Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TekniskTidskrift
stämda; svetstiden genom strömkretsens induktans,
motstånd och kapacitet; svetsenergin genom uppladdningens
storlek, som automatiskt bestämmes med spänningsrelä;
trycket kontrolleras därav att ett tryckrelä startar
svetsningen först då inställt tryck uppnås och slutligen
möjligheten att använda plana, kraftiga spetsar och svetstider
om ett par hundradels sekunder ger ytterst ringa slitning
och förändring hos elektrodspetsarna. Den enda kontroll,
som erfordras vid kondensatorpunktsvetsning, är därför
kontroll av att inställningarna svara mot den använda
plåttjockleken. Denna kontroll kan för övrigt ske genom
automatisk registrering.
Pressvetsning
Direktör Bror Anderson
Pressvetsning kallas ett motståndssvetsförfarande, där
arbetsstyckena äro på ett eller annat sätt speciellt
utformade så, att svetsförbindning erhålles vid på förhand
bestämda partier av arbetsstycket. Härigenom ernås ofta
stora fördelar i förhållande till den vanliga
punktsvetsningen. Produktionen kan ökas avsevärt, då flera svetsar
kunna utföras samtidigt, svetsresultatet blir jämnare och
elektrodslitaget mindre. Kraftiga svetsmaskiner erfordras
med noggrann gejdstyrning av överelektroden,
tryckluft-manövrering och tidkontrollapparater för styrning av
arbetsförloppet. Svetseffekterna bli avsevärt högre än vid
punktsvetsning, svetstiderna äro i allmänhet mycket korta.
Förutsättningen för pressvetsning är att arbetsstyckena
bringas i kontakt på en punkt, linje eller yta, som är
liten i förhållande till den slutliga svetsytan.
Kontaktstället skall ligga över den slutliga svetsytan, så att en
viss nedpressning kan ske, medan svetsförloppet
fortskrider och svetsytan småningom breder ut sig till sin
fulla storlek och svetsströmmen fördelar sig jämnt över
hela svetsytan eller ytorna, om dessa ligga spridda över
ett större parti av arbetsstycket. Arbetsstyckets
nedpressning måste ske planparallellt, så att snedställning
förhindras, vilket resulterar i ojämn strömfördelning.
Ström och tryck koncentreras alltså till förhöjningar i
arbetsstyckena, vilka kunna framställas genom pressning,
fräsning eller svarvning men ofta även redan vid valsning
av stångmaterial, som sedan kapas i passande längder.
Exempel på en utföringsform är trådgaller, där flera
korsningar svetsas samtidigt. I plåt uppressas runda
vårtor eller cirkulära lister. För plattor och skenor användas
från kanterna utpressade punktformiga förhöjningar eller
genom hyvling eller fräsning framställda lister. För
svarvade detaljer, såsom tappar och bultar, konas ändan till
en spets. Likaså konas kanten på ett rör, om det skall
svetsas mot en plan plåt. Röret kan även kragas ut och
kragen förses med en ringformig uppressning. Tjockare
botten eller propp i ett rör svarvas med en kona, medan
rörändan kan vara plant avkapad. Ofta kunna detaljerna
färdigbearbetas på förhand och svetsningen utföras så, att
efterputsning eller justering ej är erforderlig, utan
arbetsstycket är fullt färdigt efter svetsningen.
Svetseffekten är beroende på hur koncentrerad
svetsytan är. Givetvis kräves högre effekt, om ytan är utbredd
till en list eller ett flertal punkter.
