- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1943. Automobil- och motorteknik /
87

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

TekniskTidskrift

AUTOMOBIL- OCH MOTORTEKNIK

REDAKTÖR: NILS GUSTAFSSON

Iläfte 11

Arg. 73

Gengasdrift av tvåtakts-tändkulemotorer • Böcker

20 nov.
1943

Gengasdrift av tvåtakts-tändkulemotorer

FÖRSTE BYRÅINGENJÖR UNO BLOMQUIST, LSTF, STOCKHOLM

När Svenska Gengasaktiebolaget år 1940 av
myndigheterna fick i uppdrag att på grundval av
tidigare under professor E Hubendicks ledning
utförda prov fortsätta arbetet med gengasdrift av
tyngre tvåtakts-tändkulemotorer, var det närmast
ined tanke på att göra fiskeflottan i största
möjliga mån oberoende av den hotande bristen på
flytande bränsle.

Det blev alltså först och främst fiskarnas krav
på motorernas funktion, som blevo avgörande för
de mål, vi sökte uppnå. Dessa krav visade, att
följande fordringar måste uppfyllas i första hand:
största möjliga motoreffekt — vilket är absolut
avgörande för båtar som bedriva trålfiske,

lägsta möjliga bränsleåtgång — på grund av
starkt begränsat utrymme ombord för
bränsleförråd,

goda manöver- och tomgångsegenskaper — vid
garnfiske måste båtarna nattetid följa redskapen
gående i tomgång på lägsta möjliga varvtal under
0—8 timmar,

största möjliga säkerhet mot förgiftningsrisk —
vid otäta ramlager och vevhusskarvar kan gas
tränga ut i maskinrummet; ombyggnaden bör
därför utföras så, att gas under drift icke finnes
i vevhuset.

Vid denna tid disponerade Gengasbolaget icke
över några lämpliga lokaler, där bromsprov
kunde utföras; därför beslöts att i stället redan från
början göra praktiska prov i båtar.

Den enda då kända metoden att bygga om
dessa långsamgående tändkulemotorer var, att
i stället för luft ta in en färdig gas-luftblandning
i vevhuset, vilken sedan på vanligt sätt genom
överströmningskanalen och inloppsportarna
tillfördes cylindern. Denna metod kom att få
namnet "vevhussystemet". Ombyggnaden på detta sätt
blev enkel och billig; den inskränkte sig i stort

DK 621.433.3 : 662.765.1

sett till införande av elektrisk tändning och
anbringande av insugningsventil för
gengasluft-blandningen med tillhörande blandningsventiler.
Vid större motorer var man dessutom tvungen att
förse vevhuset med en säkerhetsventil för att
hindra vevhusets söndersprängning vid
eventuella vevhuständningar, se fig. 1. Med detta
system erhöllos emellertid ej tillfredsställande
resultat, och någon fullgod lösning på problemet
kunde det icke sägas innebära.

De försök, som under åtta månader utfördes
på en västkusttrålare, "Elsy" av Gravarne, med 60
hk June-Munktell motor, fig. 2 och 3, voro
mycket värdefulla för det fortsatta arbetet men visade
samtidigt, att den inslagna vägen icke kunde leda
till något fullgott resultat. Det visade sig sålunda,
att den minskning av effekten ned till 70 à 75 %
av motorns märkeffekt, som erhölls, verkade
mycket starkt nedsättande på båtens
arbetsduglighet. Särskilt vid trålning ligger för de båtar,
som närmast kunna komma ifråga för övergång
till gengasdrift, den installerade effekten så lågt
i förhållande till den uttagna, att man i många
fall icke endast helt saknar säkerhetsmarginal
utan till och med är beroende av motorns över-

Fig. 1. Tvåtaktsmotor, ombyggd för gengasdrift enligt
"vevhussystemet".

18 sept. 1943

AM 87

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 15:42:48 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1943am/0089.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free