Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 35. 28 aug. 1943 - Ett bidrag till ingenjörsyrkets karakteristik, av r
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk. Tidskrift
Vidare äro ingenjörerna som regel dåliga
psykologer. Detta skulle bl.a. bero på, att
ingenjörernas vana att arbeta med mätbara ting gör dem
benägna att se på människorna som maskiner,
vilket minskar deras intresse för den
psykologiska sidan av arbetet. Denna så ofta
förekommande oförmåga att tänka psykologiskt är
givetvis beklaglig, eftersom ingenjörerna i stor
utsträckning placeras på ledande poster, i synnerhet
i våra dagar.
Ingenjörens tekniska verksamhet fordrar andra
egenskaper och utvecklar andra sidor hos
personligheten än den minst lika viktiga uppgiften att
leda människor. Så mycket viktigare är det
därför, att kunskap i människokännedom
förmedlas av de tekniska läroanstalterna och att dessa
kunskaper senare — vid större mognad och
erfarenhet — fördjupas genom deltagande i
arbets-ledarkurser och genom självstudier.
Ingenjörerna äro i allmänhet, om också inte
alltid, föga framgångsrika politiker. Det är
påfallande vilken obetydlig roll som ingenjörerna
spela i det offentliga livet i motsats till
exempelvis juristerna. Kanske beror detta på att de
senare ha mera fallenhet och vana att tala, plädera
och göra sig personligen gällande. (Märkligt nog
synes föredragshållaren icke ha kommit att tänka
på, att en förutsättning för framgång i det
politiska spelet är att man är god psykolog, en
egenskap som här ovan har frånkänts det stora
flertalet ingenjörer. Ingenjör Silberer menar
emellertid att det är beklagligt att ingenjörerna med sin
benägenhet att tänka genom problemen och sin
vana att samarbeta med människor ej mera
allmänt delta i det politiska livet, och häri finnes
säkerligen all anledning att instämma.)
Ingenjörsyrkets mål
En given förutsättning för tillfredsställelse och
framgång i ett yrke är, att dess utövare kan sätta
in hela sin personlighet i arbetet. Det gäller
alldeles särskilt för en sådan verksamhet som
ingenjörens, men det behövs också att man är
medveten om att sträva mot ett mål, som det är värt
att kämpa för. Drivfjädern till insatsen får alltså
inte vara enbart en önskan att tjäna pengar eller
några andra ovidkommande motiv, utan den skall
vara förankrad i yrket självt. Det gäller att
arbeta för arbetets egen skull, som den börne
konstnären skapar sitt verk, och icke med tanke på
belöningen. Denna inställning till arbetet är för
övrigt en av den urgamla indiska filosofiens
hörnstenar.
över ingenjörens yrke vilar i våra dagar ett
drag av tragik, beroende på att man på sistone
har börjat tvivla på värdet av själva det mål,
som tekniken arbetar för. Efter ett århundrade av
frejdigt framåtskridande har man börjat nyktra
till och fråga sig: "Vart bär det hän?" Det är ju
i dag, då rationaliseringen på många håll får
skulden för arbetslösheten och tekniken för
kriget, helt naturligt om mer än en ingenjör ställer
sig den frågan: "Har detta yrke, som jag älskar
och behärskar, någon djupare mening, som kan
skänka mig inre tillfredsställelse?" Att göra sig
den frågan är ett tecken på ansvarskänsla, men
det är långt ifrån någon lösning.
Väl kunna vi ingenjörer säga oss: "Tekniken
är icke skuld till kriget, och inte heller ha vi ställt
upp några falska mål för denna teknik, som
endast är ett medel. Det är andra som ha förelagt
oss problemen: vi ha endast löst dem. Det är inte
vi som ha förorsakat kriget, utan vi ha endast,
snarast mot vår vilja, skapat medel för dess
förande. Men med ett sådant resonemang kunna
vi ej i längden freda våra samveten, ty även om
tekniken är ett verktyg, så är inte ingenjören det."
Det är av betydelse att understryka detta,
därför att, som redan har antytts, förutsättningen för
framgång inom yrket måste vara övertygelsen,
att ingenjörens yrke är vackert,
samhällsgagnan-de, meningsfyllt. Men den övertygelsen kunna vi
ej ha, om vi endast äro specialister som
förverkliga andras uppslag och idéer. Den verkligt
dugande för att icke säga store ingenjören får icke
nöja sig med att endast lösa de uppgifter som
köpmannen, politikern eller någon annan
förelägger honom, utan han skall själv bestämma
sina arbetsuppgifter. Han skall ha ett mål för
ögonen, som sträcker sig utöver det rent tekniska.
Han skall erkänna inför sig själv, att tekniken
endast är ett medel, och att han ensam bär
ansvaret för vad han skapar med hjälp av detta
medel.
Hur fostras inan till ingenjör?
De flesta av oss kunna väl erinra sig någon
skolkamrat, som alltid framhölls som ett
glänsande föredöme tack vare sitt goda minne och sin
snabba uppfattning. Troligen minnas vi också
andra tillbakadragna eller skenbart dåliga elever,
som knappast kunde framstå som några exempel.
Ofta nog visade det sig senare ute i livet, att den
snälle mönstergossen inte lyckades så väl, medan
däremot de mindre skolljusen utvecklades bra, ja
ofta t.o.m. mycket bra och voro i stånd att göra
en insats i livet. Det är mycket intressant men
också mycket viktigt att komma underfund med,
varför den ene misslyckades och den andre hade
framgång. Enbart inpluggade kunskaper äro
tydligen ej tillräckliga för att skapa sig en framtid.
Det fordras också andra egenskaper för att hävda
sig inom en större arbetsgemenskap. Vid närmare
undersökning finner man snart, vilken avgörande
betydelse karaktären och vissa mänskliga
egenskaper ha, för den som skall bryta sig en bana ute
i det praktiska livet.
Om detta är riktigt, så tycks man inte kunna
komma ifrån, att det är något fundamentalt fel
med vårt uppfostringssystem i största allmänhet.
Antagligen är uppfostran felaktig redan i
hemmen och sedan i skolan, allt från folkskolan och
upp till högskolorna och universiteten.
Vad skolorna beträffar, så måste man fråga sig
om inte undervisningsplanen är överlastad till
skada för grundligheten, för det självständiga
tänkandet och handlandet och alldeles bestämt med
åsidosättande av de allmäntmänskliga
egenskapernas och karaktärens betydelse. Vid de
tekniska skolorna är undervisningen i de rena
fackämnena förebildlig. Men förekommer det i någon
28 aug. 1943
421
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
