Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 17. 29 april 1944 - Pulvermetallurgi, av Karl Bonthron
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
29 april 19U
All
Fig. 17. Zoner av olika täthet i den pressade biten,
beroende på friktionen vid pressningen, åstadkomma ojämn
krympning; t.v. pressform med plunschar från två håll,
t.h. pressform med pressplunsch uppifrån.
sammanhållande krafter mellan partiklarna. Vid
pressningen plattas kornen till i
beröringspunkterna, så att kontaktytor utbildas, där atomerna i
de skilda kornen komma varandra så nära, att
attraktionskrafter kunna göra sig gällande. Och
genom rörelsen under pressningen gnidas kornen
mot varandra, så att ytskikt av okluderad gas eller
oxid, som hindrar kontakten, i viss mån kunna
skavas sönder. Till denna sammanhållande effekt
av de atomära attraktionskrafterna kommer
stundom en hopfiltning av oregelbundet
nålfor-made eller taggiga pulverkorn.
Möjligheterna att deformera kornen, så att de
erforderliga kontaktytorna bildas, bero
naturligtvis i hög grad på kornens hårdhet. Mjuka
metallkorn, t.ex. bly och koppar, deformeras lätt
och erfordra alltså ett måttligt presstryck för att
få tillräcklig sammanhållning. Hårda metallkorn
däremot, såsom volfram, molybden och
hård-metallkarbider, erfordra högt presstryck.
Som förut nämndes ha pulvrets kornstorlek och
kvalitet stor inverkan på pressmöjligheterna. Ett
finkornigt pulver har större yta och ger därför
större antal kontaktytor och alltså bättre
sammanhållning. I varje fall äro de presstryck, som
befunnits nödvändiga inom pulvermetallurgin,
ganska höga, i de flesta fall mellan 1 och 5 t/cm2
pressyta. Och detta begränsar i hög grad
pulvermetallurgin till relativt små detaljer och till
massfabrikation. Pressarna bli stora och dyrbara och
kräva hög utnyttningsgrad för att betala sig, så
snart formstyckets dimensioner ökas. En bit som
är 200 mm i diameter, som alltså har en yta av 314
cm2, fordrar 350—1 500 t presstryck. Det berättas
från Amerika, att man där planerar pulverpressar
för 10 000 t presstryck. Dessa skulle alltså
möjliggöra pressning av bitar av 500—600 mm diameter.
Pressverktygen måste utföras av härdat
hög-legerat stål och slipas mycket exakt för att
arbeta väl och bli därför dyrbara och kräva hög
utnyttningsgrad.
En annan omständighet, som begränsar
pressningsmöjligheterna är den stora friktionen i
pulvret under pressningen. Vid pressning
förhåller sig metallpulver icke som en vätska, utan
tryckfördelningen blir ojämn, så att tätheten
blir märkbart olika i olika delar av formstycket.
Detta medför, att den pressade biten krymper
ojämnt vid sintringen. Krympningen blir mindre
i de tätare partierna och större i de mindre täta
partierna, och dimensionerna efter sintringen
bli därför icke fullt likformiga med
dimensionerna av det pressade formstycket. Fig. 17
visar till vänster de olika täthetszonerna i en
cylindrisk pressad bit, som pressats från två håll,
och hur biten blir snörlivsformad efter sintringen.
Om man pressar från endast ett håll, som bilden
till höger visar, blir biten konisk efter sintringen.
Friktionen i pulvret begränsar också i hög grad
formgivningsmöjligheterna. Pulvret flyter inte
runt hörn och flyter inte ut i utsprång. Vid
pressning av metallpulver ha vi alltså helt andra och
mycket mera ogynnsamma förhållanden än vid
pressning av plastiska massor, såsom bakelit.
Konstruktören av pressverktyg måste sålunda
tänka sig för många gånger och ha stor
erfarenhet, om den sintrade detaljen skall få de avsedda
dimensionerna. Pressformen måste rymma det
löst ifyllda pulvret, och detta tar bortåt tre
gånger så stor plats som den färdigpressade biten.
Fig. 18. Konstruktion av
pressform för pressning av
hylsa med fläns.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
