Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
Fig. G. Gengaselddd emaliugn.
Fig. S. Gengasdriven glödgningsugn.
låsen två gånger på dygnet, cyklonerna en gång
på dygnet, och avtappning av vattnet ur
ledningarna behöver ej verkställas, om normal ved
användes. På dessa generatorer behöver ej
påfyllning eller annan skötsel av kolbädden verkställas,
utan samma kolbädd kan användas flera månader
i sträck. Det förbrända och förstybbade kolet
går ut med gasen till stybblåsen och cyklonerna
och nytt kol tillföres från härden.
Fig. 6 visar en emaljugn, som matas från
nämnda central, och som tvingar oss att köra
centralen 24 timmar om dygnet. Ugnen, som före
krisen eldades med olja, har gått oklanderligt
med gengas, ja, så pass bra att Bolinders planerar
att bygga ytterligare en emaljugn till de övriga,
och även denna skall uppvärmas med gengas.
Fig. 7 visar en gengascentral hos Sieverts
Kabelverk, Sundbyberg. Här är det två
metallgenera-ratorer, dvs. omurade generatorer, på 175 000
kcal/h kapacitet vardera. Denna central matar
en glödgningsugn, fig. 8. Det övre röret är
gasledningen, som kommer från centralen, medan
Fig. 7. Generatoranläggning hos Sieverts Kabelverk i
Sundbyberg.
det nedre röret är sekundärluftledningen från
en separat fläkt. Luften är här förvärmd.
Gasen och luften regleras automatiskt medelst
termostat och regleringsmotorer. I fig. 9 se vi
en anläggning hos Marabou, Sundbyberg, vilken
består av fem generatorer av samma slag, som
nyss beskrivits hos Sievert. Här användes
gengasen för en del rostugnar. Fig. 10 visar en stor
generator, typ 1,0—420, vid See Fabriks AB i
Sandviken. Här är en rätt intressant anläggning,
då gasen ledes i en 148 m lång ledning fram 1111
ugnen, en glödgningsugn med 8 brännare.
Brännarna äro automatiskt reglerade. Anläggningen
har varit i drift 3 à 4 månader, och inga
avlagringar ha ännu förmärkts i ledningen. See har i
dagarna meddelat, att enligt vad de kunna märka,
behöver troligen ledningen ej blåsas ren oftare än
en gång per år.
Av ovanstående framgår, att man kan använda
gengas på så gott som alla slag av ugnar, där
man förut använt gas eller olja. Anläggningar
ha utförts för smides- och härdugnar, glödgugnar,
saltbadsugnar, metallsmältugnar med och utan
degel, kärntorkugnar, emaljugnar,
lackeringsugnar, rostugnar, bageriugnar, asfaltverk m.fl.
Den högsta temperatur, som vi uppnått, är ca
1 450°C, och detta var i en smidesugn. Med kall
sekundärluft kan man erhålla en temperatur på
cirka 1 200 °C. För att erhålla den nyssnämnda
höga temperaturen, 1 450°C, måste luften
förvärmas, och äro brännarna belägna långt från
generatorn, måste kanske även gasen förvärmas.
Liksom oljan erfordrar gengasen något luftöverskott
för att brinna sotfritt, och därvid bildas gärna i
smidesugnar slagg på smidesjärnet. För att
förhindra detta, vilket ju är till stor nackdel, då man
har grovt och svårt hejarsmide att utföra, ha vi
hos Bolinders försökt med "flamlös" förbränning
på en smidesugn, varvid hög temperatur och
ingen sotbildning med mycket lågt luftöverskott
kunde ernås.
Det ekonomiska driftresultatet från en
gengasanläggning varierar dels beroende på de
vedpriser, som gälla på orten, dels på anläggningens
storlek och dels på hur anläggningen är planerad.
M 40
17 april 1943
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
