupp i tekniskt’ och ekonomiskt avseende helt
domineras av ett eller ett par företag, medan de övriga
mindre företagen komma med i fabrikationsstatisti-
ken utan att de anse sig behöva eller kunna
sammansluta sig till att idka någon forskning, och därför
icke inkomma i den upptagna laboratoriestatistiken.
I fråga om anslag till forskning kan man kanske
våga hysa den förhoppningen, att kristidens krav på
nyskapande samarbete nu har åstadkommit en
förskjutning inom det övre blockets grupper i riktning
mot det för hela industrien avvägda medeltalet, 7
forskare per 100 millioner kronors tillverkningsvärde.
Detta uttalande får naturligtvis icke dölja det
förhållandet, att även inom industrigrupperna i det övre
blocket enstaka företag redan utomordentligt väl och
framsynt ordnat sin forskning; hos ett flertal av de
dit hörande företagen finnas stora välutrustade
centrallaboratorier, såsom exempelvis hos kvarnarna,
sockerbolaget, stockholms- och
göteborgsbryggerierna, för att nu nämna några av det övre blockets
livsmedelsindustrier. Industrigruppernas relativa
försäljningsresultat synas emellertid angiva att god
plats på utgiftssidan ännu finnes för forskning, i den
mån kristiden kommer att kräva ett ännu längre
gående samarbete mellan företagen inom grupperna.
I sådant fall torde staten genom lämpligt förmedlande
organ kunna göra en nyttig insats, vilket även
utredningsmännen framhållit i sitt betänkande. Ett dylikt
förmedlande organ har redan i flera fall
industrikommissionens kemiska avdelning utgjort.
Den vetenskapliga personalens avlastande genom
rutinarbetande laboratoriebiträden etc. varierar
också ganska starkt, eller från 2 till 7 biträden per
vetenskapsman, med undantag dock för de båda
industrigrupperna tändsticksfabriker samt järngruvor och
järnverk, där ett exceptionellt behov av
rutinanalyser eller andra orsaker föranlett en fördubbling av
hjälpkrafterna i förhållande till de bäst lottade av
de andra industrigrupperna. I fråga om biträden
påpeka utredningsmännen även, att det för att betjäna
ett modernt teknisk-vetenskapligt, laboratoriums
apparater kräves så mycken tid och arbete, att en
forskare icke kan åstadkomma något omfattande
resultat utan nödiga hjälpkrafter. Sådana anse
utredningsmännen att särskilt de statliga laboratorierna
äro otillräckligt utrustade med.
Sammansättningen hos personalen inom svensk
industri har under de sistförflutna 25 åren undergått en
konstant förskjutning mot allt högre grad av
teknici-tet. Ur de uppgifter om förvaltningspersonalen, som
Heckscher lämnat i Sveriges industriförbunds
översikt till årsmötet 1935, kan man beräkna att sedan
förra världskrigets utbrott förvaltningspersonalen
stigit från 10 till 15 % av den totala personalen, medan
samtidigt antalet personer med teknisk utbildning
stigit från 35 till 50 % av förvaltningspersonalen.
Denna utveckling måste otvivelaktigt bringas att
fortsätta — och fördjupas. 2/3 forskare på 100
förvaltningspersoner är väl ändå bra litet i ett land, som
i stor utsträckning är "condamné à la supériorité".
Men var taga manna i öknen? Bristen på
tekniskvetenskapliga forskare synes under senare år ha blivit
akut. Där har staten uppenbarligen en mission att
fylla.
Stockholm i mars 1942.
Rolf Stéenhoff.
54
11 juli 1942
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
