Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 34. 26 augusti 1944 - Ingenjörerna i studentbetygen och i verkligheten, av Jan Wallander
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
982
TEKNISK TIDSKRIFT
kaniskt verkande regel, som utesluter subjektiva
bedömningar, vidare får man på detta sätt ett
kvantitativt mått, som lämpar sig för statistisk
behandling.
Här är inte platsen att gå in på de mer eller
mindre filosofiska frågor, som äro förknippade
med detta sätt att definiera en ingenjörs
framgång, och jag skall bara beröra några problem
som ligga nära till hands.
Det förefaller ju som om man med denna metod
skulle premiera det fria näringslivets män
framför de statligt eller kommunalt anställda. Så är
också otvivelaktigt fallet, men som skall närmare
belysas längre fram får detta förhållande ingen
nämnvärd inverkan på
korrelationskoefficien-terna.
En liknande skillnad är tänkbar mellan vad
som kunde kallas "affärsingenjörerna" och de
"rena teknikerna". En närmare granskning av
materialet från fall till fall ger emellertid vid
handen, att för det första äro de grupper som här
kunna urskiljas mycket små, för det stora flertalet
är någon sådan klassificering inte möjlig. För
det andra måste man i så fall med
affärsingen-jörer mena inte dem, som inneha kamerala
poster av typen kontorschef, eller äro sysselsatta
inom grossist- eller handelsrörelse; dessa äro i
allmänhet lågt avlönade i jämförelse med de övriga,
utan det lilla fåtal personer som äro chefer för
vårt lands största industrier i meningen de 15—20
.största, dessa svara för de verkliga topplönerna.
Deras höga löner få väl i allmänhet anses vara
ett uttryck för en synnerligen värdefull
kombination av teknisk och merkantil begåvning. De
"rena" teknikerna å andra sidan, fattade
huvudsakligen som tekniska forskare, ha visserligen
inte så höga inkomster som de nyss nämnda,
men å andra sidan ligga deras löner över
genomsnittet. Sammanfattningsvis kan alltså sägas: i
allmänhet är det inte möjligt att göra någon
uppdelning i affärsingenjörer och mer rent tekniskt
inriktade, men för de små grupper som kunna
urskiljas, förefalla inte eventuella löneskillnader
att utgöra någon uppenbar orättvisa.
Otvivelaktigt vore det orimligt att låta en person
som har 100 000 kr. i årlig inkomst få en tio
gånger så hög framgångskoefficient som den som
förtjänar 10 000 kr.; så mycket duktigare är han
inte. För att möta denna svårighet har i stället
för de absoluta inkomstbeloppen använts deras
logaritmer, dvs. jag har ansett det mest rimligt
att anta, att det är lika svårt att exempelvis
fördubbla sin inkomst vare sig man befinner sig i
10 000 kr. läget eller i 50 000 kr. läget. Hur denna
metod inverkar på korrelationskoefficienterna
redogörs det för mera utförligt längre fram.
Till grund för inkomstuppgifterna ha legat
taxeringarna. Dessa åtnjuta ju inget gott rykte
för tillförlitlighet, men eftersom det här rör sig
om personer, varav de flesta äro anställda an-
tingen hos stat och kommun eller hos privata
företag, torde uppgifterna tillhöra de bättre. Det
förefaller inte heller troligt, att man på något
annat sätt, t.ex. genom frågeformulär skulle få
fram mera tillförlitliga uppgifter.
Taxeringsuppgifterna ha som regel hämtats
från Sveriges Taxeringskalender, i många fall har
det emellertid av olika skäl varit nödvändigt att
hämta uppgifterna direkt från
taxeringslängderna.
I Taxeringskalendern finnas två uppgifter, dels
taxeringen till kommunal inkomstskatt, tidigare
kallad bevillning, dels taxeringen till statlig
inkomst och förmögenhetsskatt. Skillnaden mellan
dessa är i huvudsak följande: den statliga
taxeringen omfattar samtliga inkomster pius en
hundradel av förmögenheten, tidigare en
sextion-del; avdrag äro medgivna bland annat för
föregående års kommunalskatt. Den kommunala
taxeringen omfattar samma inkomster, men man
lägger inte till någon del av förmögenheten och
drar inte ifrån kommunalskatten; vidare upptas
endast den avkastning av jordbruks- eller annan
fastighet som överskrider en viss procentsats, dvs.
i praktiken kommer fastighetsavkastningen inte
alls att synas i dessa taxeringar.
För denna undersökning har valts
kommunaltaxeringen. På det sättet slipper man ifrån den
tillagda förmögenhetsandelen, samt
kommunalskatteavdraget. Förmögenhet i form av fastigheter
av ett eller annat slag kommer då inte heller
att inverka på inkomsten. Det är naturligtvis
olämpligt, att inkomsten av annan förmögenhet
kommer med. men i allmänhet spelar inte
avkastningen av förmögenhet någon betydande roll
för dessa inkomsttagare.
I tabell 2 har uträknats skillnaden mellan den
statliga och kommunala taxeringen vid 50 års
ålder i procent av medeltalet för den sistnämnda.
Tabell 2. Skillnad mellan taxering till statlig inkomst och
förmögenhetsskatt och taxering till kommunalskatt i
procent av medeltalet för den sistnämnda.
Ski^nad Antal
—10 ..............................................................191
11—15 ..............................................................20
16—20 ..............................................................8
21— ...............................................14
Summa 233
Skillnaden är som synes i allmänhet mindre än
10 %, är den så liten kan man väl med en viss
rätt säga att förmögenheten troligen inte har
någon dominerande betydelse för den totala
inkomsten. Av de 14 fallen i den sista gruppen kan
för 8 skillnaden fullständigt förklaras av att de
inneha fastighet.
Att just femtioårsåldern valts till
observationsålder är i viss mån konventionellt. Den var
särskilt lämplig med hänsyn till, att tillgången på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
