Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tekn i sk Tidskrift
Nod
ser
Vevaxlar Kamaxlar [-Ventilsätesringar-] {+Ventilsätes- ringar+} Ventillyftare Traktor V-8 Ventiler
C .................................. % 1,35—1,60 3,30—3,65 1,20— 1,40 2,90—3,20 3,60—3,90 0,95— 1,20
Cu ................................. % 1,80—2,00 2,50—3,00 1,50— 2,00 0,75—1,00 0,75—1,00 —
Si ................................. % 0,85—1,10 0,60—0,80 0,30— 0,60 1,90—2,30 0,30—0,65 2,00— 3,50
Mn ................................ % 0,70—0,90 0,40—0,50 0,30— 0,50 0,50—0,70 0,15—0,50 0,20— 0,30
Cr ................................. % 0,40—0,50 max. 0,25 2,50— 3,50 — — 15,00—16,00
P .................................. % max. 0,10 max. 0,05 — 0,25—0,32 max. 0,05 —
S .................................. % max. 0,08 max. 0,12 — max. 0,10 max. 0,08 —
W ................................. % — — 14,00—17,00 — — —
Ni ................................. % — — — — — 13,00—15,00
DK 672.1 : 621.43
Gjutna motordelar. Som bekant är tillverkar Ford
med gott resultat genom gjutning olika motordelar, vilka
annars i regel smidas. Dessa delar äro: vevaxlar,
kamaxlar, ventiler, ventilsätesringar och ventillyftare. Ett långt
försöksarbete i de engelska Fordverkstäderna har gjort det
möjligt att framställa dessa delar genom gjutning; för de
olika delarna användes material av mycket olika
sammansättning, vilket framgår av följande tabell.
Det för vevaxlar använda materialet liknar mera stål
gjutgods än gjutjärn. Genom halten av Cu och Si i de
angivna proportionerna bli såväl gjutningsegenskaperna
som strukturen förbättrade. Genom den efter gjutningen
företagna värmebehandlingen, vilken består av
uppvärmning till en temperatur av 900°C, vilken bibehålles under
20 minuter, avkylning i luft till 650°C, ånyo uppvärmning
till en temperatur av 760°C, vilken bibehålles under en
timme, och avkylning i ugn till 540°C, ernås en
Brinell-hårdhet av minst 255, en draghållfasthet av 8 430 kg/cm2,
en elasticitetsgräns av 6 680 kg/cm2, en elasticitetsmodul
av 1 898 100 kg/cm2 och en töjning (2") av 6,5 %.
För de fyrcylindriga personvagnsmotorerna (933 och
1 172 cm3), ävensom traktormotorerna, framställas
vevaxlarna genom vanligt gjutförfarande och för de
åttacylindriga V-motorerna i oljesandkärnor. I första fallet kunna
ibland två, i senare fallet fyra vevaxlar gjutas samtidigt.
Legeringen för vevaxeln framställes i en elektrisk 15 ton
smältugn och en kupolugn med 864 mm innerdiameter.
Härvid komma på 450 kg vevaxelskrot 270 kg stålskrot.
5.4 kg kopparskrot, 7,3 kg manganjärn (78 %), en lika
mängd kiseljärn (78 %) och 2,3 kg kromjärn (70 %).
Varje vevaxel blir innan den lämnar gjuteriet provad med
avseende på Brinellhårdhet, rakhet och mått samt
underkastad belastningsförsök med hänsyn till felfrihet med
hjälp av fallvikt.
Det för tillverkning av kamaxlar avsedda materialet är
till sina egenskaper snarlikt grått tackjärn. Samtliga
kamaxlar framställas genom vanligt gjutförfarande, för de
båda fyrcylindriga personvagnsmotorerna vanligtvis tre
och för alla övriga motorer två kamaxlar i varje form.
Liksom vevaxlarna bli kamaxlarna innan de lämna
gjute-riet noggrant provade.
För framställning av ventilsätesringar användes ett
material med särskilt hög värmebeständighet och med
förhållandevis hög inblandning av volfram, strukturen
är liknande den för gjutet snabbstål. Den efter gjutningen
företagna värmebehandlingen består av uppvärmning till
790°C, bibehållande av denna temperatur under 30
minuter samt avkylning till 540°C under tre timmar, vilket
ger en Rockwellhårdhet av C 38—46.
