Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk. Tidskrift
fackverksbalkar enligt uppläggningen bör hänföras till den
senare utkommande del II av arbetet, skulle måhända en
kort diskussion av de olika balktypernas för- och
nackdelar ha kunnat ske även här, icke minst ur ekonomisk
synpunkt. Det är ju t.ex. en mycket aktuell fråga,
huruvida man med fördel kan svetsa fackverkskonstruktioner
eller ej. Ett mycket värdefullt och intressant avsnitt av
framställningen ägnas åt knäckningsproblemen vid dels
centriskt belastade massiva eller flerdelade strävor, dels
strävor med tvärbelastningar, dels elastiskt inspända
ram-verkssträvor, dels slutligen tryckta fria plåtstrimlor.
Kapitel 5 innehåller en mycket detaljerad framställning
av olika lagertyper, utbildningen av leder i
stålkonstruktioner samt av stödpelare.
Det sista och sjätte kapitlet utgöres av två stycken
genomräknade konstruktiva uppgifter, den ena avseende
en takstol av stål, den andra en vägbro med bärande
huvudbalkar av stål.
Professor Engelunds framställning präglas av stor
klarhet och därmed lättfattlighet. Trots den stora anhopningen
av detaljerade anvisningar i fråga om den konstruktiva
utbildningen är boken ändå mycket lättläst och
intresseväckande. Det är en fyllig och allsidig framställning av
det i titeln angivna ämnesområdet. Givetvis är inte allt
direkt tillämpbart på svenska förhållanden, då ju Sverige
och Danmark bl.a. ha olika järnbestämmelser och även i
övrigt olika praxis. Men bokens innehåll är till största
delen allmängiltigt, och dess tillkomst hälsas därför med
glädje även på denna sida Sundet. Boken rekommenderas
varmt för stålkonstruktörer samt för studerande vid de
tekniska högskolorna. Georg Wästlund
DK 691.87(048)
Tekniska och ekonomiska synpunkter på
användningen av kamjärn för armerade betongkonstruktioner,
av professor Hjalmar Granholm, CTH:s handl. 1942: 12.
Gumperts Bokhandel, Göteborg 1942. 16 s. 0,90 kr.
Förf. inleder med vidhäftningen och sprickbildningen
och deras inbördes förhållande och påpekar att redan
vid de normala armeringsstålen av typen St 37 och St 44
förefinnes ofta anledning alt undersöka
vidhäftningsspänningarnas storlek. I och med tillkomsten av de
högvärdiga armeringsstålen med tillåtna påkänningar av
1 800 kg/cm2 eller mera föreligger mer än eljest anledning
för såväl teoretiker som praktiker alt ta upp frågan om
vidhäftningsspänningarna till omprövning. Sannolikt är
också, att de tillåtna järnpåkänningarna komma att ganska
kraftigt stegras, dels beroende på växande råvaruknapphet
och dels på vår allmänna strävan alt åstadkomma
billigare konstruktioner. Vad som närmast lägger hinder i
vägen för en fortsatt höjning av de tillåtna
järnpåkänningarna är den otillräckliga vidhäftningen och det ofullständiga
samarbetet mellan järn och betong.
I syfte att motverka dessa ölägenheter har i amerikansk
betongpraxis sedan länge använts "deformed bars" och vi
Ini nu fåll vårt första svenska armeringsjärn av typen
"deformed bars" kallat SAS 40 och som uppfyller de
höga fordringar man har på elt armeringsmaterial med
god vidhäftning. De tekniska ämbetsverkens
betongdele-gerade av år 1940 ha påbörjat undersökningen och utförda
provningar ha bl.a. visat att kamjärnen fästa i betongen
4 à 5 gånger bättre än de släta rundjärnen av samma
dimension, och att kamjärnet är mer än dubbelt överlägset
när det gäller alt fördela och sprida sprickorna.
Sprickorna bli då finare, varför konstruktioner, armerade med det
nya kamjärnet, iiga större beständighet, då de utsättas för
rökgaser och frätande vätskor eller liknande
påverkningar.
Efter att ha belyst kamjärnets tekniska egenskaper gör
så förf. en undersökning av dess ekonomiska möjligheter
och gör jämförelser mellan kostnaderna för
betongkon-struktioner armerade med St 37, St 44, St 52 och SAS 40
(såväl A- som E-cement).
