Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 8. 26 februari 1944 - Frågor och svar om Nedre Norrmalm, av sah
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
12 februari 19U
221
Fig. 9. Arkitekt William-Olssons förslag till stadsplan för
Nedre Norrmalm; streckade gator äro reserverade för
gångtrafik.
heter att värdera de fastigheter, som skola
försvinna eller ändras om, och beroende på vad som
skall anses vara att räkna till tvångsreglering och
självreglering. I stort sett kan man dock säga att
det i båda fallen rör sig om litet under 40
miljoner kronor.
För att ge en uppfattning om beloppets storlek
kan nämnas att däri inkluderade rivnings- och
nybyggnadskostnader motsvarar fem års
nybebyggelse på rivningsfastigheter före kriget. Man
kan alltså säga att beloppet för en stad av
Stockholms storlek, och fördelat på den tidrymd som
det är fråga om, inte på något sätt är märkligt.
Hur lång tid rör det sig om egentligen?
Den första etappen beräknas, inklusive
evakueringstid o.d., ta omkring åtta år, och skall
enligt båda förslagen innebära Sveavägens
neddragning till Hamngatan—Klarabergsgatan,
samtidigt som Sveaplatsen byggs ut.
I andra etappen skall Karduansmakaregatan
dras fram mellan Drottninggatan och
Regeringsgatan. Därutöver skall då enligt gatukontorets
förslag Regeringsgatan vidgas till sin fulla bredd.
I tredje skedet skall enligt stadsplanekontoret
Sveavägen iordningställas fram till korsningen
med Regeringsgatan. Enligt gatukontoret skall
Herkulesgatan och Vattugatan vidgas samtidigt
som mellanliggande tvärgator regleras. Enligt
stadsplanekontoret sker detta först under fjärde
byggnadsperioden, samtidigt som
Karduansmakaregatan dras fram till Jakobs torg och
Sveavägens sydligaste del iordningställes.
Gatukontoret har ingen fjärde byggnadsperiod
utan har i stället tänkt sig, att Norra
Smedjegatans och Malmtorgsgatans vidgningar jämte
Karduansmakaregatans genombrott till Jakobs
torg skall ske genom självreglering, oberoende av
byggnadsetapperna. Likaså förutsättes vidgningen
av Klarabergsgatans norra sida komma att ske
genom självreglering.
I avseende på byggnadsetappen är som synes
skiljaktigheterna inte så stora, att de kan ha
något större inflytande på avgörandet mellan de
olika förslagen. Medan Sveavägen dras ned till
Sveaplatsen under första byggnadsskedet kan dock
enligt gatukontorets förslag en självreglering äga
rum i stadsdelen söder om Sveaplatsen genom
gatornas breddning. Detta kan däremot inte gå
för sig i stadsplanekontorets förslag, där
Sveavägens framdragande kommer att ända in i sista
byggnadsstadiet lägga en hämsko på partiet norr
om Gustav Adolfs torg, och det är ju detta parti,
som först och främst bör saneras. På senare tider
har emellertid stadsplanekontoret kommit till den
uppfattningen, att kvarteren vid Sveavägens nedre
del kommer att bli så pass begärliga, att denna del
av regleringen skall kunna ske snabbare än vad
man från början avsåg.
Hur därmed än må förhålla sig, får man
otvivelaktigt enligt gatunämndens förslag en mera
avslutad utformning av gatunätet efter första
skedet, och det kan ju ha sin betydelse ifall man av
ekonomiska eller andra skäl skulle bli tvungen
att vänta med slutförandet av regleringen.
Blir man inte i stället bunden för framtiden
genom gatukontorets förslag?
Det kan se så ut, men om man i en framtid
skulle bli tvungen att på ett radikalt sätt lösa de
besvärliga problemen för den nordsydliga
trafiken vid slottet, t.ex. genom en tunnel eller något
sådant, och alltså skulle finna anledning att dra
fram Sveavägen till Gustav Adolfs torg, så är detta
genomförbart enligt gatukontorets förslag.
Trafiken kan då ledas direkt över Brunkebergstorg; vill
man inte offra Telegrafverkets hus, kan man
ordna två enkelriktade gator på ömse sidor om detta.
Man kan snarare säga, att det skulle bli svårare
att "ta bort" Sveavägen, om man i framtiden —
såsom fallet nu är i London — ville avskaffa de
stora trafikpulsådrorna i stadens centrum.
Skall vi inte nu kunna göra en liten
sammanfattning?
Då kan vi till att börja med konstatera att å ena
sidan stadsplanekontorets och å den andra sidan
Hedqvist—gatukontorets förslag båda ha sina
fördelar, stora och små.
Om vi däremot går till nackdelarna, är det nog
så, att man mot stadsplanekontorets förslag kan
anföra många allvarliga anmärkningar, inte bara
av estetiskt slag, utan även av trafikteknisk art
— man kanske kan gå så långt som att säga att
Sveavägens neddragande drar med sig flera
problem än vad det löser.
Några verkligt vägande invändningar har där-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
