Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TekniskTidskrift
FACKAVDELNING
KEMI
HÄFTE 11 REDAKTÖR. FRITHIOF H. STENHAGEN 14 NOV. 1942
INNEHÅLL: Destillationsapparater för sulfitsprit, av civilingenjör Sigge Hähnel. — Magnesium- och
bromföreningar ur havsvatten. — Notiser. — Föreningsmeddelanden.
Destillationsapparater för sulPitsprit.
De olika typernas egenskaper.
Av civilingeniör SIGGE HÄHNEL.
i. Inledning.
Ipotatisbrännerier använder man för destillation av
den alkoholhaltiga mäsken i regel apparater
bestående av en avdrivarc och en ovanpå densamma
placerad förstärkare (fig. 1). Denna apparattyp, som
ännu lär finnas i en eller annan sulfitspritfabrik, kan
anses som den grundtyp, ur vilken de nu vanligen
använda typerna utvecklats.
Då alkoholhalten i den jästa sulfitluten vanligen är
mindre än en tiondel av potatismäskens, erfordras ett
betydligt större bottenantal i en destillationsapparat
för sulfitlut än i en dylik för potatismäsk. Då vidare
luten har större tendens att skumma än mäsken,
fordras större bottenavstånd i lutapparatens avdrivare.
På grund härav bli apparater av "grundtypen" för
sulfitlut mycket höga, och det är väl därför man
delat apparaten i två bredvid varandra placerade
kolonner. Den härvid erhållna typen, som schematiskt
visas i fig. 2, kallas i det följande "äldre typen".
Den består av en avdrivare, "lutkolonnen", från
vilken spriten i ångform tillföres den andra kolonnen,
"spritkolonnen". Denna äldre typ har senare något
förändrats, i det ovanpå lutkolonnen placerats en
kort förstärkare, "lutterkolonnen", från vilken spriten
i vätskeform tillföres spritkolonnen. Lutterkolonnen
har tillkommit i syfte att förbättra den erhållna
spritens kvalitet. Denna typ (fig. 3), som numera
nästan uteslutande synes ifrågakomma vid
nybyggnader, kallas i det följande "nyare typen".
Grundtypens avdrivare kallas "lutkolonn" och dess
förstärkare "spritkolonn" i analogi med
benämningarna vid de båda andra typerna. Vid dessa delas
spritkolonnen i "förstärkaren" och "avdrivaren". Vid
alla typerna inmatas jäst lut på lutkolonnens översta
botten, under det 95 %-ig sprit uttages från översta
delen av spritkolonnen. "Dränk" bortgår från
lutkolonnens botten och "luttervatten" från avdrivarens.
Då det förefaller, som om utvecklingen av
destillationsapparater för sulfitlut i flera avseenden gått
kräftgången, torde en fullständig utredning av de
olika typernas egenskaper vara på sin plats. Som
grund för en sådan utredning har en
beräkningsmetod angiven av Kirschbaum i "Destillier- und
Rektifiziertechnik" (J. Springer, Berlin 1940) visat
sig särskilt lämplig.
ii. Beräkningsgrunder.
A. Allmänt.
Om man kokar en lösning av alkohol i vatten, bliva
ångorna rikare på alkohol än vätskan. En bestämd
relation består vid jämvikt mellan alkoholhalt i
vätska och ånga. Denna relation kan angivas i form
av eri kurva i ett koordinatsystem med alkoholhalt i
vätskan som abskissa och alkoholhalt i ångan som
ordinata. Denna kurva kallas "jämviktskurvan".
Ångbildningsvärmet per kgmol (Mol) för vatten är
9 710 och för alkohol 9 550 kcal. Dessa värden ligga
så nära varandra, att man ut-an att göra något större
fel kan antaga, att det molara ångbildningsvärmet
för båda ämnena är detsamma och 9 600 kcal per
Mol. Härigenom förenklas beräkningarna betydligt,
då den ångmängd räknad i Mol, som underifrån
kommer till en botten i en kolonn, blir lika med den
mängd som i form av ånga lämnar samma botten.
Förhållandet blir detsamma i hela kolonnen, och detta
gäller även vätskemängderna. Man räknar alltså
vätske- och ångmängder i Mol och måste då räkna
alkoholhalten i mol %. Vidare antar man, att
om-blandningen på bottnarna är fullständig samt att full
jämvikt erhålles mellan ånga och vätska på varje
botten.
En apparat av grundtyp och alltså bestående av
en avdrivare och en ovanpå densamma placerad
förstärkare (fig. 1) kommer nu att behandlas. Följande
beteckningar, som med mindre ändringar övertagits
från Kirschbaum, användas:
Införd lutmängd M Mol per timme med en
alkoholhalt på xM mol %.
Uttagen mängd sprit E Mol per timme med
alkoholhalten xe mol %.
Drankmängd A Mol per timme med alkoholhalten
xA mol %.
Från en godtycklig botten under sprituttaget är
återflödet F och i avdrivaren Fa Mol per timme med
alkoholhalten xF mol %. Ångmängden från en god-
14 nov. 1942
81
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
