Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 20. 20 maj 1944 - Ultraljudsvängningars inverkan på metallers anlöpning, av J Arvid Hedvall och G Ekwall - Materialundersökning med ultraljud, av F H
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
626
TEKNISK TIDSKRIFT
Fig. 3. Anlöpningskurvor av typ t =
a ehv — a.
Fig. 2. Anlöpningskurvor av typ y2=konst’t.
kurvan C svarar mot anlöpning utan
ultrabeljud-ning, de övriga vid beljudning med god A och
mindre god B energiöverföring. Försöken avse
anlöpning av koppar i jodånga. Liknande resultat
erhållas för koppar i svavelånga.
Redan Tammann2 fann, att oxidationen av järn
förlöpte på annat sätt enligt en ekvation, som kan
skrivas
t = a’ eby — a, där a och b äro konstanter.
Våra resultat bekräfta detta. Vid olika
försöks-temperaturer ha kurvor av denna typ erhållits.
För 300° framgår utseendet av fig. 3, som även i
detta fall visar ultrabeljudningens påskyndande
inverkan. I den tidigare nämnda fullständiga
redogörelsen visas, att det här ej rör sig om något
lokalt temperaturinflytande utan om en verklig
ultrabeljudningseffekt.
Man frågar sig nu, vari denna kan bestå, och
varför förloppet vid oxidation av järn (även utan
ultraljud) sker på annat sätt än t.ex. sulfidering
och jodering av koppar.
Vad den första frågan beträffar, torde man ha
att söka effekten i ändringar av det slag, som
just väntades, då dessa undersökningar
igångsattes, nämligen i genom ultrabeljudningen
förorsakade förändringar i ytskiktets aktivitet.
Ultraljudet kan säkert ej åstadkomma någon
genomgripande rubbning i den inre gitterbyggnaden men
sannolikt utöva inflytande på de för bildandet av
reaktionsprodukten normerande
diffusionsförhål-landena i det lättare störda ytskiktet och därmed
på den för reaktionen viktiga groddbildningen.
Uppenbarligen sker som väntat detta i
underlättande riktning.
Den andra frågan, olikheten i de
reaktionskine-tiska ekvationerna, torde böra tolkas så, att
effekter vållade av variationsmöjligheter i den bildade
produktens stökiometriska sammansättning (olika
mättningsstadier) och struktur vid kemiska reak-
tioner även av detta slag mer eller mindre
störande överlagra varandra. För koppar äro i de
anförda systemen dylika störningar tydligen små,
för järn stora. Med kännedom om röstningens
förlopp med växlingar i järnets valensstadium
och de bildade järnoxidernas benägenhet för sega
"arvstrukturer" är detta att vänta.
De anförda resultaten lämna på sitt sätt ännu
ett till de många tidigare beskrivna3 exemplen på
den utpräglade reaktionsindividualitet, som i så
ytterligt hög men ännu alltför ringa beaktad grad
influerar på all användning och behandling av
fasta kroppar.
Litteratur
1. Hedvall, J A & Jönsson, O: über den Einfluss von
Ultra-schall auf die Geschwindigkeit von Anlaufreaktionen von
Kupfer. Naturwiss. 29 (1941) s. 726 (preliminärt meddelande).
2. Küster, W & Tammann, G: Die Geschwindigkeit der
Ein-wirkung von SaMerstoff, Schwefelwasserstoff und Halogenen
auf Metalle. Z. anorg. allg. Chem. 123 (1922) s. 196.
3. Hedvall, J A: Reaktionsfähigkeit fester Stoffe. Leipzig
1938.
Materialundersökning med ultraljud. När
röntgenundersökning, undersökning med magnetpulver eller
elektrisk motståndsundersökning ej längre ge resultat för
kontroll av valsat material för sprickor i valsriktningen, kan
man använda en metod med ultraljud. Man sänder in
ultrakorta ljudvågor i det prov man vill undersöka, varvid
vågorna vid tillräckligt hög frekvens rätlinjigt utbreda sig i
provet. Med användning av en lämplig mottagare kan man
så avsöka den motsatta (överliggande) ytan och får då
"stumma" punkter, som ånge felstället. För att få fram en
dylik "ljudskugga" måste våglängden vara kortare än
provstyckets tjocklek, enär vid längre vågor dessa gå runt
felstället. Vid 10 Mp/s är våglängden i stål 5,1 mm. Då
felställena i allmänhet ha en yta större än 5 mm diameter,
räcker vanligen ovannämnda våglängd. Men vid så hög
frekvens reflekteras vid 1 mm luftgap 99 % av
ultraljudenergin, så att blott 1 % släppes igenom. Nu gäller det
visserligen ej alltid luftmellanrum utan oftast
slagginneslutningar, oxider m.m., vilka ha större förmåga att släppa
igenom ljudet än luft. Då även det minsta luftmellanrum
har inflytande på ljudledningen, brukar man i laboratoriet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
