Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 18. 1 maj 1943 - Jordbruket som ekonomisk företagsform, av Ludvig Nanneson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk. Tidskrift
Liknande resultat, som de här refererade,
föreligga från av driftsbyrån kontrollerade
sydsvenska storbruk. Även vid medelstora och mindre
brukningsdelar, ända ner till storleksgruppen 10
—25 lia, redovisas vid de kontrollerade
jordbruken avsevärda framsteg i fråga om
arbetskraftens effektivare utnyttjande och stegringen av det
. mänskliga arbetets avkastning. Vid de minsta
brukningsdelarna, de egentliga småbruken, ha av
lätt insedda skäl möjligheterna att genom driftens
mekanisering och rationalisering av
arbetsmetoderna minska arbetsförbrukningen och höja
arbetets produktivitet varit mera begränsade.
Det är den hårda nödvändigheten, som
framtvingat den här skisserade utvecklingen vid det
större och medelstora jordbruket — kanske icke
så mycket egentlig brist på mänsklig arbetskraft
som nödvändigheten att bättre ekonomisera med
denna, för att jordbruket skulle bli något så när
lönande vid det ogynnsamma förhållande mellan
produkt- och produktionsmedelspriser, som rått
under större delen av ifrågavarande period. Tack
vare det mänskliga arbetets ökade produktivitet
blev det också möjligt, trots det mindre
fördelaktiga konjunkturläget, att under periodens sista
år både reducera arbetstiden per dag och att
betala en år för år avsevärt stegrad arbetslön.
Härigenom uppnåddes icke blott en välbehövlig
förbättring av inkomstnivån och levnadsstandarden
för jordbrukets lönearbetare utan även —
åtminstone vid de icke allt för små
familjejordbruken — högre inkomster för jordbrukarfamiljerna
själva. I detta sammanhang kan det kanske
förtjäna anföras, att medan den genomsnittliga
årslönen inom industrien från 1930 till 1939 ökades
med 10 % var uppgången i årslönen för manliga
arbetare i jordbruket under samma tid för
statkarlar 21 % samt då hänsyn endast tas till
kon-tantlönen 42 %.
Vad som under de båda senaste årtiondena
presterats i förbättrad arbetsteknik, väl icke vid
alla men dock vid ett mycket stort antal
medelstora och större jordbruk, är synnerligen
anmärkningsvärt och ett utmärkt bevis på våra
jordbrukares förmåga av kraftanspänning och rationell
anpassning. På detta område lia, tack vare den
fortgående mekaniseringen av driften och
rationaliseringen av arbetsmetoderna, uppnåtts
resultat, som betyda ingenting mindre än en
revolution inom det medelstora och större jordbrukets
arbetsekonomi. Dessa resultat kunna helt visst
tävla med mycket av vad vår industri under
samma period kunnat åstadkomma i rationalisering
och stegring av det mänskliga arbetets
avkastning.
Möjligheterna för ytterligare framsteg på det
berörda området äro givetvis icke heller uttömda.
I detta sammanhang vill jag särskilt nämna, att
vi ställa stora förhoppningar på de systematiska
studier och undersökningar angående jordbrukets
olika arbetsproblem, som förra året upptogos av
Svenska Lantarbetsgivareföreningen.
Jordbruket och marknaden
Jordbrukets splittring på ett stort antal och
övervägande små brukningsdelar ger det en från
början svag ställning på marknaden, både vid
avyttrandet av produkter ocli anskaffning av
driftförnödenheter. Här har den ekonomiska
föreningsrörelsen emellertid varit jordbruket till
stort gagn. Under en följd av år, men särskilt
framgångsrikt sedan början av 1930-talet, ha våra
jordbrukare byggt upp en ekonomisk
föreningsrörelse, som de ha anledning att vara stolta över,
och som betyder att jordbrukarna i dag, även de
mindre, i stor omfattning kunna tillgodoräkna sig
alla de fördelar, som en modern stordrift kan
åstadkomma både vid förädlingen och
försäljningen av jordbrukets produkter. Vår
mejerihantering, för att ta ett exempel, representerar
landets med hänsyn till tillverkningsvärdet största
industri, och inom denna pågår ett planmässigt
arbete för att genom rationalisering och
centralisering av driften på ett lämpligt antal större enheter
förbättra mjölklikviderna till jordbruket. På
motsvarande sätt arbetas inom alla de övriga
föreningsbranscherna, som genom sina bela landet
omfattande riksorganisationer ha stora
möjligheter att leda utvecklingen i den önskade riktningen.
Jordbrukets lönsamhet
Kan ett jordbruksföretag drivas med vinst? Del
är ett spörsmål som ofta framställes ej minst
1’rån utanför jordbruket stående kretsar. Ett är
säkert. Jordbrukets lönsamhet är synnerligen
varierande både från den ena brukningsdelen till
den andra och under olika år. Det är
karakteristiskt för jordbruket, mera än för annan
företagsverksamhet skulle jag tro, att lönsamheten
varierar synnerligen starkt från det ena året till del
andra. I samband med växlande skördeutfall,
konjunkturläge och många andra
omständigheter kan det ekonomiska nettot även vid i och för
sig välskötta jordbruk variera avsevärt från år till
år. Är medelförräntningen t.ex. 5 % under en
femårsperiod, kan det mycket väl inträffa, att
densamma under ett ofördelaktigt år sjunkit
under noll, ett gynnsammare år legat över 10 %.
Lantbruksstyrelsen har sedan 1939 genomfört
en representativ undersökning över jordbrukets
ekonomiska resultat vid omkring 1 200
brukningsdelar, större som mindre och representerande
landets samtliga viktigare produktionsområden. Den
kontrollerade arealen omfattar över 40 000 ha
jordbruksjord. Vid de kontrollerade
brukningsdelarna med över 10 ha åker redovisades, sedan alla
driftkostnader blivit täckta och
jordbrukarefamiljernas eget arbete värderats efter gällande
arbetslön för motsvarande lejd arbetskraft, en me-
1 maj 1943
213
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
