Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 30. 29 juli 1944 - Erfarenheter av kamjärn, av Erling Reinius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
29 juli 19AA
897
Erfarenheter av kam järn
Civilingeniör Erling Reinius, LSTF, Stockholm
DK 691.87
År 1941 utsände Statens Industrikommission
cirkulärskrivelser till landets järnförbrukare,
entreprenörer och konstruktörer att spara järn
så mycket som möjligt. Frågan om höjandet av
de tillåtna påkänningarna genom användning av
högvärdigt stål som armeringsjärn blev
därigenom synnerligen aktuell.
En utredning i frågan om användning av
högvärdigt stål som armeringsjärn1 visade, att höjda
järnpåkänningar även medförde höjda
vidhäft-ningspåkänningar. För att fortfarande få en god
samverkan mellan järn och betong är det
emellertid nödvändigt att se till, att skadlig glidning
mellan järnen och betongen icke inträffar, dvs.
vidhäftningspåkänningen får icke överstiga det
tillåtna maximivärdet. Detta kan åstadkommas
genom användning av klena järn till stort antal,
varigenom kontaktytan blir större, men det torde
ofta medföra besvärligare arbetsförhållanden och
oekonomiska konstruktioner. För en rationell
användning av högvärdigt stål måste i stället på
något sätt järnens vidhäftningsförmåga ökas. Om
sprickor av stor vidd kunna tillåtas, kan rundjärn
av högvärdigt stål användas, men då måste
änd-förankringen vara fullgod.
Med anledning av detta utredningsresultat
utformades "kamjärnet" på Vattenbyggnadsbyrån
av tekn. dr A Frey Samsioe och mig, varefter
tillverkningen påbörjades vid Smedjebackens
valsverk. Vid detta järn (SAS 40) överföras
vidhäftningskrafterna mellan betongen och järnet
dels genom den egentliga vidhäftningen vid
järnytan, som motsvarar ett rundjärns vidhäftning,
och dels genom direkt tryck av järnets kammar
mot betongen. Tryckytan motsvarar järnets
tvärsnittsarea på en längd av 4 d. På den tillåtna
skarv- och förankringslängden 30 d motsvarar
summan av tryckytorna 7,5 gånger
tvärsnittsarean, eller samma area som exempelvis en
ändförankringsplatta med diametern 2,9 d eller
1,5 gånger den area som representeras av
projektionen av tryckytan hos en ändkrok (4 d2).
De tekniska ämbetsverkens betongdelegerade
utförde omfattande provningar av detta järn och
av rundjärn av samma järnkvalitet, såsom
utdrag-ningsprovningar i dragen och i tryckt betong,
balkprovningar med och utan ändkrokar samt
med och utan skarvar hos järnen2. Provningarna,
vilka till fullo infriade förväntningarna, resulte-
rade i utgivandet av särskilda bestämmelser för
användningen av kamjärnet. De viktigaste av
dessa äro, att tillåtna järnpåkänningen sattes till
2 000 kg/cm2, att järnen icke behövde förses med
ändkrokar, att den tillåtna
vidhäftningspåkänningen sattes till 14 à 21 kg/cm2 allt efter
betonghållfastheten samt att kant- och järnavstånden
något ökades relativt de för rundjärn tillåtna.
Provningarna visa, att vid en växande belastning
kamjärnen på samma sätt som rundjärnen börja
glida. Efter en ytterst kort glidning (ca 1/100 mm)
börjar emellertid betongens tryck mot kammarna
att växa, allteftersom betongen hoppressas under
dem. Ett utdragningsbrott sker i form av en
avskärning av en betongcylinder med omkretsen
lika kammarnas. Betongens tryck mot kammarna
beräknas exempelvis ha uppgått till ca 1 000
kg/cm2 vid betong med kubhållfastheten o b 28 =
= 303 kg/cm2.
Kamjärnens förmåga att överföra krafter till
betongen har visat sig vara fullt tillfredsställande.
Om denna förmåga kan utnyttjas eller icke beror
därför på den omgivande betongens förmåga att
uppta och överföra krafterna, dvs. dels på
betonghållfastheten och dels på betongens mäktighet
kring järnen. De i bestämmelserna föreskrivna
minsta kant- och järnavstånden för kamjärn ge
en tillräcklig betongtjocklek kring järnen. Det är
emellertid av vikt, att dessa minimimått icke
underskridas, särskilt där stor vidhäftning erfordras,
såsom vid upplag o.d. Byglar eller
fördelningsjärn förstärka dessutom betongen och öka
därigenom dennas förmåga att ta upp
vidhäftningskrafterna.
Under åren 1942 och 1943 ha sammanlagt ca
10 000 t kamjärn levererats i kvalitet SAS 40.
Då många byggare fortfarande tveka att använda
kamjärn som armeringsjärn och ställa sig
avvaktande, har jag besökt ett antal arbetsplatser, där
kamjärn i större utsträckning kommit till
användning, och därvid inhämtat upplysningar av
arbetsledning, kontrollanter och arbetare om
deras erfarenheter av kamjärnet samt dessutom
samtalat med konstruktörer och inspekterat
utförda byggnadsverk. De arbetsplatser som.besökts
äro, förutom flera i Stockholm, Järpströmmens,
Midskogsforsens, Selsfors och Alfta
kraftverksbyggen samt Norrbottens Järnverk i Luleå. I det
följande ha de erfarenheter sammanställts som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