Av tabellerna, som ånge o j^^g"1, kostnad i kr/m2 för
betong, järn och totalt, framgår att för betong med
A-cement blir den ekonomiska betongpåkänningen för de
högvärdiga armeringsstålen mycket hög, för SAS 40 inemot
90 kg/cm2 och för St 52 inemot 80 kg/cm2.
De högvärdiga stålen komma således bäst till sin rätt som
armering i högklassig betong men äro ej olämpliga eller
underlägsna de normala armeringsstålen i ordinär betong.
Kostnaden för SAS 40 är endast 3 % lägre än för ST 52,
medan skillnaden mellan SAS 40 och St 37, St 44 är 16
resp. 10 % till kamjärnets fördel. En aktningsvärd
besparing. Dessa siffror gälla för Göteborg. Motsvarande
siffror för Stockholm äro 5, 20 och 14 %.
Kostnadsskillnaden mellan St 52 och SAS 40 är ej av avgörande
storlek, men de tekniska fördelarna väga tungt till förmån för
järnet med den bättre vidhäftningen.
För betong av E-cement ställa sig förhållandena i stort
sett likartade. Om man enbart fäster avseende vid
kostnaden för armeringsjärnet finner man av tabell 3 att St 52
och SAS 40 båda ligga långt gynnsammare än St 37 och
St 44, medan t.ex. skillnaden i kostnad mellan en platta,
armerad med St 52 och SAS 40 knappast är märkbar. Vid
betong av E-cement inverkar betongkostnaden alltför
starkt. I tabell 4 ha sammanförts jämförande
kostnads-siffror för betongplattor av A- och E-cement, armerade
med olika stålsorter. Plattans effektiva höjd har antagits
konstant och lika med 20 cm. Av tabellen framgår att
St 52 ooch SAS 40 komma mycket nära varandra i
kostnadsavseende, ävenså att E-betongen är något dyrare, men
att skillnaden är anmärkningsvärt liten.
Tabell 5 slutligen utgöres av en sammanställning av
erforderliga dimensionerings-konstanter för
järnpåkän-ningar på 1 800 och 2 100 kg/cm2. Arne Englund
DK 526.9(048)
Landniaalingspraktik, kortfattet Vejledning til Brug
ved Arhejdet i Marken, av professorerna A Schneider
och N thorkn.-Jensen, utgivet av Det private
Ingeniør-fond, Köpenhamn 1938. 150 s., 46 fig. 9,75 dkr.
Inom ett synnerligen begränsat utrymme ha
författarna till denna vägledning lyckats ge en
lätt-överskådlig, kortfattad men dock uttömmande
framställning av den lägre geodesien i vad avser
fältarbetet. Detta att i en bok sammanföra det som har
med de enklare geodetiska mätningarna att göra,
såsom beskrivningar av de vanliga geodetiska
instrumenten och deras justering, mätningarnas
uppläggning, utförande och tillåtna fel, kurvstakning m.m.,
utan att ingå på beräkningarna, måste anses
välfun-net. Genom ett flertal tabeller, bl.a. över
medelfelsfaktorer, har begagnaren givits möjlighet överblicka
inverkan på resultatets noggrannhet av variation i
mätningarnas uppläggning.
Goda tips för fältarbetet erhållas bl.a. genom
instruktiva protokollsexempel för justeringsmätningar,
arbetsmätningar och kurvberäkningar.
Justeringsanvisningarna äro så klara, att med hjälp av dem även
relativt okvalificerad personal bör kunna utföra de
normala justeringarna.
Boken innehåller icke några större nyheter på det
geodetiska området, men den utgör genom sin
utförlighet, vilken vunnits utan avkall på enkelhet och
behändigt format, en god handbok och lärobok såväl för
ingenjörer som för intresserade tekniska biträden och
utsättare. Tyvärr avvika i en del fall de danska
facktermerna avsevärt från de svenska, varför en
översättning vore berättigad.
Bokens mångsidiga innehåll belyses bäst genom
följande utdrag ur innehållsförteckningen:
Vinkelmätning med teodelit, teodelltens justering —
Längdmätning — Inmätning av enstaka huvudpunkter —
Triangulering -—- Polygonmätning — Detaljmätning
25 sept. 1943
V 169
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
