Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 27. 3 juli 1943 - Problemhörnan - Föreningar - Tekniska Föreningen i Västerås, av H S - Tekniska Föreningen i Gefle, av G J
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk. Tidskrift
ändpunkter äro tydligtvis belägna strax innanför
punkterna e och f. Deras exakta läge kan bestämmas med
tillhjälp av en med ellipsen affin cirkel, som slås över
affi-nitetsaxeln bd och med M som medelpunkt. Konstruktionen
blir emellertid alltför otydlig för att kunna visas på fig.
Istället må hänvisas till Henriques: Föreläsningar i
beskrivande geometri, häfte I, sid. 94.
I praktiken kan man nöja sig med att låta punkterna e
och f definiera konjugatdiametern till bd.
Att härefter upprita ellipsens axlar hör till de klassiska
uppgifterna. Enligt Rytz’ förfarande fäller man från M
perpendikeln Mq, som göres lika med Mf. Härefter
sammanbindas q och b, varpå mittpunkten o uppsökes. Med
o som medelpunkt dras en cirkel genom M, varigenom
punkterna m och n bli bestämda. Linjerna Mn och Mm
ånge de sökta axelriktningarna (de prickade linjerna),
varvid halva lillaxeln är lika med sträckan mq och halva
storaxeln är lika med qn.
På alldeles samma sätt konstrueras axlarna till den i
vänstra sidoytan inskrivna ellipsen.
Beträffande den "horisontala" ellipsen ligger uppgiften
något annorlunda till, eftersom några parallella sidor icke
finnas i perspektivbilden av kubens överyta. Ellipsens
medelpunkt uppsökes måhända enklast med tillhjälp av
parallella tangenter. Tangenterna s och t i
horisontalprojektionen, dragna parallella med bildplanet, bli tydligen
horisontella även i den perspektiviska bilden (fi och si).
Ett annat par parallella tangenter (xi och yi) erhållas
genom de tangerande synstrålarna x och y. Dessa båda
par parallella tangenter bestämma ellipsens medelpunkt
N. Anser man liksom tidigare att tangeringspunkterna U
och Z utgöra ändpunkter av två konjugatdiametrar,
kunna axlarna konstrueras som förut beskrivits.
Ovanstående är till stora delar återgett efter en av
sign. ög ingiven lösning. I vissa stycken har underlaget
hämtats ur en lösning från civiling. T Ygge. Civiling. S
Sunden har behandlat uppgiften enligt delvis annan
metod. Han finner ellipsens medelpunkt genom att från ett
hörn i den omskrivna fyrhörningen dra en linje genom
mittpunkten av föreningslinjen mellan de två närmaste
tangeringspunkterna.
Man ser av figuren, att den horisontella ellipsens
storaxel ingalunda ligger horisontellt, något som man i
förstone måhända vore böjd att tro. Antagandet att övriga
ellipsers lillaxlar äro riktade mot resp. gränspunkter är
ej heller korrekt annat än vid axonometrisk projektion,
vilket visats av civiling. B Norsell och T Palmeth.
Uppgiften har på ett alldeles artskilt sätt behandlats
av sign. W R U resp. civiling. U Olsson, nämligen
analytiskt.
Även här påvisas bl.a. att storaxeln i den övre ellipsen
i regel bildar vinkel mot horisontlinjen.
Föreningar
Tekniska Föreningen i Västerås sammanträdde
fredagen den 7 maj 1943 under ordförandeskap av ingenjör
Joel Björklund.
Vid detta sammanträde höll överassistent Erik Haglund
vid Mjölkcentralen 1 Stockholm ett med stort intresse
avlyssnat föredrag om "Tekniken bakom, mjölken". Tal.
påpekade till en början att mjölkbehandlingen 1 Sverige
numera börjat övergå till en storindustri av betydande mått.
Mjölkproduktionen i Sverige är värd omkring 800 Mkr./år,
varav cirka 600 Mkr. komma på stormejerierna. Enbart Mjölk-
centralen i Stockholm har en omsättning på 166 Mkr., varför
den i detta avseende kan jämföras med vilken storindustri
som helst.
Detta har givetvis framtvingat en maskinell utrustning av
stor omfattning, ävensom fullt moderna transportanordningar.
