- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1943. Mekanik /
47

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Teknisk Tidskrift

Fig. 2.
Flamhärd-ningens princip.

Fig. 3.
Temperatur-fördelning vid
flam-härdning.

kunde därvid konstatera ett synnerligen livligt
intresse för denna metod; ett intresse, som nu är
i snabbt stigande, särskilt för att ersätta legerade
stål med vanligt kolstål.

Princip

Fig. 2 visar principen för flamhärdning. En
acetylensyrgasbrännare passerar längs stålbiten
och värmer ytan på denna till
härdningstempera-tur, och omedelbart bakom denna brännare följer
en vattendusch, som hastigt kyler ytan. För att
hindra kastning är arbetsstycket nedsänkt i
vatten eller kylt av vattenduschar från sidorna.
Brännaren har flera bredvid varandra placerade
gaslågor, så att hela bitens bredd blir värmd på
en gång. Acetylen-syrgaslågan med sin höga
temperatur över 3 000°C ger snabb upphettning
av ytskiktet och är därför ett idealiskt medium
för uppvärmningsproceduren, då värmen ej
hinner gå in i kärnan, innan arbetsstycket avkyles.

Fig. 3 visar schematiskt
temperaturfördelningen i arbetsstycket. Lågan förvärmer
arbetsstycket på en kort sträcka, medan härdtemperaturen
uppnås omedelbart under lågan. Bakom lågan,
där kylstrålen träffar ytan, avkyles denna hastigt,
så att härdning inträder. En på detta sätt
flam-härdad glidbana synes i fig. 4. Det ljusa partiet
begränsar det härdade området.

För flamhärdningens rätta förstående torde
det vara nödvändigt att gå närmare in på teorien
för härdning i allmänhet. Låt oss anta, att vi ha
ett kolstål med 0,50 % kolhalt. Vi anta även, att
det har en temperatur av 850°. Det består då,
såsom vi se av diagrammet i fig. 1, av enbart
austenit. Från 850° kyla vi det mycket långsamt
till rumstemperatur. Vid något lägre än 800°
passera vi en omvandlingspunkt, soin kallas A3.
Där börjar ferrit urskiljas ur austenitmassan. Vid
t.ex. 750° består blandningen av en viss mängd
ferrit, och resten är austenit. Vid ytterligare
avkylning minskar austenitmängden, tills den vid i
något över 700° plötsligt övergår i perlit. Bland-’
ningen består vid ytterligare sänkt temperatur
utan ytterligare ändringar av perlit och ferrit.

Vi anta nu i stället, att man kyler mycket
hastigt från 850° till 750°. Där hålla vi
temperaturen konstant en lång tid. Vid den hastiga
kylningen undertrycktes omvandlingen vid A3, så att
vi fortfarande vid 750° ha endast austenit i
blandningen omedelbart efter kylningen. Men när
sedan temperaturen hålles vid 750° en längre tid.
börja efter en viss tid ferritkristaller utskiljas i
blandningen, och efter ännu en tid har lika
mycket ferrit bildats, som vi nyss fingo vid den lång-

samma avkylningen. Vi kunna sålunda iaktta
två omständigheter vid dylik underkyld austenit:
en viss tid Tt förflyter, innan ferriten börjar
urskiljas, inkubationstiden; en viss tid T2 förflyter,
innan all ferrit är urskiljd, reaktionstiden.
In-kubinationstiden och reaktionstiden inträffa även
vid hastig kylning till under
perlitomvandlings-temperaturen.

Fig. 5 visar schematiskt, hur inkubationstiden
Tt och reaktionstiden T2 variera med
temperaturen, då det gäller bildning av perlit. För
enkelhetens skull välja vi ett eutektoidiskt stål med
0,9 % kol. Om vi hastigt kyla från 750° till
exempelvis 650°, börjar efter en viss tid Tt ferrit och
cementit att bilda perlit. Efter tiden T2 är all
austenit omvandlad till perlit. Hade vi i stället valt
600° som hålltemperatur, hade förhållandet blivit
detsamma, endast att omvandlingarna kommit
tidigare och den erhållna perliten hade blivit
utomordentligt finkor nig. Väljes ca 300° som
hålltemperatur, erhålles i stället för perlit en produkt,
som kallas bainit.

Vi anta, att vi kyla från 750° hastigt ända ned
till 200°. Sedan får stålbiten kallna själv. Någon
omvandling till perlit kommer då icke till stånd,
hur länge man än håller denna temperatur. Vid
stålets senare avsvalning sker mellan 100° och
200° en plötslig omvandling till martensit, som
bibehålles till rumstemperatur.

Med hastig avkylning har jag i det föregående
menat en så hastig avkylning, att man under
denna ej passerat kurvan 7\. Avkylningen har
följt exempelvis linjen a. Hur ställer sig nu
förloppet, om man kyler mindre snabbt, om man
t.ex. följer linjen fr? Vid en viss temperatur (530°
i diagrammet) överskrider man inkubationstiden
Tu och då skulle enligt det föregående redan
under kylningen austeniten börja omvandlas.
Detta sker även, och den perlit man får är
mycket finlamellär och kallas troostit. Den austenit,
som ej omvandlats, bildar vid ca 200° martensit.
Sker kylningen ännu långsammare, t.ex. efter

Fig. i. Flamhärdad glidbana.

20 febr. 1943

M 47

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 15:42:35 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1943m/0049.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free