Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
Den gula mässingen innehåller vid sidan av
zink små halter av tenn och bly, vilka förbättra
hållfasthet resp. bearbetbarhet. En typisk
sammansättning är 25 Zn, 2 Sn och 3 Pb. Den är
billig, relativt korrosionsbeständig och användes
framför allt till armaturgjutgods.
Genom tillsats av aluminium, järn och mangan
till mässing med ca 40 % Zn erhålles en
betydande hållfasthetsökning. Draghållfastheten kan
bringas upp från 20—25 kg/mm2 till värden, som
äro jämförbara med de normaliserade gjutna
kolstålens, 60 kg/mm2. Aluminiumhalten synes vara
av avgörande betydelse för
hållfasthetsegenskaperna. Tre klasser kunna urskiljas:
småhalter aluminium, struktur a-mässing,
tillräckligt med aluminium och zink för att
erhålla 20—40 % oc-mässing,
aluminium och zink nära mättning i /S-området.
Manganmässingen användes huvudsakligen för
skeppspropellrar.
Rödgods
Rödgods av typen 85 Cu — 5 Zn — 5 Sn — 5
Pb, mest känd som "eighty five—three fives", är
den sandgjutna legering, som troligen är
allmännast förekommande i Amerika. Detta är rätt
egendomligt, då legeringen i fråga ej har några
särskilt märkvärdiga egenskaper. Orsaken påstås
vara, att åttifem—tre femmor är så lätt att
komma ihåg för den olärde gjuterimannen. Av stor
betydelse är nog att den låter sig framställas ur
bronsskrot med zink. Rödgods är en typisk
armaturlegering.
Tennbronser
De tennbronser, som gjutas mest, äro till
antalet tre eller fvra stycken. Den mest bekanta
torde vara "gunmetal" med zink som
desoxida-tionsmedel. Den består i sin vanligaste form av
88 % Cu, 10 % Sn och 2 % Zn och benämnas
därför även ofta 88—10 — 2. Legeringen har
trots sin känslighet för variationer i smält- och
gjutningsteknik åtnjutit ett stort anseende och
torde fortfarande få anses som en av de vanligare
gjutna kopparlegeringarna för olika ändamål.
Bland fosforbronserna märkes speciellt den typ,
som håller 11—12 % Sn. Den användes främst
som lager- och kugghjulsmetall.
Fosforbrons med 14 % Sn har fått en icke
föraktlig användning för framställning av
kompressordelar. På grund av sin struktur, a +
(5-eutek-toid, är den spröd.
Blyhaltiga tennlegeringar
För lagerändamål användes en hel serie
bly-haltiga tennlegeringar med olika blyhalt
beroende på glidhastighet och belastning. De vanligaste
typerna synas vara
80 % Cu, 10 % Sn, 10 % Pb,
70 % Cu, 10 % Sn, 20 % Pb,
65 % Cu, 5 % Sn, 30 % Pb,
60 % Cu, 0 % Sn, 40 % Pb.
Aluminiumbronser
Alcoa har icke utan framgång lagt ned ett
betydande arbete på att popularisera
aluminiumbronserna. På grund av betydande metallurgiska
svårigheter vid framställningen var motståndet
mot dessa legeringar till en början mycket stort.
På grund av den lätthet, med vilken de oxideras
och bilda inneslutningar i form av slagg och
hinnor av AlaOs, måste de under smältning och
gjutning hindras från att komma i kraftig rörelse
eller turbulens. Detta i samband med hög
krympning och sugning ställer speciella krav på
utformningen av gjuten, såsom redan tidigare antytts.
Samtidigt hade man att kämpa mot vissa
strukturproblem. Upp till 8 % Al äro legeringarna
ganska mjuka. Då man höjde aluminiumhalten
till över 10 %, uppträdde självanlöpning vid
sandgjutet gods, särskilt i grövre sektioner.
Strukturen utgöres härvid av <x + y-fas. Genom tillsats
av järn förhindras självanlöpning, och strukturen
förfinas. Man kan även erhålla
strukturförbättring genom värmebehandling. Amerikanska
gjuterier använda i allmänhet järnlegerad
aluminiumbrons i stället för värmebehandlad. Vanliga
kombinationer äro
88 % Cu, 9 % Al, 3 % Fe,
82,5 % Cu, 11,5 % Al, 4 % Fe,
82 % Cu, 13 % Al, 5 % Fe.
Aluminiumbrons är en av de få
kopparlege-ringar, som i gjutet tillstånd ha en hållfasthet över
40 à 45 kg/mnr. Detta i samband med dess
utomordentliga korrosionsmotstånd mot syror, speciellt
vegetabiliska och fruktsyror, har lett till att Alcoa
annonserar den som ett ersättningsmaterial för
låglegerade stål i vissa livsmedelsindustrier. Den
har också vunnit viss användning som
kugghjulsmaterial. En av dess nackdelar är svårigheten att
bearbeta den jämfört med andra
kopparlegeringar. Speciellt gäller detta, då materialet innehåller
oxidinneslutningar, som kraftigt slita
skärverktyget.
Kiselbronser
Liksom fallet var vid aluminiumbronserna var
man i Förenta Staterna mycket försiktig, när det
gällde att införa kiselbronserna bland de gjutna
nonferrolegeringarna, så länge tennbronserna
funnos tillgängliga. Kiselbronserna kännetecknas
nämligen av hög volymminskning vid
övergången från flytande till fast tillstånd samt en
betydande förmåga att absorbera vätgas under
smältningen. Risken för uppkomsten av y-fas och
B 96
11 dec. 1943
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