Pressvetsningen lämpar sig för massproduktion av
likartade detaljer och kan ofta medföra avsevärd förenkling
av tillverkningsmetoden. Exempel härpå äro, vid
tunnplåttillverkning, handtag på kärl; de flesta detaljer, som lämpa
sig för punktsvetsning, där bättre utseende och
produktionsökning är önskvärd; dessutom fastsvetsning av
pinnar, tappar, rörstumpar etc. på plåt; förskruvningar på
vätske- eller andra behållare för lagring av explosiva
ämnen, som måste skyddas för fukt eller skadlig inverkan
av luft över huvud taget, och där gastät svets erfordras;
bromstallrikar, i dessa ingående svarvade och pressade
detaljer pressvetsas fast; pressade konstruktionsdetaljer för
räkne-, skriv-, sy- och tvättmaskiner, socklar till radiorör
etc., som i de flesta fall kunna färdigbearbetas före
svetsningen; detaljer av grövre gods, såsom styrlister på bori
-jiggar, gräv på hästskor m.m.; rördetaljer av tjockare
gods, i vilka exempelvis bottnar svetsas, eller skarvning av
rör med eller utan mellanvägg; detaljer till stötdämpare för
motorer, varav den ena detaljen är gängad och svetsas
gastätt på en skålliknande pressad detalj; efter svetsningen
vulkaniseras gummiklotsen på under hög temperatur och
tryck, och förutsättning är, att gängan icke på något säti
skadas; vinkelskarvar på rör, såsom ramkonstruktioner på
cyklar etc. Allt detta kan ske utan efterbearbetning av
själva svetsen.
Svetsomformare
Ingenjör Evert Bylin
Man bedömer svetsomformare med hänsyn till deras,
statiska och dynamiska karakteristika,
regleringsmöjligheterna och belastningsförmågan. Den statiska
karakteristikan, som visar förhållandet mellan ström och spänning
vid olika båglängder vid en bestämd inställning av
maskinens regleringsorgan, måste vara brant, dvs. ha en med
sjunkande ström starkt stigande spänning, för att
variationerna i strömstyrka ej skola bli alltför stora vid de
ofrånkomliga variationerna i båglängden.
Den dynamiska karakteristikan, som visar förloppet av
spänning och ström som funktion av tiden under
svetsningen, är av ännu större betydelse. En god dynamisk
karakteristika innebär, att maskinens magnetiska tröghet
måste vara ytterligt liten. Det gäller alltså att eliminera
verkan av de tidsfördröjningar, som uppstå genom den
ömsesidiga induktansen mellan de olika elektriska
lindningarna, och då järnet i maskinen skall ommagnetiseras.
Olika principiella utformningar för ernående av den
branta, statiska karakteristikan finnas, bl.a. shuntmaskin
med tredje borste och ställbar borstbrygga,
tvärfältgene-ratorn och det Kraemerska systemet. Maskiner med
tredje-borste kunna byggas för högst 150 A, ty då de sakna
kommuteringspoler, kunna stora strömmar icke tas ut på
grund av besvärande gnistring. Tvärfältmaskinen har låg
tomgångsspänning och relativt låg tändspänning. Det
ursprungliga Kraemerska systemet bygger på en
kompound-lindad generator med separatmatat shuntfält och
motverkande serielindning med variabelt antal varv.
Grovreglering av strömstyrkan sker genom ändring av
serie-varvens antal, finregleringen genom ändring av
fältströmstyrkan i shuntfältet. Vid nedreglering av finregleringen
till de lägsta värdena sjunker maskinens
tomgångsspänning till så låga värden, att det är svårt att ernå fullgod
tändning av ljusbågen.
Asea har för sina LZ-omformare en påbyggnad på det
Kraemerska systemet med dels separat, dels egen
matning av shuntfältet, varigenom, tack vare en speciell
koppling, tomgångsspänningen hålles konstant, oberoende
av inställningen på finregleringsmotståndet. En god
dynamisk karakteristika har ernåtts på dessa
omformaregenom att de utförts med dubbla polsystem, av vilka det
ena huvudsakligen har den från matarmaskinen eller
likriktaren matade fältlindningen, medan det andra har
motkompoundlindningen. Någon ömsesidig induktans i
maskinen mellan de olika lindningarna finnes härigenom
icke. .
I stor utsträckning användas numera även
flersvetsom-formare, vilka arbeta med konstant spänning och mata ett
antal svetsare, som var och en reglerar strömmen med
ett seriemotstånd. Aseas flersvetsomformare äro utrustade
med motor- och generatorskydd, varigenom skadlig
uppvärmning genom överbelastning, fasfel o.d. förhindras;
1 000 A omformaren är byggd i enhusutförande, dvs. med
motor och generator i gemensam stator. Den har vändbar
serielindning och kan därför även användas som vanligt
enkelsvetsaggregat för matning av automater eller för
svetsning med särskilt grova elektroder.
M 128
20’ nov. 1943;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
