Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 3. 1944 - Tändstiftet som indikator för motorns driftförhållanden, av Erik Carlberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fig. 5. Utseendet av ett tändstift, som fungerat utan
störningar vid drift med flytande bränsle utan tillsats
av antiknackningsmedel, eller vid drift med väl renad
gengas eller flaskgas.
Isolatorfoten går i gråbrunt och är i stort sett fri från
avlagringar. Sockeln är mörkgrå och fläckvis täckt av sot eller
oljebeläggningar, vilka tyda på en bra smörjning och en riktig
inställning av förgasaren. Elektroderna se felfria ut d. v. s. kemiskt
opåverkade och de äro här och var täckta med smärre beläggningar
av sot eller oljekol särskilt invid sockeln. Denna spridda
beläggning saknar betydelse. Tändstiftet kommer även vid fortsatt
drift att uppvisa gynnsamma avbränningsförhållanden.
Fig. 6. Tändstiftsutseende vid blyhaltigt bränsle.
Bladliknande grågula beläggningar av torra pulveraktiga
blyföreningar täcka sockeln och sidoelektroderna närmast sockeln.
Spetsen på isolatorfoten — den hetaste delen av stiftet — är
renbränd, här finns ingen genväg för tändströmmen, men man
påträffar rester av blytetraetyl, som smälts ned till små pärlor och
bränts fast. Sprickorna på mittelektroden tyda på att materialet
börjar luckras upp till följd av kemisk åverkan från de
blyföreningar, som uppstå vid förbränningsprocessen. Detta i förening
med avlagringarna på elektroderna tyder på kontinuerligt hög
termisk belastning på tändstiftet. Prov med tändstift med närmast
lägre värmetal bör övervägas.
Fig. 7. Detta tändstift har varit för varmt. Bränslet kan
ha varit bensin utan tillsats av antiknackningsmedel
eller flytande gas eller högtrycksgas eventuellt även
väl renad gengas.
Den vitbrända torra isolatorfoten är betäckt med glasartade
korn. Elektroderna äro mattgrå i färgen och visa tecken på
betydande frätning på spetsarna på grund av för höga temperaturer.
Till och med sockeln visar trots den relativt korta tid som stiftet
varit i drift — avbränningen är obetydlig — tecken på onormalt
höga temperaturer. Tändstiftet har otvivelaktigt glödtänt och i
föreliggande fall skall man alltså välja ett stift med ett högre
värmetal. På tändstift med mindervärdig keramisk isolator kunna
redan vid en dylik termisk överbelastning sprickor uppstå på
isolatorfoten. De korundhaltiga isolatorerna på moderna tändstift
hålla dock i regel stånd mot dylika belastningar. Tändstift med
ovanstående utseende kan i fortsättningen användas i en motor
med måttliga termiska påfrestningar.
Fig. 8. Ingen säker diagnos kan ställas på detta stift
som har använts under alltför kort tid.
Den ännu ganska vita isolatorfoten på ett tändstift, som har
körts alltför kort tid, tillåter ingen säker slutsats om dess
lämplighet i motorn. Även elektroderna äro ännu fullständigt oberörda;
tidens tand har inte hunnit verka. Av sockeln som har fått en
anstrykning av blått kan man möjligen draga den slutsatsen att
tändstiftet arbetat över gränsen för glödtändningstemperaturen,
alltså att det har för lågt värmetal för motorn ifråga. Med hänsyn
till den korta driftstiden är detta omdöme dock ej entydigt om
inte andra typiska glödtändningstecken visa sig t. ex. minskad
effekt och minskat varvtal hos motorn eller smällar i
insugnings-och avloppsrören. I begynnelsestadiet märks glödtändningen oftast
blott när tändningen är frånkopplad. Motorn går då oregelbundet
ännu någon tid vid öppen trottel.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
