Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 8. 26 februari 1944 - Brygg- och dykdalbkonstruktion, av Holger Ahreson - Vägväsendets reparationsberedskap, av Sven Platzer - Explosionsolyckor under bergsprängning, av pzr
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
-236
TEKNISK TIDSKRIFT
] j n. E>oHer}{ifjomnin<p
Fig. 1. Sektion genom färdig pålkista.
DK 627.343 + 627.341.3
Brygg- och dykdalbkonstruktion. Det stöter ofta på
stora svårigheter och är alltid förenat med höga kostnader
att utföra konstruktioner i vatten, vilka kunna bli utsatta
för isens åverkan. Isen kan skada konstruktionen dels
genom ensidigt istryck, förorsakat av packis, drivis m.m.
eller av temperaturspänningar i isen, samt dels genom
lyftning. Vid lös botten, där lättare pålkonstruktioner äro
de mest ekonomiska, åstadkommes skadegörelse ofta
därav, att isen först lyfter pålarna och sedan stjälper dem.
Lyftningen förorsakas av en höjning av vattenståndet och
stjälpningen, som givetvis går lättare, när pålarna efter
lyftningen ej stå fast, av drivis eller packis. Vid fast
botten (grus, pinnmo eller berg) eller där denna endast i
obetydlig grad är överlagrad med lösare material,
användas med fördel tyngre konstruktioner, såsom
sten-fyllda timmerkistor eller betongkasuner, vilka göras
stabila mot isåverkan.
De vattenområden inom vårt land, där isens åverkan på
byggnadsverk mest gör sig gällande, äro som bekant norra
Östersjöns och Bottenvikens kuster samt insjöar och
lugna älvstråk i Norrland. Med hänsyn till rikedomen på
skog inom dessa områden bli oftast träkonstruktioner
de mest ekonomiska. Här behöver man inte heller räkna
med åverkan av pål- eller skeppsmask.
Då det gällt att bygga en mindre brygga eller utföra
dykdalber för t.ex. en flottled eller ett timmermagasin har
man ofta av kostnadsskäl valt pålkonstruktioner och
därvid helt enkelt försummat isens inverkan. Följden har
blivit, att livslängden på konstruktionen blivit relativt låg
eller underhållskostnaderna mycket höga. Man har dragit
sig för de höga byggnadskostnader, som stabila kist- och
kasunkonstruktioner betinga, i synnerhet om bottnen varit
lös. Man måste nämligen för dessa oftast räkna med
muddrings- och undervattensarbeten, vilket givetvis är
avskräckande, åtminstone då det gäller mindre arbeten.
I det följande skall i korthet redogöras för en
konstruktion, som bör vara lämplig för grundläggning av bryggor
samt för dykdalber vid lös botten (pålbotten).
Konstruktionen består av en i fyrkant slagen tätpålning.
Pålarna skola slås till fast botten eller, om denna ligger på
alltför stort djup, till dess kraven på tillfredsställande
fäste och bärighet uppnåtts. Inom den sålunda erhållna
pålkistan, fig. 1, avjämnas bottnen med lämpligt material.
Fig. 2. Stenbärare
(utföres ovanpå
pålkistan).
Fig. 3. Detalj a i fig. 1.
På pålkistorna, som förses med förstyvande
hammarband, utföras stenbärare, fig. 2, lämpligen såsom
stockbäddar av t.ex. två lager rundvirke, som hopfogas medelst
bultar och plattjärnsband samt förses med hängjärn för
fäste i kistöverbyggnaden. Stockbäddarnas kantmått bör
vara ungefär en halv meter mindre än pålkistornas
inner-mått. Bäddarna sänkas sedan genom stenbelastning. Denna
belastning skall därvid avpassas så, att bädden endast
nätt och jämt sjunker till bottnen. Är denna mycket lös
får den nämligen inte belastas. Innan fortsatt fyllning med
sten företas skola hängjärnen från stenbärarna fästas i
överbyggnaden. Lämpligen bör överbyggnaden utföras
såsom ett däck eller en ram av armerad betong. I det förra
fallet lämnas en ursparing för försatt fyllning av kistorna
upp till erforderlig nivå.
Genom denna anordning vinnes ej endast stabilitet mot
isåverkan utan även att bottnen blir obelastad, vilket som
lätt inses är av avgörande betydelse vid lösare grund.
Konstruktionen är synnerligen enkel att utföra och blir
mycket ekonomisk i förhållande till andra möjliga
konstruktioner vid motsvarande grundförhållanden.
Pålningen i kistan behöver givetvis ej vara alldeles tät
— det gäller bara att hålla kvar fyllningen inom kistan.
Vid grov fyllning kan det sålunda vara tillräckligt med
tre pålar per meter. Avjämningen av bottnen i kistorna
är inte alltid nödvändig. Det gör inte så mycket om
sten-bärarna luta något. Dessa behöva ej heller vara
tättimrade utan kunna avpassas efter fyllningen och
belastningen. De kunna givetvis även utföras av betong.
Infästningen i däcksplattan av rundjärnen, fig. 3, som uppbära
fyllningen, kan kanske göras på enkelt sätt, t.ex. genom
att endast kröka dem. Man bör emellertid se till att de
erhålla fullt betryggande förankring i betongen.
Holger Ahreson
Vägväsendet^ reparationsberedskap. Efter mera än fyra
års världskrig börja konturerna skymta till den svenska
tekniska beredskapen, som under krig blir de icke
värnpliktiga väg- och vattenbyggarnas stora uppgift. I en
uppsats i T. Fortif. 1943 h. 3 har major P Högstedt givit en
sammanfattning av vissa statliga åtgärder, som äro vidtagna
för att förbereda en svensk motsvarighet till Organisation
Todt.
Enligt min uppfattning synes mycket ännu vara
svävande och förslagsmässigt. Varför prövas icke
reparationsberedskapen i stor skala i samverkan med militära
förband? Varför bedrives icke upplysning och propaganda
inom alla skikt av byggnadsvärlden för att förbereda en
eventuell insats? Man skulle önska, att den psykologiska
och organisatoriska preparationen på detta oerhört viktiga
område hade hunnit lika långt som inom det civila
luftskyddet. Sekretesshänsyn kanske föreligga, men ett alltför
hemligt arbete kan inverka menligt på effekten hos en
organisation, som under krig kommer att ta ett mycket
stort omfång, och som därför i förväg borde ha ingått i
det allmänna medvetandet. Under dessa förhållanden
måste man med tacksamhet ta emot det tillfälle till
information, som uppsatsen ger. Sven Platzer
Explosionsolyckor under bergsprängning. En analys av
orsakerna till under år 1941 rapporterade 251 olycksfall,
av vilka 11 dödsfall och 64 invaliditetsfall, visar, att den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
