Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 48. 27 nov. 1943 - Notiser - Arbetsmarknadskommissionen föreslår tjänstemannaförmedling, av r - Tekniska bordssamtal, av E L
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lärare. Tjänstemannaförmedlingen är avsedd att
organiseras med länscentraler, distriktscentraler och en
huvudcentral, eller samma organisationsform som givits åt
lärar-förmedlingen.
Länscentralerna äro avsedda för tjänstemän inom länet.
Till denna central skola de lokala arbetsförmedlingarna
inrapportera sådana sökande, som ej söka platser enbart på
orten. Till länscentralen skola också inrapporteras mera
varaktiga platser, för mera än en månad, vilka ej gälla
yngre, oskolad arbetskraft.
Huvudcentralen, som förlägges till Stockholm, skall
knytas till arbetsmarknadskommissionens
arbetsförmedlingsbyrå och ha till uppgift att samordna och leda
tjänstemannaförmedlingens verksamhet. Huvudcentralens
föreståndare skall speciellt leda och övervaka
förmedlingsverksamheten för den centrala statsförvaltningen, som i
vissa avseenden erbjuder speciella förmedlingsproblem.
Distriktscentralerna, som bli fem, skola samordna
länscentralernas verksamhet inom större områden. Varje
distrikt representerar ett ur arbetsmarknadssynpunkt
naturligt område. I varje distrikt skall en länscentral även vara
distriktscentral och utrustas med särskilt väl kvalificerade
tjänstemän.
Genom hänvändelse till närmaste arbetsförmedling kan
den platssökande få sina ansökningshandlingar
vidarebefordrade till vederbörande länscentral. På samma sätt
kunna institutioner eller företagare få sina efterfrågningar
vidarebefordrade genom tjänstemannaförmedlingen.
Länscentralerna skola arbeta självständigt i intimt
samarbete med distriktscentralerna. För personer, som söka
arbete inom hela distriktet, skola dubbletter av
arbetssökandeblanketten översändas till distriktscentralen, som
har att lägga upp ett register på sådana sökande.
Huvudcentralen skall lägga upp ett register över personer, som
söka anställning även utanför distriktet. Minst en gång i
veckan skall huvudcentralen göra upp en lista över de
sökande med uppgifter över deras meriter samt de distrikt
de tillhöra. Dessa listor skola tillställas samtliga större
arbetsförmedlingar ävensom närmast berörda
organisationer, speciella arbetsgivare osv. En lista med utförligare
uppgifter tillställes distriktscentralerna.
Lediga platser, vilka ej kunna tillsättas inom distriktet,
skola inrapporteras till huvudcentralen, som efter
granskning och gallring sammanställer dem för annonsering i
riksvakanslistan och radiorapporten. Med hjälp av listorna
över platssökande och lediga platser samt
veckorapporterna i radio bekantgöres för en större allmänhet det
aktuella läget i fråga om lediga platser och tillgängliga
arbetssökande inom tjänstemannaförmedlingens
verksamhetsområde.
Genom månatliga rapporter kommer en fortlöpande
överblick över arbetsmarknadslägets förskjutningar för
olika tjänstemannakategorier att lämnas.
Till arbetsmarknadskommissionen och
tjänstemannaförmedlingens huvudcentral knytes en delegation,
bestående av representanter för företagare- och
tjänstemannaorganisationer. Delegationen har att utse ett arbetsutskott,
som skall sammanträda i gemensamma angelägenheter. I
övrigt fungerar delegationen såsom ett råd, där vissa
representanter kunna kallas till rådslagning angående en
viss gren av verksamheten, andra för en annan gren.
Arbetsmarkadskommissionen framhåller i sitt förslag
bl.a. att vid kriser på arbetsmarknaden eller tider av
överskott på tjänstemän av någon viss kategori är det
värdefullt att de olika tjänstemannagrupperna ej bli isolerade,
utan att de inordnas i ett större sammanhang, varigenom
ledig arbetskraft lättare kan överföras till andra
arbetsområden.
För myndigheterna kommer tjänstemannaförmedlingen
att betyda bättre möjligheter att bedöma läget och
utvecklingstendenserna på arbetsmarknaden. Även då det gäller
att planlägga det allmännas verksamhet, bedöma
rekryterings- och utbildningsbehov eller vidta omskolnings- och
andra hjälpåtgärder kommer en bättre kännedom om
tjänstemännens arbetsmarknad att vara av stor betydelse.
