Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kemi
förgiftning av människa skall inträda, äro sparsamma
och divergerande. Lehmann och Hess (9) angiva den
dödliga dosen för kloroform till 200 mg/1 under 30—
60 minuter och för koltetraklorid till 400—500 mg/1
under 30—60 minuter. Flury angiver motsvarande
siffror för kloroform till 120 mg/1 under 5—10 min.
och för koltetraklorid till 320 mg/1 under samma tid.
Risken för efterförgiftning synes med relativt stor
tillförlitlighet kunna bedömas på basis av försök,
utförda av Lehmann och Schmidt-Kehl (loc. cit.),
Nedanstående tabell anger % dödsfall under 2—5 dagar
bland kattor, som narkotiserats djupt och sedan
omedelbart förts ut i frisk luft.
Diklormetan ................................................0 )
Monoldoretan ..............................................0 ( Grupp I
Dikloretan ....................................................0 f 0 %
Tetrakloretylen ..........................................0 J
Tetrakloretan ..............................................0,5j
Pentakloretan ............................................2,81 Grupp II
Trikloretylen ..............................................6,o i 0,5—7 %
Transdikloretylen ......................................6,i)
Kloroform .......................... 16 | „ ...
(Bensol) ............................ 23 f^Z J
Cis-dikloretylen ..................... 29 J
Koltetraklorid ...................... 40,4\ Grupp IV
Trikloretan ......................... 58,5/ 40—60 %
Metylklorid ......................... 100 Grupp V
100 %
Resultaten tillåta en åtminstone approximativ
gruppindelning av de undersökta ämnena. Grupp I
innehåller lågklorerade, lättflyktiga, föga giftiga
föreningar, som över huvud taget ej giva upphov till
några efterförgiftningar. I grupp V står metylklorid,
som i detta hänseende är det giftigaste bland de
klorerade kolvätena, med en efterdödlighet av 100 %. —
Även koltetraklorid och kloroform ha en mycket hög
giftighet, medan däremot tetrakloretan, pentakloretan
och trikloretylen i detta hänseende synas vara
avgjort ofarligare. Denna omständighet är särskilt
beaktansvärd, då dessa senare ämnen, i synnerhet
tetrakloretan, allmänt anses som särskilt farliga ur
yrkeshygienisk synpunkt och betraktas som svåra
ämnesomsättningsgifter.
Förgiftningar av denna typ uppträda framförallt
vid arbete med öppen eller otät apparatur, vid
rengöring av behållare och vid invändig bestrykning av
behållare eller sprutlackering med preparat
innehållande klorerade kolväten som lösningsmedel.
Faran för akut förgiftning ökas givetvis av att den
föregås av ett narkosstadium, varigenom den
förgiftade kan komma att utsättas för längre påverkan
av högre koncentrationer än annars varit fallet.
3. Specifik giftverkan vid långvarig inandning av
låga koncentrationer ("kronisk förgiftning").
Det verkliga faromomentet vid användning av
klorerade kolväten ligger icke i den akuta förgiftningen
utan i den kroniska förgiftning, som inträder vid
tillräckligt långvarig inandning av även mycket små
koncentrationer. K. Stüber (2) meddelar en statistik
över 284 fall av trikloretylenförgiftning, varav 25
med dödlig utgång och 82 klassificerade som kroniska
fall. Härtill måste emellertid anmärkas, att akuta
fall av naturliga skäl tilldraga sig större
uppmärksamhet och publiceras vida fullständigare än de ofta
svårdiagnosticerbara kroniska förgiftningarna.
Symtomen äro växlande och i viss utsträckning
karakteristiska för enskilda klorkolväten. Kroniska
förgiftningar förorsakade av klorkolväten tillhörande
metan- och etanserien kännetecknas främst av
svårartade ämnesomsättningsrubbningar, fettdegeneration
av lever och hjärta och störningar i nervsystemet. I
etylenserien (främst trikloretylen) träda
ämnesoin-sättningsrubbningarna och leverskadorna i
bakgrunden, medan störningar av nervsystemet dominera
(trigeminusförlamningar, synnervskador, magbesvär).
I lindrigare förgiftningsfall äro symtomen aptitlöshet,
sömnlöshet, huvudvärk, lätt uttröttbarhet, katarr i
luftvägarna, kräkningar, magsmärtor och gulsot.
Utomordentligt talrika kroniska
arbetsförgiftning-ar av klorerade kolväten äro beskrivna. Särskilt
farligt är i detta hänseende tetrakloretan, vars
användning som lacklösningsmedel o. d. på grund härav
förbjudits i flera länder. Uppgifterna om
pentaklor-etans giftighet i jämförelse med tetrakloretan äro
starkt divergerande. Genomgående synes det dock,
som om de författare, vilka anse pentakloretan som
mindre giftig, hade den hållbaraste grunden för sin
uppfattning. Även metylklorid och trikloretylen äro
ur denna synpunkt synnerligen giftiga, medan
koltetraklorid genomgående bedömes mera gynnsamt.
Såsom relativt ofarliga betraktas diklormetan,
mono-kloretylen, dikloretylen (1,2) och tetrakloretylen.
Beträffande symni. dikloretan bör anmärkas, att denna
förening efter inandning kan giva upphov till
horn-hinnegrumlingar.
Bland arbetare, som äro sysselsatta med
trikloretylen, förekommer emellanåt s. k. "Trisucht".
Försiktig inandning av trikloretylen medför nämligen
välbefinnande och lätt rustillstånd. Ett ohämmat
tillfredsställande av denna drift kan givetvis medföra
allvarlig hälsorisk.
C. Fosgenbildning.
Att klorerade kolväten kunna sönderdelas av
glödande kol, öppen låga eller ultraviolett ljus, så att
bl. a. fosgen och klorväte bildas är sedan länge känt.
Enligt undersökningar av dr J. Tandberg (11) kunna
högst avsevärda fosgenmängder bildas. Sålunda kan
1 g trikloretylen under optimala betingelser alstra
29 mg fosgen vid inverkan av öppen låga och 220 mg
vid inverkan av ultraviolett ljus.
Betydande risk för fosgenbildning och därav
förorsakad förgiftning föreligger vid användning av
kemiska eldsläckningsapparater innehållande t. e.
koltetraklorid och vid eldsvåda i hus med
centralkylanläggning, som innehåller klorerat kolväte, oftast
diklordifluormetan (freon) eller metylklorid. Flera
förgiftningsfall ha under de senaste åren inträffat i
Sverige. Från Tyskland är beskrivet ett dödsfall
(av Koelsch) orsakat av fosgenförgiftning, varvid
trikloretylen ur en otät behållare droppade ned i en
öppen låga. Viss risk för fosgenbildning torde
föreligga i fabrikslokaler, där klorerade kolväten
användas och där öppen låga, varma ytor (över 150°) eller
ultraviolett ljus (svetsning, båglampor) förekommer.
Sammanfattande kan dock sägas, att risken för
förgiftningar av denna typ icke bör överskattas.
Enligt hittillsvarande erfarenhet äro de mycket
sällsynta. Dessutom måste hänsyn tagas till att
flertalet klorerade kolväten ha en giftighet, som
uppgår till 1/10ü—Viooo av fosgenets. Då i praktiken
11 april 1942
77
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
