Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 13. 1 april 1944 - Luftvärnets eldledningsinstrument, av C W Winsnes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i april 19 A A
359
Luftvärnets eldledningsinstrument
Civilingeniör C W Winsnes, LSTF, Ludvika
Ehuru luftvärnet till sitt förfogande har tekniskt
sett mycket högtstående pjäser och instrument,
för vilkas fulla förståelse specialkunskaper äro
erforderliga, ha dock de lättare pjäserna för sin
inriktning förhållandevis enklare instrument.
Huvudsakligen dessa senare instrument skola
därför behandlas i det följande.
Luftvärnet
De för luftvärnet utmärkande egenskaperna, och
i vad det skiljer sig från markartilleriet, är att
detta senare beskjuter stillastående eller långsamt
rörliga mål, medan luftvärnet har att beskjuta ett
litet mål, som rör sig med mycket stor hastighet.
Så snart en flygare märker, att hans flygplan
beskjutes, utför han undanmanövrer, dvs. hastiga
kursändringar i såväl höjd- som sidled; luftvärnet
kan därför icke på samma sätt som
markartilleriet skjuta in sig mot målet. Vid beskjutning av
ett fast markmål uppställes artilleripjäsen i
riktning mot detta, och sedan behövs för slutliga
inriktningen endast en mindre vridning i sid- ocli
höjdled. Ett flygplan kan uppenbara sig från
vilket håll som helst, luftvärnspjäsen måste
därför snabbt kunna inriktas mot varje punkt runt
horisonten. För att behärska hela hemisfären
måste den även kunna ges en elevation varierande
mellan 0 och 90°.
Luftvärnsskjutning utföres liksom all skjutning
mot rörliga mål icke mot det verkliga målet utan
mot en antagen målpunkt. Utgående från den
uppfattning man skaffar sig om målets läge och
rörelsetillstånd i ett visst ögonblick, bedömer man
i målets sannolika väg den punkt, i vilken
projektil och mål komma att sammanträffa, om
skottet avfyras just nu. Mot denna punkt riktas
vapnet. En uppskattning kan vara tillräcklig om
målet rör sig sakta. Gäller det beskjutning av ett
flygplan, måste man med matematiska
hjälpmedel räkna ut den punkt, mot vilken vapnet
skall riktas. Den matematiska räkningen kan
icke bli exakt, det gäller en sannolik extrapolation
med hänsynstagande till ett stort antal av
varandra delvis beroende faktorer. Räkningen utföres
med en följd approximationer. Hur många och
noggranna approximationerna skola vara är till stor
del en tidsfråga. Är det beskjutna flygplanet
mycket avlägset, har man längre tid till förfogande än
om flygplanet befinner sig alldeles i närheten.
DK 623.4.054 : 623.558
Vid låg flyghöjd eller kort avstånd fordras ett
vapen med stor rörlighet och stor eldhastighet.
Målet rör sig med stor vinkelhastighet och är inom
skotthåll endast omkring 10 s. Så användas
luftvärnskulsprutor med god verkan upp till omkring
900 m avstånd. Ökas avståndet begagnas
luftvärnsautomatkanoner, först lätta (20—25 mm
kaliber) och sedan tunga (37—57 mm kaliber)
upp till 1 300 och 2 300 m avstånd. Vid större
avstånd användas luftvärnskanoner (7—12 cm
kaliber). Ett luftvärnskanonbatteri kan beräknas ha
ungefär en minut till sitt förfogande för
bekämpande av ett fientligt flygplan.
För att elden skall vara verksam erfordras
förutom god verkan av varje enskild träff tillräcklig
eldvolym, varmed förstås brisadernas täthet per
tidsenhet i fråga om kanoner och projektiltätheten
i banan vid automatvapen. För luftvärnskanoner
blir eldverkan beroende av de enskilda
luftbrisa-dernas verkningsradie, vilken vid kaliberökning
växer hastigare än kalibern. Visserligen nedgår
eldhastigheten och rörligheten vid ökad kaliber,
men vinsten i pjäsernas ballistiska egenskaper
och brisadernas verkningsradie är avsevärd. Vid
skjutning mot närmare mål, då avståndet hastigt
ändras, måste pjäserna ha större rörlighet för
att kunna följa målet. För samma sannolika
träffverkan måste flera skott avfyras per
tidsenhet. Inställning för brisad hinner icke utföras.
Automatkanonerna matas därför med
spränggranater, som brisera vid anslag i stället för efter
viss inställd tid.
Historik
Ändamålsenliga instrument för pjäsernas
inriktning äro en viktig sak vid luftvärnsskjutning. Ett
antal principiellt olika eldledningsinstrument har
uppstått och kommit till användning.
Utvecklingen har fört fram till lämpligare kikare,
avståndsinstrument och andra mätinstrument; enklast av
dessa senare är ringsiktet. Erfordras något större
noggrannhet vid framförhållningens beräkning,
användes ett mindre räkneverk, en korrektör. De
här två nämnda typerna instrument ha
gemensamt, att de äro monterade på respektive pjäser.
Vid skjutning riktar servisen härmed pjäsen mot
det för dem synliga målet. Förfarandet benämnes
därför direkt riktning.
De mera komplicerade riktmedlen omfatta från
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
