Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 44. 30 okt. 1943 - Värmekostnaden för hyreshus, av Hilmer J Danielsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskri ft
centsiffrorna avse huru stor del av bränslet, som
förbrukats i varmvattenpannan, då denna icke
varit hopkopplad med värmeledningssystemet
utan endast producerat varmvatten till
varmvattenledningssystemet. Emellertid tillföres
byggnaden även genom varmvattensystemet en viss
värmemängd — i första hand innan varmvattnet
upptappats, men även i någon mån därefter.
Därigenom minskas det värme, som behöver tillföras
genom värmeledningssystemet. Den värmemängd
från varmvattenpannan, som bidrar till husets
uppvärmning under eldningsperioden, torde
sålunda utgöra ca 10 % av den från
varmvattenpannan under hela året erhållna värmemängden.
Detta innebär, att medeltalet av de enligt ovan
erhållna procenttalen, ca 33 %, bör minskas till
ca 30 %.
Från andra orter än Stockholm ha icke några
motsvarande undersökningar erhållits.
Skiljaktigheter i boendevanor, anspråk på komfort etc.
kunna inverka på varmvattenförbrukningen —
liksom på värmebehovet.
överslagsberäkning av en byggnads värmebehov
En byggnads värmebehov per eldningssäsong
kan direkt beräknas ur följande formel:
W = QSkA + Q ■ 0,3 n • V — W kcal
där Q = ortens värmeförbrukningstal i 1 000-tal
gradtimmar (jfr fig. 2 och 3),
A — de omslutande kylytorna i m2,
k — kylytornas värmegenomgångstal i kcal/
/m2/°C temperaturskillnad mellan
rumsluft och yttre luft, per timme,
n ■= antal luftväxlingar,
Vi = lägenhetsvolym, den ventilerade
volymen,
Wt — det värme, som på annat sätt än genom
värmeledningssystemet tillföres
byggnaden, nämligen genom värme vid
matlagningen, avgivningen av
kroppsvärme från människor, värme från
artificiell belysning m.m.
Vid beräkningen av 2k A får observeras, att
för sådan omslutningsyta, där temperaturfallet
mellan ytter- och innerluft är reducerat t.ex.
genom vindsbjälklaget, skall motsvarande term i
summan reduceras därefter.
Den angivna formeln kan förenklas genom
olika approximationer. Genom att räkna med
byggnader av visst normalt utförande, viss
relation mellan fönsterytor och volym osv. kan man
lätt visa, att värmebehovet för byggnader i visst
klimat (visst Q-värde) approximativt kan sättas
lika med en konstant gånger byggnadens
omslutningsyta O pius en annan konstant gånger något
mått på byggnadens innehåll, t.ex. volymen V
(eller lägenhetsytan).
Med ledning av den föreliggande statistiken för
bränsleförbrukningen i 400 fastigheter ha Vär-
mekostnadssakkunniga angivit de nämnda
konstanterna och därvid direkt omräknat dessa till
bränsleförbrukning i stället för värmebehov. Man
har sålunda erhållit följande överslagsformler för
beräkningar av bränsleförbrukningen i hl koks
per normal eldningssäsong.
Zon Stenhus Trähus
A 0 = 0,11- V + 0,40-0 B = 0,11 V + 0,27 "O
B B = 0,09 • V + 0,37 • O B = 0,09 • V + 0,26 • O
C B = 0,08 • V + 0,34 • 0 B = 0,08 • V + 0,25 ’ O
D B = 0,07 • V + 0,32 • O * ’ B = 0,07 ■ V + 0,24 " O
Indelningen av landet i fyra zoner med
hänsyn till klimatet är angiven på kartan, fig. 3.
Gränserna mellan olika zoner ha valts
sammanfallande med länsgränser.
Med V, uppvärmd byggnadsvolym ovan mark,
avses volymen av alla över markytan befintliga
uppvärmda utrymmen jämte omslutande väggar
och bjälklag. Uppvärmda utrymmen som ligga
delvis under markytan medräknas till den del de
ligga över markytan.
Med O, omslutningsytan, avses summan av
alla för avkylning utsatta ytor (kylytor), som
omsluta den uppvärmda byggnadsvolymen ovan
mark. Ytan ned mot källaren inräknas dock icke
i omslutningsytan. För ett hus utan uppvärmda
källarutrymmen räknas sålunda O som summan
av dels fasadytorna mellan källartakets nivå och
vindsgolvets nivå (med tillägg för burspråk o.d.)
och dels husets översida, vilken räknas som
vindsbjälklagets yta oberoende av om taket har större
eller mindre stigning.
Såsom redan nämnts avser hela den här
åberopade statistiken bränsleförbrukningen under
eldningssäsongen 1938/39 och några av åren
närmast dessförinnan. För dessa vintrar var
värme-förbrukningstalet Q ca 90 % av värdet för
normalår (utom för zon D där siffran var 93 %).
Å andra sidan torde det vara obestridligt att
under denna tid slöseri med värme m.fl. faktorer
bidragit till att öka bränsleförbrukningen utöver
vad man i fortsättningen bör kunna räkna med
under i övrigt lika förhållanden. Med hänsyn
härtill har vid uppställandet av formlerna det
erhållna statistikresultatet betraktats såsom
gällande normala år.
Bränslekontroll
Bränslekostnaden är vid fastighetsförvaltning
i vårt land en stor utgiftspost, den näst största
posten efter räntorna. Det lönar sig därför väl
att ägna bränsleförbrukningen en fortlöpande
kontroll.
Det kanske enklaste sättet att följa
bränsleförbrukningen för en anläggning är att för varje
månad hålla reda på, huru stor
bränsleförbrukningen i medeltal varit i hl per dygn (vid koks-
30 okt. 1943
497
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