I sitt yttrande med anledning av förslaget framhåller
Svenska Teknologföreningens styrelse i huvudsak följande:
"Den föreslagna tjänstemannaförmedlingen kan
otvivelaktigt vara av visst värde för rekrytering av vissa enklare
kontors- och förmanstjänster, men den torde föga lämpa
sig för förmedling av mera kvalificerade befattningar.
Särskilt då det gäller ingenjörer i självständiga
befattningar är personvalet av sådan betydelse att noggranna
uppgifter om den sökandes kunskaper, erfarenhet,
initiativförmåga, duglighet som arbetsledare och icke minst om
hans karaktärsegenskaper bli oundgängliga. En ingående
personprövning av denna art kan knappast påräknas
genom en byråkratisk institution med läns- och
distriktscentraler under en huvudcentral i Stockholm.
Förutsättningen för att förmedlingen av arbetskraft inom ett så
kvalificerat och differentierat yrke som ingenjörens skall
bli effektiv och gagnelig är, att den förestås av en
ingenjör med god kännedom om vår industris verksamhet och
med vidsträckt personalkännedom inom ingenjörskåren och
mycket goda personliga förbindelser med industrins
ledande personer. Endast genom direkt, personlig kontakt
med såväl arbetsgivarna som de sökande, kan förmedlaren
vara de olika parterna till verklig nytta och endast om
verksamheten bedrives i en anda av starkt förtroende kan
över huvud taget påräknas att industriledare, respektive
arbets- eller transportsökande ingenjörer anlita
förmedlingen.
Utan att vilja underskatta den nytta, som den
offentliga arbetsförmedlingen kan medföra, då det gäller
anställande av arbetskraft för mera rutinmässiga eller
standardiserade uppgifter, är föreningen sålunda i hög grad
skeptisk mot nyttan av en statlig förmedling, då det gäller
mera kvalificerade tjänster.
Under alla förhållanden komma med all sannolikhet
alla de befattningar, som äro att betrakta som
förtroendetjänster, att framgent liksom hittills tillsättas utan allmän
förmedling, så länge individuell frihet i detta avseende ännu
är tillförsäkrad arbetstagare såväl som arbetsgivare." r
DK 374.24 : 62(489)
Tekniska bordssamtal. Elektroingenjörsgruppen i Dansk
Ingeniørforening har börjat använda en ny
sammanträdesform, som man kallar "tekniska samtal". Den nya
sammanträdesformen är avsedd att komplettera de hävdvunna
och användes endast i vissa fall. Man vill försöka få mera
liv i diskussionen och få fram ungdomen i högre grad än
tidigare.
Kallelsen i "Ingeniören" har följande lydelse:
"Ett tekniskt bordssamtal över ämnet x inledes av N
den och den dagen. Ledare är P. Anmälning sker till
kansliet. Högsta antalet deltagare är 35. Inledarens
manuskript tillsändes de anmälda senast 10 dagar före
bordssamtalet."
Deltagarna samlas i ett litet rum, där man sätter sig
på ett par stolrader i en halvcirkel omkring ledaren.
Denne hälsar deltagarna välkomna och ordnar först
beställning av förfriskningar, som serveras senare i samma
lokal under ett kort uppehåll i bordssamtalet. Inledarens
anförande skall räcka högst 20 minuter och utgöra en
komplettering av det på förhand utsända manuskriptet,
t.ex. genom understrykande av vissa synpunkter och
visning av ljusbilder. Sedan vidtar samtalet, som man
försöker få att löpa så fritt som möjligt. Man lägger stor
vikt vid detta, ty härigenom blir det lättare för många
yngre medlemmar att övervinna den blyghet, som annars
håller dem tillbaka, framför allt i en större krets.
Begränsningen av antalet deltagare har väckt en del
opposition. Man anser emellertid, att den är nödvändig,
om man skall uppnå den önskade intima prägeln.
Som exempel på olika diskussionsämnen kunna följande
anges: ritningssätt för schemor till teletekniska anlägg-
560
27 nov. 1943
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
