Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 48. 2 december 1944 - Standardisering i krigstider, av Hilding Törnebohm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 december 19 A A
1377
Standardisering i krigstider
Dr-ingenjör Hilding Törnebohm, LSTF, Göteborg
Det är ett allbekant faktum att under krigiska
tider komma många impulser fram, som berika
tekniken till nytta för framtida fredliga värv.
Även det fredliga standardiseringsarbetet blir
sålunda mera uppmärksammat och uppskattat
under tider då stridstrumpeten blåser än när mera
fredliga vindar råda. Att detta förhållande ej kan
anses önskvärt är en sak för sig, men faktum
består. SIS kan t.ex. under innevarande år glädja
sig åt mer än dubbelt så stort statsanslag som det
vilket utgick under förkrigsåren. Detta kan
måhända vara beroende av tillfälligheter, men när
man vet att förhållandena äro snarlika i alla
länder måste nog någon annan förklaring finnas, och
det är denna jag skall försöka komma med i det
följande.
En standardiserings konjunkturkurva är icke
lätt att konstruera. Den skulle självfallet vara
baserad på fluktuationen av volymen nedlagd
arbetskraft för åstadkommande av
standardiseringsresultat. Det torde vara omöjligt att få en
riktig måttenhet på denna arbetskraft, då ju
kvaliteten också ingår eller bör ingå som en funktion.
Om man emellertid nöjer sig med att se efter huru
många man-arbetsdagar som gått åt för att
bedriva standardiseringsarbeten här i landet under
de gångna åren kan man tillnärmelsevis få fram
en sådan konjunkturkurva. Antalet
arbetsutskotts-sammanträden enbart inom SIS var 11 under
1943 mot 3 under förkrigsåren och 2 år 1940.
Jag har också roat mig med att se huru en
konjunkturkurva är beskaffad, som är
baserad på av SIS redovisade utgifter under de
olika åren. Dessa siffror, liksom kanske ännu
mera vetskapen om hur arbetet har bedrivits
inom SIS och där arbetande organ under
förkrigsåren och sedan krigsutbrottet, visa att
konjunkturkurvan för närvarande har kommit
upp till en höjd, som icke tidigare nåtts. Man
finner också att konjunkturkurvan nådde ett
minimum under år 1940. Det första krigsåret
stimulerade sålunda ej standardiseringsarbetet.
Förloppet var nämligen följande: när världskriget
bröt ut och vårt svenska näringsliv skulle ställas
Föredrag i Svenska Teknologföreningen den 25 oktober 1944.
DK 389.6
om från freds- till krigsproduktion uppstod brist
på organisatörer, konstruktörer och
förvaltningspersonal. I all synnerhet behövdes erfarna
ingenjörer. Vi ha alla i friskt minne huru landets
teknici anmodades sluta upp kring de
arbetsuppgifter, som krävdes då vårt fosterland skulle på
kortast möjliga tid rusta sig och få försvaret på
fötter, och näringslivet till att fungera på ett
sätt som motsvarade försvarets fordringar och
avspärrningens betingelser. Sådana namn som
Statens Krigsmaterielnämnd, Statens
Ammunitionsnämnd, Statens Verkstadsnämnd,
Industrikommissionen, Industriförbundets
Produktionskommitté säga ju oss en hel del och bringa i
erinran allt vad som skedde under de första
krigsåren. Vi erinra oss också arbetet i en mängd
olika kommittéer tillsatta av Svenska
Teknologföreningen, Ingenjörsvetenskapsakademien m.fl.
Forskningens Beredskapsorganisation var en
sådan kommitté. Vi ingenjörer fingo ställa våra
arbetskrafter till förfogande i dessa
organisationsnämnder och kommittéer i mycket stor
utsträckning. Detta gällde även landets
standardiserings-ingenjörer, som också fingo dra sitt strå till
stacken. De fingo lämna sina skriv- och ritbord
och de problem av fredlig art, som då sysselsatte
dem, för att ställa sina krafter till det allmännas
förfogande. SIS’ verkställande ledamot fick
sålunda arbeta som halvtidsanställd på
produktionskommittén. Flera av SMS’
standardiseringsingenjörer permitterades från sina normala arbeten a
och trädde i tjänst hos Statens
Ammunitionsnämnd eller andra dylika organ. Antalet
standardiseringssammanträden under år 1940 var hos
vissa standardiseringsorganisationer helt
obefintligt.
Så var bilden vid krigets början ocli under den
febrila organisationsperioden. När denna period
hade börjat sätta spår, fann man, då det gällde
att lösa aktuella problem, som skulle gå ut på att
skaffa högsta möjliga produktion av viktiga
förnödenheter, att detta endast skulle vara möjligt
genom en långt gående standardisering. Det
gällde ju att med minsta möjliga arbetskraft
åstadkomma största möjliga tillverkningsvolym,
och när mail har en sådan problemställning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
