- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1942. Kemi /
95

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Kemi

vis vara uppenbar. Den äldre typens kondensor är
mycket för liten, ty e1 är endast 0,0338, under det
man torde kunna nå minst 0,06 utan att få den
orimligt stor. Vidare är möjligheten till
förvärmning ej utnyttjad lika långt som vid nyare typen,
vilket kan bero på felaktig ångfördelning eller därpå,
att bottenkonstruktionen var sämre (den äldre typen
var av betydligt äldre tillverkningsdatum än den
nyare). Att skillnaden mellan typerna blivit mindre
än väntat beror alltså sannolikt ej på bättre
egenskaper hos nyare typen, än teorien visat, utan
snarare på mindre ändamålsenlig konstruktion av
den äldre.

V. Om spritens kvalitet.

Vid analys av sprit från apparat av äldre och nyare
typ vid destillation av likartad lut (från
fodercellulosa) erhölls följande resultat (beträffande
analysmetoden se Sv. Kem. Tidskr. 47.275.1935 och 53.350.
1941).

Äldre typen Nyare typen
Aldehydhalt i g per 1 95 % Acetal i g per 1 95 % Aldehydhalt i g per 1 95 % Acetal i g per 1 95 %
total fri total fri
ingående lut.. 8,0 8,0 0 1,20 1,20 0
95 % sprit .. 1,02 0,24 2,ii 0,15 0,15 0
försprit ..... 91,0 89,3 5,15 93,0 93,0 0

Av siffrorna i tabellen torde utan vidare framgå,
att den höga halten av total aldehyd hos sprit från
äldre typen åtminstone till största delen beror på
närvaro av acetal. Om man betänker, att aldehydhalten
i ingående lut var högre för äldre typen, förefaller
det, som om dess förmåga att avskilja fri aldehyd
vore lika stor som nyare typens. Acetal (kpt 102°)
är betydligt mer svåravdriven än aldehyd, varför
det blir mycket besvärligt att bortskaffa den genom
destillation.

Acetal finns ej i ingående lut och måste därför
bildas under destillationen. Acetaldehyd reagerar med
alkohol enligt formlerna

OHgCHO -f C2H5OH ^ CH3CH(OH)OC2H5
aldehyd alkohol halvacetal

CH3CH(OH)OC2H5 + C2Hb0H^CH3CH(0C2H5)2 + H20

halvacetal alkohol acetal

Den första reaktionen går mycket fort och lätt åt
båda håll, varför den saknar praktisk betydelse, den
andra är reversibel, typiskt bimolekulär och har
mätbar hastighet. Det består därför en jämvikt mellan
halvacetal, alkohol och vatten.

Jämviktskonstanten har bestämts experimentellt
och befunnits vara ungefär 1 (Sv. Kem. Tidskr.
47.282.1935), varför man kan sättet

[CH3CH(OC2H5)2j • [H20] = [C2H50H] •

• [CH3CH(0H)0C2H5] (38)

där formlerna inom klämmer betyda motsvarande
ämnens koncentrationer.

I en aldehyd-alkoholblandning kan alltså alltid en
viss mängd acetal bildas. Då denna mängd
bestämmes av ekv (38), är det klart, att acetalhalten kan

1 Vid destillation av lut från starkmassa erhölls en
ace-talhalt i 95 sprit på ända upp till 13 g/1.

bli hög i spritkolonnens övre del, där vattenhalten
är låg. Emellertid kan jämvikt ej inställa sig,
såvida aldehyd-alkoholblandningen ej är sur, ty
reaktionshastigheten är mycket låg i neutral eller alkalisk
lösning.

Som bekant innehåller sulfitlut avsevärda,
kvantiteter SO,2. Under destillationen tillsättes därför
natronlut för att binda den. Om neutraliseringen av
S02 blir ofullständig genom att otillräcklig mängd
alkali tillsättes eller genom att detta tillsättes på
olämpligt sätt, måste en del S0,2 följa med
spritångorna upp i spritkolonnen. Vätskan på dennas
bottnar blir då sur, och en avsevärd mängd acetal
kan bildas.

Vid äldre typen tillsättes alkali i spritkolonnen ett
fåtal bottnar (vid den undersökta apparaten fyra)
ovanför den punkt, där spritånga inkommer från
lutkolonnen. En del S0.2 kan därför slippa förbi och
fortsätter upp i spritkolonnen. Vid nyare typen
tillsättes alkali på lutterkolonnens översta botten. Om
tillräcklig mängd tillsättes, måste den vätska, som
går från lutter- till spritkolonnen vara alkalisk.
Endast löst S02 kan medfölja och denna bindes säkert
av alkalit, om detta finns i överskott. Därför kan
nyare typens spritkolonn ej innehålla fri S0,2, och
ingen acetal kan bildas. Dessutom bortages en stor
del av aldehyden med försprit från lutterkolonnen,
vilket dock torde vara av underordnad betydelse.

Det synes emellertid ej vara nödvändigt att göra
en värmeslukande kondensation av spritångor för
att bli av med S0,2. Om man använde sn effektivare
tvätt än den, som de fyra bottnarna i spritkolonnen
utgör, borde man även kunna fullständigt befria
ångan från S02 och därmed undvika acetalbildning
även vid äldre typen, varefter denna enligt den
gjorda undersökningen borde ge sprit av lika god
kvalitet som nyare typen.

Avskiljandet av finkeloljan sammanhänger med
det sätt, varpå S02 borttages-, på grund av att oljan
bildar emulsion med vatten, då detta är alkaliskt.
Har man alkali närvarande på de bottnar, där
finkeloljan skall uttagas, kan denna därför ej avskiljas.
Man kan troligen klara sig genom att göra
tvättvattnet surt, men en god utväg synes även den
föreslagna alkalitvätten vara. Alkali kan härvid ej
komma över i spritkolonnen annat än i form av stänk,
vilket ju, om så visar sig nödvändigt, kan förhindras
med en stänkfångare.

Y. Några riktlinjer för apparatkonstruktion.

A. Apparattyp och uppställning.

Av det föregående torde utan vidare framgå, att
grundtypen bör föredragas framför de båda andra
typerna, då den har bästa värmeekonomi förenad med
största lättskötthet. Bygger man den i två delar,
finns möjlighet att insätta en alkalitvätt mellan
lut-och spritkolonn. Härigenom stiger
anläggningskostnaden i jämförelse med den vanliga enkla grundtypens,
men tvätten torde vara nödvändig för att få god
kvalitet på den framställda spriten. Den torde även
underlätta avskiljandet av finkeloljan.

Fig. 6 visar i princip, hur en sådan apparat bör
se ut. Luten passerar först kondensorn och sedan en
förvärmare, där den värmes med dranken, innan den
inmatas på lutkolonnens översta botten. Från lut-

11 april 1942

95

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 15:41:08 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1942k/0097.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free