Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 37. 16 september 1944 - Merkantila synpunkter på ARA-koncernens fartygsbyggnader, av Bertil Svalander
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
16 september 1944
1065
Lastluckornas storlekar bestämdes till:
lucka 1: 28’ 972" X 22’,
lucka 2: 28’ 972" X 22’,
lucka 3: 32’ 7" X 22’,
lucka 4: 33’ 2x/2" X 22’,
Maximala trimavståndet långskepps är
akterkant lucka 3, som är 3,45 m. Maximala måttet
tvärskepps är 3,16 m, ävenledes vid lucka 3.
Enligt tyska regeln äro luckorna 1, 2 och 3
"Leicht-trimmer" och lucka 4 "Eindecker", varvid dock
för den senare luckan är att bemärka, att med
hänsyn tagen till den synnerligen rikligt tilltagna
kubiken någon trimning här aldrig behöver
förekomma, och att följaktligen enligt en
separatbestämmelse i denna regel den genom lucka 4
lastade kvantiteten debiteras självtrimmarsats.
Enligt National Coal Trimming Tariff äro
fartygen "easytrimmer" klass 3; dock torde med
hänsyn till den över fartygen jämförelsevis
rikliga kubiken någon trimning aldrig behöva
förekomma annat än vid lastning av synnerligen
skrymmande kol. Som fig. 7 i övrigt visar, ha
vi gjort akterdäcket en däckshöjd högre än
förskeppet för att få ungefär samma kubik under
alla luckorna. Totala kubiken räknat i grain
visade sig senare motsvara 53 kubikfot per lastton
med lämplig kvantitet bunkers ombord för en
rundresa från nordsjöhamn till Östersjön och
utgående igen, eller ca 200 t. Vidare är tanktaket
akterut lagt i jämnhöjd med tunneltaket och
rummet alldeles rent. Med de stora vingtankarna
akterut kunna vi i barlast utan vidare trimma
ner propellern under vattenytan. Utgående från
den tidigare nämnda principen, att fartygen
skulle kunna föra laster på däck, önskades
givetvis däcksarrangemanget sådant, att däcksytorna
blevo så rena som möjligt och icke belamrade
med vinschar, lejdare etc. Det bestämdes
följaktligen, att vinscharna för betjäning av lucka 1
och 2 skulle placeras på ett vinschhus mellan
dessa; vinscharna för lucka 3 skulle placeras för
om däckshuset midskepps samt till sist
vinscharna för lucka 4 för om däckshuset akterut.
Fartyget riggades med sex bompålar om dubbla
bommar till varje lucka.
Det kanske i detta sammanhang kan frågas vad
som är besvärligt, när en vanlig lastångare med
sina vinschar placerade på huvuddäck skall ta
in en trälast eller kokslast, medgivande rättighet
att placera viss del av lasten på däck. Man har
då två olika tillvägagångssätt, och jag tillåter mig
att i princip beskriva dessa med hänsyn till
lastning av koks. Om fartyget, enligt kaptenens
absoluta vetskap, skall lossas med gripskopor, kan
han tillåta, att kokslasten vräkes över
vinscharna, varvid han emellertid i vanliga fall måste
tillse, att dessa först täckas med gamla presenningar
eller liknande, så att icke alltför mycket av
styb-ben i koksen kommer i beröring med arbetande
delar, varigenom givetvis dessa synnerligen ut-
satta delar skadas. Om icke fartygets befälhavare
är fullt underkunnig om, att lasten skall lossas
med gripskopor, är han tvungen att runt ikring
dessa vinschar bygga en bur av tillgängligt
virkesmaterial och stålnät för att ha vinscharna
klara för lossning. Vid den konstruktion, som vi
tänkte oss, skulle detta icke bli behövligt.
Däckslasten kan utan vidare, sedan nödvändiga stöttor
utmed brädgården rests upp och innanför dessa
de vanliga stålnäten av önskad grovlek satts
upp, vräkas ned på däck, då den enligt beräkning
knappast torde bli högre, än att den slutar i nivå
med förefintliga uppbyggnader för vinscharna.
Härav framgår den betydliga lättnad, som har
uppnåtts vid lastning av koks på däck med
åtföljande mindre arbete för besättningen ombord
och en mången gång kanske icke föraktlig
tidsvinst. Detta däcksarrangemang är ju icke på
något sätt ovanligt, då det redan under 1920-talet
och tidigare byggdes åtskilliga båtar med
vinscharna placerade på back och däcksbyggnader,
antingen dessa lågo midskepps eller mellan
luckorna. En liten detalj, som emellertid
förtjänar observeras, är att de lejdare, som leda upp
till back och midskeppsbyggnad från huvuddäck
på här beskrivna fartyg, dragits in i
däcksbyggnaden så, att de endast behöva avskärmas med
några stycken plankor, när det gäller
däckslastning av koks, under det att på vanliga fartyg
med back, brygga och pop dylika trappor ofta äro
löstagbara och måste avlägsnas, innan arbetet
med däcksarbeten kan börja, så att de icke
skadas av lasten eller av gripskoporna vid lossning
med sådana.
Vad som sagts i samband med kokslaster på
däck gäller i stor utsträckning även trälaster av
olika karaktär på däck, varvid man givetvis icke
behöver ta hänsyn till lossning med gripskopor i
särskilt stor utsträckning. Pappersvedslasterna
lossades för övrigt före kriget mången gång t.ex.
i Amsterdam och Rotterdam och även i vissa
belgiska hamnar med specialkonstruerade
gripskopor. Orsaken till att vinschar på akterdäck icke
äro placerade på däckshus utan direkt på däcket
är den, att fartygets kubik och dess fördelning är
så avvägd, att däckslasten här i det närmaste
endast täcker själva luckan. Själva lastrummen äro
så rena som möjligt. I hela fartyget finnas endast
Fig. 7. Lastdngaren "Arabert"..
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