Tal. beskrev mjölkens gång genom ett mejeri och började
därvid med konsumtionsmjölken, som efter vägning,
standardisering, som är en kristidsföreteelse, rening och
pasteurisering distribueras till konsumenterna. Vidare fick man en
kort framställning av behandlingen av grädde, samt
slutligen tillverkningen av smör och ost samt de numera så
vanliga slagen av mjukost. Framställningen fick ett särskilt
intresse därigenom att föredragshållaren meddelade vad som
mekaniskt, kemiskt eller bakteriologiskt försiggick i mjölken
genom de olika procedurerna. Efter föredraget utspann sig
en mycket livlig diskussion, som bar ett gott vittne om det
intresse med vilket auditoriet följt den synnerligen lediga
framställningen.
På söndagen den 9 maj besökte ett 40-tal medlemmar
jämte damer Mjölkcentralens mejeri i Västerås under
ledning av disponent H Engquist.
H S
Tekniska Föreningen i Gefle höll den 8 maj under
ordförandeskap av chefsingenjör K H Stenhane ett talrikt
besökt sammanträde, till vilket stadsfullmäktige,
byggnadsnämndens och drätselkammarens ledamöter samt
handelskammarens och Gefle-bygdens Flygklubbs medlemmar hade
inbjudits.
Efter föreningsangelägenheter talade flygplatschefen i
Stockholm, ingenjör Bertil Florman, om "Trafikflygets
utveckling".
Tanken på ett trafikflyg uppkom för ungefär 25 år sedan.
Efter förra världskrigets slut hade de krigförande makterna
stor tillgång på bombplan, som efter vissa ombyggnader kunde
lämpa sig för trafikflygning. Då denna typ emellertid snart
visade sig både olämplig och oekonomisk gick man över till
specialbyggda trafikmaskiner. I Sverige kom det första
trafikflyget till stånd genom bildandet av Svenska
Lufttrafik-aktiebolaget år 1919, som trafikerade linjerna Stockholm.—
Reval och Malmö—Köpenhamn. Ar 1924 bildades AB
Aero-transport, som då trafikerade linjen Stockholm—Helsingfors.
Flygbolagen hade de första åren att kämpa med stora
ekonomiska svårigheter, till stor del beroende på att flyget
då icke kunde fortgå året runt, varigenom folk och materiel
icke kunde ekonomiskt utnyttjas. Ar 1936 betecknar
härutinnan en vändpunkt i det svenska flygets utveckling. Då
påbörjades vinterflyget, varigenom flygbolagens ekonomiska
bärkraft förbättrades betydligt.
För att ett verkligt rationellt trafikflyg skall komma till
stånd måste trafiken kunna pågå oberoende av dimma och
nattmörker utan att kravet på säkerhet för passagerare och
material härigenom eftersattes. Numera sker därför all
navigering med hjälp av radiopejling, varjämte radiofyrar
anordnats invid flygfälten för att möjliggöra flygning i dimma.
Flygfälten förses med flodljusbelysning, landningsbanorna
markeras med banljus och flyglinjerna markeras med
flygfyrar för att flygning och landning skall kunna ske nattetid.
Expertisen räknar med att flyget, och speciellt
trafikflyget, kommer att få ett orehört uppsving efter detta krigs
avslutande, förklarade föredragshållaren. Kriget har
fram-tvungit nya flygplankonstruktioner i en takt, som under
andra förhållanden varit otänkbar. Man kan sålunda
förvänta att flygmaterielen kommer att stå på en mycket hög
standard när kriget är slut. Däremot kan man befara, att
flygplatserna och speciellt stationsbyggnaderna ej komma att
hinna med utvecklingen. För Sveriges vidkommande räkna vi
med att flera långlinjer komma att utgå härifrån, exempelvis
direktlinje till Amerika, Sydamerika och Asien. Talaren
erinrade om att en delegation f.n. undersöker dessa möjligheter
och att ett bolag — Svensk Internationell Lufttrafik AB —
redan bildats härför. Man kommer i framtiden att få räkna
med betydligt större flyghastigheter än de nu vanliga
300 km/h, samt flygning på större höjd — förmodligen
6 000 m.
Ingenjör Florman berörde slutligen Gävles utsikter i
samband med flygets framtida utveckling i Sverige och speciellt
i anslutning till den planerade Norrlandslinjen. Denna, som
skulle utgå från Stockholm med slutstation i Haparanda,
skulle få en flygtid av ca 4 h 40 m om mellanlandningar
skedde i alla kuststäder. Inskränktes antalet
mellanlandningar till fyra kunde flygtiden nedbringas med en timme.
17 juli 1943
331
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
