Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 5. 5 februari 1944 - Den elektriska samkörningen i Sverige, av Åke Rusck
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
134
TEKNISK TIDSKRIFT
föringar och vattenstånd. Dessa inkomna rappor
ter sammanställas, och endast ett par timmar in
på det nya dygnet föreligger ett sammandrag. De
belastningssammandrag, som varje dygn
uppgöras vid Vattenfallsstyrelsen, bruka normalt
innehålla icke mindre än ca 6 000 siffror. En hel
del av rapportvärdena prickas dygn för dygn in
på diagram, så att möjlighet finnes att snabbt
skaffa sig en uppfattning om utvecklingen.
Frekvensregleringen
För att anpassa kraftproduktionen efter
belastningen användas såsom ovan nämnts särskilda
frekvensreglerande stationer med rikliga
regle-ringsmöjligheter. En kraftstation i taget sköter
denna reglering. En sådan station får också en
plan på hur den i stort sett skall köra, men planen
är icke bindande, utan produktionen måste
fortlöpande anpassas efter belastningen. Denna
anpassning sker med ledning av nätets periodtal och
synkrontidens förhållande till den astronomiska
tiden på sätt, som nedan närmare redogöres för.
Om man ansluter ett elektriskt synkronur till
ett 50 p/s nät, kommer uret att visa rätt tid så
länge periodtalet hålles exakt vid 50 p/s. Urets
synkrontid överensstämmer då med den
astronomiska tiden. Om periodtalet sänkes eller höjes,
minskas eller ökas hastigheten hos urets motor.
Synkrontiden kommer då att ligga efter eller före
den astronomiska tiden. För att kontrollera
synkrontiden har det konstruerats särskilda ur, som
ånge differensen mellan astronomisk tid och
synkrontid. Dessa ha sedermera befunnits
användbara även för att överföra order om
frekvensregleringen till de olika stationerna.
" Då belastningen ökar, sjunker nätets periodtal
något. Den frekvensreglerande stationen märker
detta och ökar pådragen på turbinerna och
återställer därmed frekvensen. Detta sker i allmänhet
automatiskt och så snabbt, att
frekvenssänkningen icke har något märkbart inflytande på
synkrontiden. Om emellertid den frekvensreglerande
stationen efter ytterligare belastningsökning
kommer upp i fullbelastning, kanske den icke kan
helt återställa frekvensavvikelsen. Nätet kommer
då att ha underfrekvens under en stund. Detta
medför, att synkrontiden kommer efter den
astronomiska tiden, och detta märkes på differensuren
i de olika kraftstationerna. Det är då så ordnat,
att en annan station har order att rycka in och
öka sin produktion, då tidsavvikelsen uppgår till
ett visst angivet värde, vanligen några sekunder.
Skulle även denna station bli fullbelastad, kan
proceduren upprepas på nytt, utan att dock
synkrontiden behöver avvika mer än något tiotal
sekunder från den astronomiska tiden.
Då belastningen minskar, ökar frekvensen.
Synkrontiden närmar sig åter den astronomiska tiden,
och stationerna avlastas i tur och ordning på
liknande sätt som vid pålastningen.
Det har på detta sätt lyckats att smidigt ordna
frekvensöverlämningen mellan de olika
stationerna, ocli detta kan ske automatiskt utan att
vakt-havande ingenjören behöver ingripa. Denne får
emellertid tid efter annan modifiera de olika
kraftstationernas belägenhet i
frekvensöverläm-ningsschemat, dvs. tilldela dem olika signalvärden
för tidsavvikelsen mellan synkrontid och
astronomisk tid. I vilken ordning stationerna böra
medverka vid frekvensregleringen beror på
vattentillgången och regleringsmöjligheterna, och
dessa förutsättningar kunna växla med relativt
korta tidsintervall.
Genom det beskrivna arrangemanget erhållas
givetvis vissa avvikelser från normalvärdena i
såväl frekvens som synkrontid, men avvikelserna
äro normalt mycket små. Det bör emellertid
framhållas, att kraftföretagen aldrig ha utfäst sig
att hålla synkrontiden lika med den astronomiska
tiden. Det har emellertid ansetts önskvärt att söka
göra detta på bästa sätt för att möjliggöra
användning av synkronur. Nu under kriget ha under
vissa tider större avvikelser förekommit. Detta
har berott på, att effekten i vattenkraftstationerna
icke räckt till. Med hänsyn till knappheten på
kol har man nämligen icke kunnat sätta in
ångkraftverken vid kortvariga effektspetsar, utan
man har fått finna sig i en viss frekvenssänkning
under vissa enstaka tider. Härigenom har även
avvikelsen mellan synkrontid och astronomisk tid
kunnat bli större än det 10-tal sekunder, som
tidigare nämnts. Man har emellertid sökt att
begränsa avvikelserna till det minsta möjliga och
kompenserat dem, så snart belastningen minskat
igen. Den felvisning, som synkronuren uppvisat
vid några enstaka tillfällen, torde icke ha medfört
några större svårigheter, och förhållandet
sammanhänger helt och hållet med kriget.
Samkörningen mellan olika k räf tf öret ag
En viktig del av vakthavande ingenjörens arbete
är att reglera kraftutbytet mellan det egna
företaget och samkörande företag. Det gäller att
kontinuerligt övervaka, att befintliga överskott
inköpas, då de kunna nyttiggöras inom
Vattenfallsstyrelsens områden, och att se till, att stödkraft
i mån av tillgång lämnas samkörande företag, då
dessa äro i behov därav. Detta kräver ett intimt
samarbete mellan de olika företagens
driftledningar.
Formerna för kraftutbytet kunna växla.
Samkörningen med mindre företag är vanligen
kon-traktsmässigt reglerad. Vid samköming med de
allra största kraftföretagen har det emellertid
varit svårt att kontraktsmässigt fastställa regler
för kraftutbytet, eftersom förutsättningarna äro
så växlande. Kraftutbytet sker därför på grundval
av under hand träffade telefonöverenskommelser.
En nödvändig förutsättning härför är givetvis ett
ömsesidigt förtroende.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
