Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5. 30 jan. 1943 - Färg, färgfoto och färgtryck, av Ove Persson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskri ft
självt skulle göra. Det otryckta vita papperet kan
alltså grafiskt åskådliggöras med en linje
parallell med x-axeln (y = 100).
Emellertid existera inte några tryckfärger med
sådana egenskaper som representeras av de
angivna kurvorna och knappast heller filterfärger.
Det har f.ö. visats, att de bästa resultaten av
färgsepareringen erhållas med användande av
"trängre" filter av ungefär den i fig. 9 antydda typen.
De flesta kommersiellt saluförda och använda
filtersatserna uppvisa också snarlika
transmis-sionskurvor, fig. 10, vilka, om de omformas med
hänsyn till använda exponeringstider
(filterfaktorer) och den pankromatiska fotoplåtens
känslighetsfördelning, vid färgsepareringen verka, som
om de hade formen enl. fig. 11. I fråga om
filterfärger föreligger alltså en ganska god
överensstämmelse mellan teori och praktik.
Tillgängliga tryckfärger lämna emellertid
mycket övrigt att önska beträffande uppfyllandet av
de teoretiska fordringarna. De flesta
tryckfärgs-fabriker tillhandahålla särskilt för
färgreproduktioner sammanställda satser av normalfärger, och
de mest kända och använda av dessa få väl anses
utgöra det bästa som man kan ernå med hittills
kända färgämnen, vilka samtidigt uppfylla
rimliga krav på ljusäkthet. Vid spektrografisk
undersökning av sådana tryckfärger, fig. 12, visar det
sig, att egentligen endast de gula färgerna något
så när överensstämma med "idealfärgen".
Visserligen är ljusreflexionen långt ifrån 100 % inom
de delar av spektrum, som skulle helt släppas
fram, men kurvan har dock i det närmaste den
rätta formen. Färgen är alltså ej fullt klar men i
övrigt god. Den röda tryckfärgen kan också sägas
visa skaplig överensstämmelse med teorins
fordringar men är dock betydligt oklarare än önskligt.
Sämst beställt är det ifråga om de normalblå
färgerna. Spektralkurvan är flack, och dess
maximum ligger vid obetydligt över 50 i stället för vid
100 %. Färgen är med andra ord omättad och
har stor svarthalt. Visserligen ha på senare år
nya färgämnen upptäckts, vilka ligga något
gynnsammare till, men förbättringen är ganska
obetydlig. Trefärgsreproduktioner, som grunda sig
på användandet av sådana delfärger, måste
naturligtvis bli ganska bristfälliga. Blått ocli sådana
biandfärger, vari blått ingår i större mängd, t.ex.
de gröna färgerna, bli i allmänhet alldeles för
mörka ("smutsiga") i reproduktionen, vilket är så
mycket mer att beklaga, som exempelvis utomhus-
Fig. 9. Beräknade transmissionskurvor för med hänsyn
till det praktiska trefärgsarbetet lämpligaste filterfärger.
Fig. 10. Uppmätta filterkurvor för en av de mest använda
tr efärgsfilter satserna.
Fig. 11. Samma filterkurvor som i fig. 9, reducerade med
hänsyn till exponeringstid och fotoplåtens känslighet.
motiven ofta i verkligheten domineras av klarblå
himmel och frisk grönska.
Trefärgsmetodens brister
Till de bristfälligheter i färgåtergivandet, som
förorsakas av otillfredsställande egenskaper hos
de till buds stående tryckfärgerna, komma så
andra, vilka äro att hänföra till trefärgsmetoden
som sådan.
Det är ju klart att en färgblandning, som består
i att den ena delfärgen får absorbera en del av det
ljus, som genomsläppes av den andra, måste ge
till resultat en färg, som är mörkare än någon av
delfärgerna. Denna regel gäller för all subtraktiv
färgblandning. Samtidigt gäller emellertid också,
att starkt mättade färger kunna erhållas, om det
genom färgblandningen uppnåeliga färgantalet är
stort. En riktig färgåtergivning försvåras av
den omständigheten att vid subtraktiv
färgblandning formen på spektralkurvan för
delfärgerna är avgörande för den resulterande
färgen. Denna form varierar emellertid med
färgstyrkan. dvs. vid tryckning med olika
färghållning och med olika färgmängd inom olika
bildpartier. Trots att principen för färgseparering
Fig. 12. Uppmätta spektralkurvor för normalfärger av god
kvalitet.
30 jan. 1943
71
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
