Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
Skeppsbyggeriutställningen
på Sjöhistoriska Museet
DK 629.12
Alltsedan krigsutbrottet har Sjöhistoriska Museet haft
en stor del av sina oersättliga samlingar evakuerade,
men museets ledning har på ett berömvärt sätt dock
lyckats hålla intresset för museet levande genom att anordna
tillfälliga utställningar av olika slag. Icke mindre än
sju dylika utställningar ha förekommit.
Den första var en nyförvärvsutställning. Den andra,
"Svensk sjömannagärning i allvarstid", öppnades hösten
1940 med huvudsakligt syfte att visa de svenska
örlogs-och handelsflottornas insatser och samarbete under nu
pågående krig. Denna har vid ett flertal tillfällen
kompletterats och hållits aktuell med krigsläget till lands och
sjöss och dettas återverkningar på sjöfarten samt visas
fortfarande i museets bottenvåning. Utställningen i fråga
har mycket uppmärksammats och hittills besökts av
närmare 100 000 personer, en för en museal
separatutställning hög besökarsiffra.
Sedan följde våren 1941 en vacker och intressant
minnesutställning över marinmålaren, amiral Jakob Hägg och
samma år en minnesutställning över navigationskonsten,
anordnad i anledning av 100-årsjubileet av de första
svenska navigationsskolornas inordnande under statlig regi.
Våren 1942 fortsatte museet med en förnämlig
minnesutställning över marinmålaren Herman af Sillén och
därpå ined en Carlsund-utställning.
Den 19 april i år öppnades den nya, tillfälliga
utställningen, "Varv och skeppsbyggeri", varvid ordföranden i
museets nämnd, professor Sigurd Erixon i sitt
hälsningsanförande bl.a. yttrade, att aldrig framstår det klarare,
vad varven betyda än nu, och erinrade om, att vi i fredstid
på fartyg befrakta 98 % av vår export och 97 % av
importen. Landets näringsliv är i hög grad beroende av
den standard vår handelsflotta har. Nu under kriget
förstå vi också tillfullo att även örlogsflottans kvalitet och
slagkraft äro av avgörande betydelse. Utställningens
historiska del ger också en antydan om åtskilliga av de
vetenskapliga problem, som svensk sjöhistorisk forskning i rik
mån bjuder, och den visar exempel på hur framställningen
av dem museitekniskt kunnat lösas. Professor Erixon
riktade slutligen ett tack till alla organisationer och enskilda,
vilka på olika sätt lämnat museet sitt stöd vid den nya
utställningen, däribland Kockums Mek. Verkstads AB och
andra svenska varv och verkstäder samt marindirektör
Gustaf Halldin m.fl.
Själva invigningen av utställningen förrättades av chefen
för Handelsdepartementet, statsrådet Herman Eriksson,
vilken i ett elegant och medryckande anförande yttrade
att betydelsen av våra sjöfartsförbindelser med
främmande marknader sällan eller aldrig stått så klar för
vårt folk som nu, då även den enskilde medborgaren
dagligen får känning av, hur importspärren påverkar
näringslivets alla grenar. Handelsflottans förluster under
kriget äro skrämmande, sade statsrådet, och ingen kan
säga, vilka ytterligare offer den skoningslösa krigföringen
kan komma att avkräva Sveriges rederinäring i form av
förstört tonnage. Redan nu kunna vi dock konstatera, att
ersättningsbyggnaderna för det krigsförlista tonnaget vuxit
till ett allvarligt problem för sjöfartsnäringen. I detta läge
är det en oskattbar tillgång, att vi äga en
skeppsbyggnadsindustri, som står i främsta ledet ifråga om teknisk
och ekonomisk standard och prestationsförmåga. För den
svenska sjöfartsnäringens framtid är det av utomordentlig
vikt, att de fartyg, som byggas i ersättning för förlorade,
stå på höjden av vad modern skeppsbyggnadskonst kan
åstadkomma. Skall vår sjöfart även framdeles kunna hävda
sin ställning i den fredliga tävlingen om handelsvägarna
på haven, måste nybyggnaderna tillfredsställa de högsta
anspråk på ekonomisk drift och lämplighet. Statsrådet
Eriksson vidrörde också skeppsbyggeriets betydelse för
våra andra industrier. Han slutade med att lyckönska
Sjöhistoriska Museets Nämnd till det initiativ, som tagits med
denna nya utställning.
Under museiintendent Gerhard Albes ciceronskap besågs
sedan utställningen. Bakom denna, som genom modeller,
ritningar, diagram m.m. ger en instruktiv bild av nordiskt
och främst svenskt skeppsbyggeri genom tiderna, ligger
ett stort arbete — den reflexionen gjorde nog de flesta
av de många invigningsgästerna.
Utställningskatalogen förtjänar en särskild eloge. Den
börjar med en orientering och beskrivning av vad som
visas i de sex salarna i museets övre våning, dit
utställningen huvudsakligen är förlagd. Sedan följer "en flyktig
översikt" om fartygstyper och skeppsbyggnad på svenska
varv, av marindirektör Gustaf Halldin, däri denne på ett
om utomordentliga historiska och skeppsbyggnadstekniska
kunskaper vittnande sätt redogör för utvecklingen från
forntiden ända fram till våra dagar ("maskinteknikens
tid"). Halldin, som torde vara vår tids främste kännare
av F H af Chapman och dennes konstruktioner, har i
sin "flyktiga översikt", omfattande 25 stora kvartsidor
med diagram och tabeller, presterat en avhandling, vilken
kan betecknas som ett sjöhistoriskt dokument av
bestående värde. Även den store Chapman själv var en
mycket blygsam man och kallade sitt år 1806 utgivna
och för skeppsbyggnadskonsten så betydelsefulla arbete
"Försök till en theoretisk Avhandling att gifwa åt
Linie-Skepp deras rätta Storlek och Form".
Ronden genom skeppsbyggeriutställningen börjas
lämpligen i entrén bland de forntida föremålen, som belysa
några av de mest kända förhistoriska, nordiska fynden.
De äldsta metoderna att bygga båtar på voro i stort sett
två, nämligen dels urholkning av en trädstam och dels
klinkbygge. Två modeller med tillhörande ritningar
åskådliggöra dels det äldsta nordiska båtfyndet från
Hjort-springskobbel på den danska ön Als (400—200 f. Kr.), dels
det mest kända svenska förhistoriska båtfyndet,
Galta-bäcksbåten (500-talet e. Kr.), påträffad i Halland och nu
uppställd i Göteborgs Museum.
Hjortspringbåten har dubbla stävar i båda ändarna och
bevisar att en realitet legat bakom många primitivt
tecknade skeppsbilder på hällristningar i Sverige från
bronsåldern, på vilka just de dubbla stävarna tidigare synts
svårförklarliga. Fyndet finnes utförligt beskrivet av
konservator G Rosenberg i "Hjortspringfundet", Köpenhamn
1937. En annan särdeles intressant sak på denna båt är
att de överlappade borden syddes ihop, vilket illustreras
på utställningen.
Fig. 1. För till båt av ålderdomlig typ från Ingarö i
Stockholms skärgård samt detalj av Bayeux-tapeten.
S 48
20 mars 1943
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
