Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 11. 13 mars 1943 - Isaac Newton — universalgeniet, av Knut Lundmark - Tidskriftsnytt: Metallurgi m.m. samt svetsning, av Frithiof Holmgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk. Tidskrift
påtagligt ultryck i hans insatser inom det
engelska myntväsendet. Ä andra sidan är det tydligt,
att han med allt intresse har gått in för att göra
det bästa möjliga av sin uppgift. Vidare får man
komma ihåg, att han vid denna tid väl inte hade
uttömt sina vetenskapliga resurser, men att han
i alla fall gjort en så enastående insats
vetenskapligt, att han kunde ha all rätt att få
intressera sig för något annat.
Vad angår anmärkningarna om att han på
något sätt skulle ha lamslagit utvecklingen av
matematiken i England, synes mig dessa knappast
vara värda ta upp till behandling. Man måste
härvidlag tänka på engelsk konservatism, på
engelsk underskattning av och okunnighet om
allt, som är utländskt, och det engelska kynnets
svårighet att snabbt sätta sig in i vad som är
nytt.
Förklaringen till vissa av Newtons egenheter,
nämligen de något olika uppfattningar han kunde
ådagalägga, när han å ena sidan tog öppet parti
mot konungen och å andra sidan accepterade
adelskapet, eller när han fruktade för kontrovers
och ändå, då han kom i sådan, fäktade vilt för att
befrämja sina rättigheter. Allt detta kan kanske
helt enkelt förklaras på en bred mänsklig basis.
Jag vill minnas, att det är Goethe, som har sagt:
"Det är en lycka, att människan inte är
konsekvent." Hur som helst kan nog ingen, ej ens den
störste, visa ett absolut konsekvent handlingssätt
under ett långt, rikt och stort liv.
Man kan nog visa på andra motsägelser i
Newtons karaktär, och alldeles särskilt kunde han
ådagalägga en sjuklig rädsla för att publicera sina
upptäckter och en överdriven fruktan och
känslighet för kritik.
Nu kan det hända, att den ovan givna
förklaringen inte är alldeles tillräcklig, utan att den bör
kompletteras med andra. Jag tror därvid, att ett
uppslag av John Tandberg är mycket
betydelsefullt. Denne har framhållit, att enligt ett brev,
som Newton skrivit till Locke den 5/10 1693.
talar den förre om sitt permanenta illamående och
därav följande dåliga lynne samt berättar, hur
han under en tid av fjorton dagar inte sovit mer
än en timme per natt och under fem nätter inte
en blund. Under denna tid försummade han
hygienens elementäraste krav och utvecklade en
feberaktig aktivitet i sitt laboratorium. Han visade
också tendenser till förföljelsemani, och det är
uppenbart, att han led av en allmän sinnets och
psykets matthet.
Tandberg påpekar, hur Newton var starkt
intresserad av kemiska försök och experimenterade
periodiskt mycket ivrigt under sina 35 år i
Cambridge. Han hade inrättat ett laboratorium i sitt
collegerum, där han bl.a. sysslade med att
transformera metaller. Man vet från en hans
anteckningsbok, att han i april 1669 bl.a. köpte rätt
mycket sublimat samt att han återupprepade
Boyles experiment, som gingo ut på försök att
amalgamera guld och kvicksilver. Han var även
mycket intresserad av, hur man genom att placera
ut kvicksilver i floders rinnande vatten skulle få
detta "anstruket" med guld och sedan genom att
trycka det guldanrikade kvicksilvret genom läder
få guldet att stanna kvar isolerat. (Brev till Aston
18/5 1669.)
Nu menar Tandberg, att Newton blev
kvick-silverförgiftad på grund av det myckna
sysslandet med kvicksilvret och dess salter. Det
new-tonska "Labbet" i Cambridge måste ha blivit
impregnerat med kvicksilver, och under detta
tidevarv kände man ej till kvicksilverångornas
farliga verkan. På detta sätt, menar Tandberg, kan
man kanske förklara den tidvis något bristande
psykiska balansen hos Newton.
Säkerligen bör man ta hänsyn till den av
Tandberg anvisade möjligheten. I övrigt torde
förklaringarna till motsägelserna i Newtons
karaktär kanske helt enkelt ligga i hans breda och
rikt fasetterade mänsklighet.
Newton själv förstod helt naturligt sin
betydelse, men han torde knappast ha varit bornerad
eller berusad över sina framgångar. Ett hans
yttrande tyder på detta: "Jag vet inte, vad jag synes
vara för världen, men i mina ögon har jag blott
varit en gosse, som lekt vid havsstranden, som
har roat mig med att emellanåt finna en glattare
kiselsten eller en vackrare snäcka än vanligt,
under det att sanningens stora ocean låg
outforskad framför mig." Bättre kan man ej
uttrycka den stora ödmjukheten inför tillvarons
djupa och outgrundliga mystik, den religiösa
känslan i dess allmännaste men också vackraste
mening.
Newton insåg även klart sin ställning som ett
led i en storslagen utveckling och den nytta ban
haft av sina stora föregångare, ty ban framhöll,
att han hade haft förmånen att stå på jättars
skuldror. Det ges knappast någon sannare
karakteristik av den utgångspunkt, som han hade
haft för sin enastående vetenskapliga karriär. Det
minskar heller icke hans odödliga storhet, om
man påpekar detta, ty många av hans samtida
hade samma utgångspunkt, och ändå var del
ingen av dem, som kunde slå en värld med
häpnad genom de fullständigt enastående
vetenskapliga insatser, som äro bundna vid namnet Isaac
Newton.
Tidskriftsnytt
DK 669.011 + 621.791
Metallurgi m.m. samt svetsning
Albondur och Bondurplat äro tvenne pläterade
lättmetallegeringar, den förra en
aluminium-koppar-magnesiumlegering (Bondur) | daterad med rent
aluminium, den senare samma legering pläterad med
kopparfri aluminiumlegering. Pläteringens tjocklek
utgör i bägge fallen ca 5 % av totala tjockleken.
Framställningen är sådan att de bägge delarna äro
oskiljbart sammansvetsade med varandra och bilda
ett enhetligt sammansatt material, detta till skillnad
från galvaniserade ämnen, som i röntgenbilden
uppvisa en tydlig skiljelinje, vilket ej är fallet med de
här omhandlade materialen. Den viktigaste
egenskapen är beständigheten mot korrosion. Vanlig Bondur
visar redan efter några månader i havsvatten en stark
150
27 fehr. 1943
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
