Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fig. 6. Förslag till apparat.
ket i kolonnen. Som förut framhållits, kan detta sätt
att reglera ej anses fullgott. Visserligen kan man
vid nyare typen hålla avverkningen konstant genom
att ändra på kallutmängden, men denna möjlighet
torde ej utnyttjas. I alla händelser blir regleringen
ganska komplicerad.
Apparaten får maximal ångförbrukning, då †0 =
= \] †. Om man antar, att x’E — 82 och x M — 0,41
mol %, blir †— 200 och /0 =14,14. Alltså blir vid
maximum xE =5ß mol %, vilket motsvarar 16,13
vikts- %. För — 0.13 blir motsvarande siffra
xE — 13,7 vikts- %. Denna alkoholhalt skall man
alltså akta sig för, men de apparater, som författaren
kommit i beröring med, ha körts endast en hårsmån
under den. Man bör i stället hålla xE endera så
mycket över eller så mycket under den kritiska
punkten som möjligt. Då vid lågt värde på xE
finkeloljan tycks följa med dranken, är det bäst att
hålla sig över den, men lutterkolonnen har
dimensionerats så, att just ett värde på xE, som ligger nära
den kritiska punkten, faller sig naturligt. Bättre
resultat kunde därför väntas, om lutterkolonnen
byggdes litet större (särskilt dess diameter synes vara för
liten). Om xE stegras, skall intaget på
spritkolonnen flyttas högre upp, så att avdrivaren blir längre.
IV. Jämförelse av de olika typerna.
Av det redan sagda torde läsaren själv kunna
draga sina slutsatser, men till tjänst för den, som till
äventyrs låtit avskräcka sig av de till synes
invecklade formlerna, skall här en sammanfattning göras.
Betraktar man apparaturens utveckling, finner man
genast, att den konsekvent gått från en enkel och
effektiv grundtyp mot alltmer komplicerade och
därmed svårskötta typer. Att ångförbrukning och
alkoholförlust härigenom ej minskats torde ligga i öppen
dag. Den äldre typen kan sålunda i gynnsammaste
fall köras med lika låg ångförbrukning och
alkoholförlust som grundtypen, men då måste den ha riktig
ångfördelning. Detta villkor torde utan tvivel kunna
uppfyllas, men det innebär otvivelaktigt en
komplikation. Spritkolonnens förstärkare och avdrivare göras
av naturliga skäl med samma diameter. Om
förstärkarens göres tillräckligt stor, blir avdrivaren
mycket överdimensionerad, vilket betyder slöseri
med material. Äldre typens anläggningskostnad
torde därför bli onödigt stor. Den nyare typen har
genom en ytterliggare utveckling utbyggts därhän,
att den på grund av sin konstruktion vid lika
alkoholförlust måste förbruka mer ånga än de båda andra
typerna. Dessutom måste den på grund av de stora
svårigheterna med inställningen i regel köras sämre
än nödvändigt. Anläggningskostnaden måste även
för denna typ bli högre än för grundtypen.
Det kanske bör framhållas, att en onödigt stor
ångförbrukning hos en destillationsapparat ej
nödvändigt behöver betyda en nettoförlust. Har fabriken
blekeri, kan nämligen drankens sekunda värme till
stor del utnyttjas. Å andra sidan synes det ej vara
riktigt att i onödan skaffa sig sekunda värme, som
väl under alla förhållanden blir sämre utnyttjat än
prima.
De nyare typernas främsta fördel framför
grundtypen kan anses vara deras mindre bygghöjd.
Emellertid är det säkerligen möjligt att bygga
grundtypen i två bredvid varandra stående kolonner (se
fig. 6), varigenom denna fördel bortfaller. Skall
luten indunstas, sedan spriten avdrivits, ha de
nyare typerna otvivelaktigt den fördelen, att man i
dem erhåller en kostnadsfri indunstning genom att
luttervattnet skiljes från dranken. Visserligen blir
vinsten ganska liten, drankmängden minskas med
cirka 6 %, men den bör kanske ej föraktas. Skall
denna fördel utnyttjas bör äldre typen på grund av
sin lägre ångförbrukning och större lättskötthet
föredragas framför nyare typen. Man anser visserligen,
och detta med rätta, att denna typ har en stor
fördel framför de båda andra, därigenom att den ger
sprit av bättre kvalitet än dessa. Men det torde
vara möjligt att erhålla lika ren sprit med dem, om
orsaken till skillnaden beaktas. Denna fråga
diskuteras utförligt i nästa avsnitt. Är ovan
framlagda synpunkter riktiga, synes det, som om nyare
typens otvivelaktigt stora popularitet vore
synnerligen svagt grundad.
Vid en jämförelse mellan en apparat av äldre och
en av nyare typ erhölls följande siffror:
nyare typen e = 1,0639, é0 — 0,o566, e’0 = 0,oo94
äldre typen e = l,077i, e1 = 0,o338.
Alkoholförlusten var enligt uppgift ungefär lika för
båda apparaterna, och luten var av likartad
beskaffenhet, Uträknas de båda apparaternas
ångför-brukningar, erhålles ett 17 % högre värde för nyare
typen. Skillnaden mellan typerna skulle alltså ej
vara så stor som väntat. Orsaken härtill torde del-
94
12 dec. 1942
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
