Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ieknisk Tidskrift
endast en obetydlig del klorkolväte omvandlas till
fos-gen, kan i många fall risken för förgiftning av
klor-kolväte vara större än risken för fosgenförgiftning.
I den mån det är berättigat att tillmäta
fosgenbild-ning i öppen låga nämnvärd betydelse, bör man
■underlåta att framhålla de klorerade kolvätenas
icke-brännbarhet som en praktisk fördel.
Några yrkeshygieniska synpunkter.
Klorerade kolväten ha en utbredd och mångsidig
teknisk användning och besitta ur många synpunkter
betydande företräden framför andra organiska
lösningsmedel. Under nuvarande avspärrning kan också
en ökad användning av inom landet framställbara
klorkolväten förutses. Det måste understrykas, att
det ingalunda är nödvändigt eller ens önskvärt att
med hänsyn till förgiftningsriskerna inskränka
användningen av klorerade kolväten, förutsatt att fullt
betryggande skyddsåtgärder vidtagas. Vid
användning av ofarligare klorkolväten — dvs. sådana, som
icke eller endast i undantagsfall orsaka kroniska
förgiftningar — kan effektiv vädring vara tillräcklig.
Sådana klorkolväten, som med hänsyn till kroniska
förgiftningar äro särskilt farliga — tetrakloretan,
pentakloretan och i viss mån trikloretylen — böra
däremot endast användas i helt sluten apparatur.
För användning som lacklösningsmedel och vid andra
förfaranden, där utträde av lösningsmedelsångor i
arbetslokalen ej helt kan förhindras, borde
tetrakloretan och pentakloretan ej ifrågakomma. Risken för
kroniska förgiftningar vid användning av
trikloretylen på detta sätt är också betydande, och det är
därför nödvändigt, att man inom industrin och från
läkarhåll ägnar större uppmärksamhet åt denna
förgiftningsrisk än hittills varit fallet. Det måste ånyo
understrykas, att sådana förgiftningsfall utgöra ett
svårare yrkeshygieniskt problem än de akuta
förgiftningarna, som ofta ha karaktär av olycksfall, och
eksemfallen, som i tidigt stadium kunna iakttagas
och föranleda nödvändiga åtgärder.
Det vore önskvärt, om man snarast ville överväga
möjligheten att införa mera precisa bestämmelser,
som syfta till en begränsning av risken för kroniska
förgiftningar. Förutom de åtgärder, som röra
väd-ringsförhållandena och apparaturens beskaffenhet,
borde halvårsvis återkommande läkarbesiktning
föreskrivas. En begränsning av tiden för vissa arbeten
till 2 eller 4 timmar dagligen torde också i vissa fall
vara befogad. I samband med läkarundersökningen
bör prov på överkänslighet företagas genom hudtest
och överkänsliga uteslutas från vidare arbete med
trikloretylen. Arbetare, som visa tendenser till
"Tri-sucht", böra noggrant övervakas och av läkare
informeras om förgiftningsrisken — eventuellt uteslutas
från arbete med trikloretylen.
Det vore dessutom värdefullt, om en allmännare
kännedom om förgiftningsriskerna vid arbete med
klorerade kolväten kunde spridas bland arbetsledare
och arbetare t. e. genom en utförlig broschyr och
genom anslag på arbetsplatsen.
Ovanstående utredning är utförd vid
Försvar.s-väsendets kemiska anstalt, forskningsavdelningen.
Litteratur.
1) Oettel. Hj.: Arch. exp. Pathol. Pharmak. 183, 641, 1936.
2) Stüber, K.: Arch. Gewerbepath. Gewerbehyg. 2, 398,
1931.
3) Lazarew, N. W., Brussilowskaja, A. J. och Lawrow,
J. N.: Ibidem 2, 641, 1931.
5) Schwander, P.: Arch. Gewerbepath. Gewerbehyg. 7, 109,
1936.
6) Waller, A. D.: Brit. assoc. f. t. adv. of. sc. 1911.
7) Lehmann, K. B. och L. Schmidt-Kehl: Arch. f. Hyg.
116, 131, 1936.
8) Lehmann, K. B.: Ibidem, 7-}, 1, 1911.
9) Lehmann och Hess: cit. enl. Flury-Zernik, Schädliche
Gase.
10) Flury, F. : Arch. exp. Pathol. Pharmak. 98, 65, 1925.
11) Tandberg, J.: Teknisk tidskrift 1937, häfte 27.
Läsaren hänvisas för övrigt till K. B. Lehmann och F.
Flury, Toacikologie wnd Hygiene der technischen
Lösungs-mittel, Berlin 1938, som även innehåller utförliga
litteraturförteckningar.
Membranventiler — en ny
ventiltyp.
En avstängningsventil av för Sverige ny typ,
benämnd "membranventil", som uppvisar en del
konstruktiva särdrag av intresse speciellt för kemisk
industri, har kommit i marknaden sedan
tillverkningen av densamma upptagits av ett inhemskt
företag.
Ventilen, som efter sin uppfinnare också benämnes
"Saunderventilen" har sedan flera år provats i
praktisk drift i England. Från att ursprungligen ha varit
avsedd för eliminering av luftläckage i
tryckluftled-ningar i de sydafrikanska guldgruvorna har ventilen
på grund av sin okänslighet mot fasta föroreningar,
frätning och höga temperaturer visat sig som ett
idealiskt avstängningsorgan för de flesta vätskor,
såsom vatten och kemikalier, ävensom för gaser, t. e.
luft.
Som av fig. 1 och 2 framgår är konstruktionen
utomordentligt enkel och man kan därför möjligen
fråga sig varför den icke tidigare kommit fram.
Sannolikt beror detta på att man icke tilltrott en
gummimembran en sådan styrka, att den skulle på
ett säkert sätt kunna svara för avstängning av en
vätska under tryck, vare sig detta gällde exempelvis
en rörledning eller ett cisternuttag, då det ju icke
endast är en perfekt tätning utan även en god
säkerhet som åstundas. Erfarenheten har emellertid
visat att ventilen fullkomligt uppfyller bägge dessa
krav.
Av bilderna framgår, att den böjliga förstärkta
membranen avstänger vätskan från kontakt med
mekanismen. Några rörliga delar komma sålunda
icke i beröring med vätskan. När ventilen är stängd,
hålles membranen stadigt tryckt mot ventilhusets
centrala undre del eller säte och förhindrar
därigenom fullständigt all genomströmning. Vingarna på
membranfästet stödja membranen i stängt läge,
liksom vingarna på locket och membranfästet samarbeta
och stödja membranen i alla lägen. Detta senare
åstadkommer, att relativt liten gummiyta av
membranen får ta emot trycket. Vidare saknas packbox hos
denna ventil genom att membranen själv får utgöra
packning. Någon boxpackning för spindeln behöves
icke, enär vätskan eller gasen aldrig kommer i
beröring med denna rörliga del.
78
13 juni 1942
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
