Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
Fig". 5. Indiffusion av Fe^Os i
SiOü vid den senares
omvandlingar.
540 560 5B0 600 620 °C
Fig. 6. SC>3-utbyte över
kvarts med maximum
vid ß ^ y
»-omvandlingar.
Temp.%
Fig. 7. Inverkan av svavlets
omvandling’ på
vulkaniserings-förloppet.
växlingsanordning i katalyskammaren just måste
akta sig att inträda i dylika kritiska
temperaturom-råden, där den önskade specifika aktiviteten kan
försvinna. Man brukar tala om att undvika
upphettning till rekristallisationstem peraturen. Man får
emellertid komma ihåg, att det därvidlag är fråga
ej om en skarpt markerad temperatur utan öm ett
intervall, vars undre gräns varierar med aktiviteten
hos ytan. Då denna nu består av grupper av olika
aktiva centra, så har man tydligen ett bredare
re-kristallisationsintervall, ju större skillnader som
föreligga i katalytisk kvalitet dememellan. De mest
aktiva försvinna vid den undre gränsen. Av de
preparat, som användes i de försök, vilkas resultat
framställas av fig. 4, var det mest aktiva (’’sulfatoxiden")
samtidigt det grovkornigaste. Differenserna skulle
således vid samma kontaktyta för båda preparaten
egentligen blivit ännu större. Utförda försök med
dessa preparat direkt som katalysatorer, t. e. för
S03-framställning, visa naturligtvis också stora olikheter.
Särskilt från metallurgisk, keramisk och
glasteknisk verksamhet är sedan länge bekant, att
ugns-och degelmaterial, speciellt inom vissa
temperatur-områden, äro känsliga mot angrepp, vilka leda till
sprickbildning eller annan nedsättning av
beständigheten. Man vet numera, att detta ofta vållas av
kristallografiska eller andra strukturomvandlingar,
vilka, så länge de pågå, medföra aktiva övergångs
tillstånd och ökad interaktion med omgivande stoft,
gaser eller smältor. Följande bilder må tjäna som
exempel härpå.
Fig. 5 visar, hur Fe203, en av de vanligaste
beståndsdelarna i stoft av här intresserande slag,
diffunderar in i SiO,, då denna oxid befinner sig i
omvandlingstillstånd, den hastiga ß—>- ce-processen vid
575° och den långsamma cristobalitbildningen fr. o. m.
ca 900°.19
Särskilt höga effekter kunna nås, om bägge
reaktionsparterna befinna sig i ofullgångenhets- eller
övergångsstadier.20
Kombinerandet av aktivitetstillstånd hos mer än
en av komponenterna utnyttjas numera även i
praktiskt syfte, t. e. inom pulvermetallurgi och
pulverkeramik för ernående av hastiga omsättningar eller
vissa andra fördelar.
19 J. A. Hedvall, loc. cit. S. 212.
20 J. A. Hedvall, loc. cit. S. 132.
I detta sammanhang må också visas tvenne fall
av positivt katalytiskt intresse. Det var att
förmoda, att en katalysator skulle öka sin verkan, om
den oavbrutet kunde försättas i
omvandlingstillstånd. För att påvisa denna tidigare icke funna
effekt, var det nödvändigt uppställa vissa villkor i
avseende på omvandlingshastighet och fullkomlig
beständighet hos katalysatorn med hänsyn till
använda substratgaser. Vidare var det av rent
fenomenologiska skäl lämpligt att använda sådana
reaktionsbetingelser, att endast små utbyten erhöllos.
Detta krav visade sig bäst uppfyllas genom att
använda Si02 i ß ^t a-intervallet (omkring 575°) som
katalysator och S02 + 0,2 som substratfas."21 (Fig. 6.)
Fig. 6 visar, att den förmodade avsevärda effekt
-ökningen under oavbruten omvandling fram och
tillbaka ß oc faktiskt uppträder.
Nästa bild (fig. 7) visar, att
vulkaniseringshastig-heten för gummi ökar, om processen utföres inom
intervallet för det inblandade svavlets omvandling
från rombiskt till monoklint. Minimet på kurvan
svarar mot ett relativt maximum i svavlets
bindningshastighet.22
Den nämnda kombinationsprincipen synes kunna få
en speciell betydelse även inom områdena för
konstmassa och fiber. Dessa materials makromolekyler
besitta i regel en viss tendens till omlagringar, vilken
kan förstärkas eller temperaturen för deras
inträdande sänkas genom samtidig mekanisk behandling,
t. e. sträckning. Man kan under sådana betingelser
påskynda eller förändra eljest långsamt inträdande
processer i form av polymerisation, hydrolys,
svallning, färgning. Det föreligger redan en del resultat
av detta slag. Hess23 har t. e. tillämpat denna
omvandlingseffekt på cellulosa, som kan undergå
strukturomvandlingar i samband med t. e. tryck eller
sträckning. Det fastställdes, att cellulosan i detta
tillstånd lättare angripes av kemiska reagens än eljest.
Av resultat med andra material, varav vi redan
tagit del, kan man med säkerhet påstå, att
motsvarighet till de konstaterade omsättningsökningarna
måste finnas även för sådana processer, som basera
sig på adsorption. I själva verket ha också av en
21 J. A. Hedvall u. L. Wikdahl, Z. Elektroehem. .’,6
(1940), 455.
22 J. A. Hedvall, loc. cit. S. 215.
23 K. Hess u. M. Ulmann, Ber. Deutsch. Chem. Ges. 74
(1941), 1465.
60
8 aug. 1942
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