Gjutna ventillyftare användas för V-8-motorerna
ävensom för traktormotorerna, varvid icke endast olika
sammansättningar (se ovanstående tabell) utan också olika
gjutningsförfaranden tillämpas nämligen pressgjutgods för
V-8 och vanligt gjutgodsförfarande för traktormotorerna.
Den efter gjutningen följande behandlingen består i första
fallet av en uppvärmning till 900°C och bibehållande av
denna temperatur under 25 min. och en därpå följande
avkylning under 40 min. till 482°C, i andra fallet av en
snabb avkylning från 820° och temperering vid 204°C.
Framställningen av användbara gjutna ventiler lyckades
först på tillfredsställande sätt efter övervinnande av
betydande svårigheter. Det för detta ändamål använda
materialet är till sin sammansättning mycket lika rostfria
stålsorter. Efter gjutningen glödgas ventilerna vid 950°C, efter att
denna temperatur bibehållits i en halv timme sker en
långsam avkylning så att en Rockwellhårdhet av minst G 22
erhålles. Den så erhållna strukturen är fullständigt
austeni-tisk. Genom cyanidbehandling åstadkommes en filhård yta
och därmed en höggradig hållbarhet mot förslitning.
Förutsättningen för erhållande av felfritt material vid
gjutningen är en oavbruten övervakning av framställningen,
under vilken löpande prov måste verkställas. Vid
framställning av grått tackjärn verkställes varje halvtimme
kol-, svavel- och fosforundersökningar på gjutprov. Varje
provstycke är gjutet i fyra olika tjocklekar. Vid den för
vevaxlar använda legeringen tas var tionde minut ut
provstycken och varje av dessa undersökes med hänsyn till
halten av G och omväxlande Si- respektive Mn-halt; i vart
fjärde provstycke undersökes S- och P-halten. En
ytterligare förutsättning för erhållande av felfritt gods är att
den noggrannaste kontroll av temperaturen göres så att
denna vid varje tillfälle är den riktiga.
Temperaturkontrollen sker löpande med hjälp av pyrometer.
(Motor-techn. Z. 1942 h. 11, Autom.-techn. Z. 1942 h. 24,
Autom. Engr 1942 s. 416) K E Wannberg
Antalet kroniska gengasförgiftningar uppvisar en
kraftig stegring under senaste tiden. Redan undersökta
fall, som kommit under läkarevård under år 1942, utgjorde
2 578. Sammanräknas dessa med de akuta förgiftningarna,
soin uppgingo till 1 135, visar det sig, att antalet fall av
gengasförgiftning är större än antalet fall av alla andra
yrkessjukdomar tillsammans.
För att bidra till en större försiktighet vid gengasens
handhavande och skärpa vaksamheten har Fackförbundens
Gengaskommitté med bidrag från LO låtit inspela en film,
’Döden i grytan", som i dagarna visats för första gången.
Automobil- och Motortekniska Kommittén har under
år 1942 bestått av: direktör Gustaf Larson, ordförande,
tekn. dr Nils Gustafsson, v. ordförande, professor E
Hubendick, direktör C A Jacobsson, disponent H Kähr,
direktör G Lindmark, överingenjör N von Matern, civilingenjör
B Norlin, professor E Norlin, förste byråingenjör E Nothin,
direktör H Pyk, byråchef R von Segebaden, överingenjör
P Ågren samt civilingenjör E Trenner, sekreterare.
Den samlade kommittén har under 1942 hållit ett
sammanträde. På detta behandlades frågan om ett
centralt forskningslaboratorium för motorindustrien, vilket
ämne redan vid föregående sammanträden varit föremål
för behandling. Kommittén enades om att man inom
sådana industrier och affärsföretag, soin kunna vara
intresserade för saken, borde försöka få till stånd något slags
garantförening, som skulle lämna visst årligt belopp för
driften av laboratoriet. Ett förslag härom skulle utarbetas,
för att sedan framläggas för de berörda företagen. Som
Svenska Teknologföreningens representanter i den
kommitté, som tillsatts för att utreda frågan om ordnandet av
ett dylikt laboratorium, ha utsetts tekn. dr Nils Gustafsson
samt direktör G A Jacobsson
AM 24
20 mars 1943
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
