Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
god verkningsgrad samt byggnadssättet. Vid de
större delningarna visar sig däremot kravet på
god verkningsgrad i att en anhopning av
verktygen sker för låga värden på z,- och att dettas
maximivärden ligga ganska lågt. Man kan även
konstatera, att de tvågängade verktygen äro
proportionsvis flera vid stora delningar än vid små.
I fig. 2 visas kurvor över minimi- och
maximivärden på Zi för en-, två- och flergängade
skruvar. Även dessa kurvor ha gjorts gemensamma
för tumdelning och modul så, att för varje
delning har minsta resp. största värdet på z,- valts,
antingen detta förekommit i tumdelnings- eller
modulsystemet. Här framgår ännu tydligare den
fallande karaktären hos z,- vid ökad delning.
Kurvorna representera sådana verktyg, som till
största delen utförts för tillverkning eller
fräsning av snäckväxlar, vilka konstruerats på ett
mycket stort antal verkstäder här i landet, och
man kan därför våga påstå, att de på ett ganska
riktigt sätt återge de behov, som förefinnas inom
allmän maskinbyggnad. Man bör därför på denna
grundval kunna göra ett försök att få fram vissa
normvärden för valet av det ideella kuggantalet.
De i fig. 2 visade vågräta grova linjerna
representera ett sådant försök. För att i möjligaste mån
7 S 9 fO tt tt a M modul
■ Tvågängade verktyg
■ F/ergàngode verktyg
Fig. 2. Maximi- och minimivårdena för zi som
funktion au modulen eller motsvarande tumdelning
samt föreslagna standardvärden (grova linjer).
begränsa antalet utföringsformer föreslås här att
två grupper normvärden införas, dels en serie av
standardvärden, dels en mellan dessa värden
inlagd serie av specialstandardvärden. De förra ha
angivits med heldragna linjer, de senare med
streckade linjer. Varje linje återger sålunda ett
värde på z, och genom linjens längd ånge de
moduler, för vilka värdet gäller.
I överensstämmelse med vad som förut visats
vara lämpligt ha endast hela tal valts som
normvärden. Vid låga ideella kuggantal har steget
mellan normvärdena gjorts lika med 1, då det stora
antalet utföringsformer inom detta område visar
ett behov härav. Ju större skruvdiametern är
relativt delningen, desto större möjligheter torde i
allmänhet finnas att vid konstruktionen anpassa
sig efter uppställda normer, och därför har steget
mellan normvärdena ökats vid ökat ideellt
kuggantal.
Vid låg friktionskoefficient ändrar sig
verkningsgraden redan vid en måttlig stigningsvinkel
ganska sakta vid dennas ökning. Av detta skäl
kan man vid många konstruktioner, där ej
verkningsgraden är alltför betydelsefull, ofta anpassa
skruvdiametern efter normvärden, som ligga
glesare än vad som ovan angivits. Vid
självhämmande skruvväxlar är det ofta tillfyllest, att
självhämning säkert erhålles men ej så farligt, om
friktionsmotståndet skulle bli onödigt stort. Sålunda
finns även här möjlighet att ansluta
konstruktionen till normvärden med större steg emellan. Det
kan av denna grund anses motiverat att ge
vartannat normvärde karaktären av specialstandard.
De egentliga standardvärdena äro valda så, att
de representera ett normalt förekommande behov.
Vid engängad skruv ger det lägsta värdet z; = 6
vid friktionskoefficienten 0,05 en relativt god
verkningsgrad av ca 75 %. Zi— 8 kan betraktas
som normal undre gräns för snäckskruvar med
hål och ger under angivna förhållanden ca 70 %
verkningsgrad. z<= 12 ger med säkerhet
självhämning vid dålig smörjning, och slutligen ger
Zi — 20 självhämning även vid skruv löpande i
olja.
Vid två- och flergängade skruvar böra samma
normvärden för ideella kuggantalet gälla som för
engängade, ty det förekommer ofta, att man i
samma växelhus vill omväxlande inbygga skruvar
med olika gängantal, varvid man givetvis vill
använda samma modeller för hjulet. Möjligen kan
det vara lämpligt att här låta de högre
normvärdena hänföras till specialstandard.
Vad skulle man nu vinna med en
standardisering enligt ovan skisserade förslag? Som synes
skulle ganska många varianter fortfarande bli
nödvändiga, varför man skulle kunna dra den
slutsatsen, att vinsten ej skulle bli så stor. För att
närmare belysa hur det förhåller sig härmed skall
en jämförelse göras mellan det erforderliga an-
20 nov. 1943
M 103-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
