Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 48. 27 nov. 1943 - Högskolor och forskning som nationella kraftkällor, av Georg Kahlson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kemiprofessorn Negrin. Bland de höga militärer,
som talade om forskning och framåtskridande,
märktes fältmarskalk Smuts. Kongressens tryckta
förhandlingar höra till de mest intressanta
bidragen till aktuell internationell debatt över huvud.
Man framhåller, att de enskilda samhällena,
deras inbördes relationer och världen i sin
helhet förändras i allt snabbare takt som följd av
den vetenskapliga och tekniska forskningens
framsteg. Om samhället skall bli ett hemvist för
intellektuell självprövning och förnuft, så måste
"those who think fight for it", ökat samarbete
mellan alla progressiva krafter är oundgängligt,
varvid ej får förbises att ledarskap måste vara
den strategiska faktorn i samarbetet. Målet för
uppfostran vid skola och universitet måste vara
en förberedelse för samhällsuppgifter ej i en
stillastående utan i en progressiv omgivning.
Man anser, att studenterna böra sluta skolan
vid 18 års ålder och börja universitetsstudierna
vid 19. Mellan skola och universitet bör ligga ett
års obligatorisk tjänsteplikt i praktiskt
samhällsarbete, helst inom sådan verksamhet, som har
anknytning till de senare studierna. Den
nationella tjänstepliktens värde för studenten skulle
bl.a. ligga däri att "thus will his mind be
broaden-ed and his sense of responsibility and of values
be strengthened; thus would students attain that
greater appreciation of the value of social
inter-course, greater maturity of mind and möre
ex-perience of life, all of which have been so lacking
for years past in our university freshmen".
Inträdesprövningar till universiteten förordas
livligt av the British Association. Prövningen bör
omfatta tre olika sidor: speciella kunskaper,
medborgerlig allmänbildning och när det gäller
stipendier även karaktärsegenskaperna.
Inom alla länder med framsynt politik
gentemot högskolorna är man enig om att studenterna
under studietiden i görligaste mån måste befrias
från ekonomiska bekymmer. I England
överväger man stipendier för alla begåvade
studenter. Tyskland, USA, Kanada och Schweiz ha de
senaste åren upprättat nya stora stipendiefonder.
Ryssland synes vara mest liberalt mot sina
studenter. Där uppges alla studenter vid universitet
och högskolor uppbära lön; att studera uppfattas
som ett yrke, och studenten åtnjuter en lön, som
möjliggör familjebildning.
I de ovannämnda länderna är man mycket
mån om att tillvarata de vetenskapliga
begåvningarna. Man anser detta vara en av de
viktigaste nationella uppgifterna över huvud taget.
Det råder enighet om att behovet av forskare och
vetenskapligt skolade experter numera är så stort,
att detta behov endast kan täckas genom att om
möjligt redan i skolan upptäcka begåvningarna
och vid högskolorna ge dem den utbildning, som
motsvarar deras begåvning. Bland de många
intressanta undersökningarna i denna fråga vill
27 nov. 1943
jag hänvisa till en utredning av den engelske
fysikern och nobelpristagaren Sir Lawrence Bragg.
Britter ha ådagalagt stor begåvning för fysik, en
vetenskap som blivit allt betydelsefullare för
moderna industristater. Enligt Bragg föds i
Storbritannien årligen endast en begåvad fysiker per
miljon invånare. "By a good physicist I mean a
man capable of independent thought, with a flair
for his subject", lyder Braggs definition.
Storbritanniens centrala register över vetenskapsmän
disponibla inom landet upptog vid krigsutbrottet
12 000 personer, varav 1 200 fysiker. Bragg
framhåller, att i England praktiskt taget alla för fysik
begåvade kunnat tillvaratas tack vare skolans och
högskolornas påpasslighet och stipendier för alla
behövande. Detta förutseende har för England
varit en av de många krigsavgörande faktorerna
och dessutom till oskattbart gagn för landets
vidare industriella utveckling.
Begåvning och karaktär äro de bärande
elementen för högskola och forskning. Men även
pengar behövas, liksom en maskin behöver
smörjolja. Den tid är förbi, då högskolor och
forskning kunde utveckla sin fulla kraft utan
rikliga materiella hjälpmedel. Inom de ledande
kulturstaterna få akademiska institutioner vad
de behöva. I dessa länder ha statsmakternas och
allmänhetens inställning till forskning radikalt
förändrats. Medan England ännu sov, uppträdde
nattmössor i parlamentet och krävde ett
"mora-torium", ett stopp för naturforskningen, med
motiveringen att den skapade så många svårlösta
sociala och ekonomiska problem och
möjliggjorde produktion av nyttigheter, som de fattiga
ändå inte kunde köpa. Arbetarna sågo med ovilja
på naturforskningen, som rationaliserade
produktionen och ansågs skapa arbetslöshet.
Finansmän kände obehag inför forskningen. En
framstående bankir uppges ha definierat en
uppfinning sålunda: "Det är något som gör mina
säkerheter osäkra." C F Kettering, chef för
General Motors vetenskapliga institutioner, uttalade
1927, att "bankirer anse vetenskap vara en
ytterst farlig företeelse, som, på grund av de
snabba förändringar den medför inom industrin,
äventyrar bankverksamheten". Även militärer ha
haft mycket svårt att förstå forskningens
betydelse. Under förra världskrigets första skede
föreslogo vetenskapsmän, att engelska
meteorologer skulle sändas till engelska armén vid
västfronten. En kommenderande general svarade, att
brittiska soldater slåss lika bra i alla väder, och
att man inte ville ha meteorologer. Några
månader senare debuterade tyskarna med stridsgasen
klor, vars användning förutsätter för angriparen
gynnsamma vindar. Av denna gamla surdeg fanns
ej så litet kvar inom vårt eget flygvapen vid detta
krigs början.
överallt omkring oss har inställningen till
forskningen radikalt förändrats. Vid Tysklands
555
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
