- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Årgång 74. 1944 /
1416

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 49. 9 december 1944 - Axel Lindblad †, av Bo Kalling - De engelska järnvägarna

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

1416

■ TEKNISK TIDSKRIFT

Sin största och landet mest gagnande gärning
har dock Lindblad utfört i samband med
upptäckten och exploaterandet av
Bolidenfyndigheten. Den under förra världskriget rådande bristen
på metaller inom landet väckte hans intresse för
alla de olika malmfynd som framkommo inom
landet, och särskilt riktade han sin
uppmärksamhet på de kopparkishaltiga flyttblock, som
påträffats i skelleftetrakten och som tydde på
förekomster av kopparförande malmer i detta
område. Han insåg vilken betydelse de då
nyuppfunna elektriska malmletningsmetoderna kunde
få för fastställandet av dessa fyndigheters läge.
Det befanns dock nödvändigt att förbättra de
ännu mycket ofullkomliga metoderna innan
några säkra resultat kunde påräknas.
Centralgruppens Emissions AB, till vilket företag Lindblad
vid denna tid var knuten, igångsatte då, år 1918,
på hans initiativ och med honom som ledare ett
intensivt forskningsarbete på detta område. Bland
Lindblads medarbetare i det framgångsrika
arbete, som nu följde, bör särskilt Karl Sundbergs
namn omnämnas. Nya elektriska metoder
utarbetades, grundade på induktiv strömalstring i
marken, i stället för den tidigare använda
ekvi-potentialmetoden och samtidigt utnyttjades den
då nya radioteknikens möjligheter för att öka
metodernas känslighet. Lindblads dåvarande
ställning som ordförande i Svenska Radiobolagets
styrelse visade sig därvid värdefull. Genom
Lindblads och hans medhjälpares arbete tog den
elektriska malmletningen ett stort språng framåt.
Den ena malmfyndigheten efter den andra
lokaliserades och den största framgången blev
upptäckten av Bolidenfjmdigheten år 1924.

Lindblads arbete på malmletningsmetodernas
förbättring inskränkte sig icke blott till de
elektriska metoderna. Han har även uppfunnit en för
malmletning lämplig gravimeter av sinnrik
konstruktion, vars användning grundar sig på
förhållandet, att en kompakt malm alltid har större
specifik vikt än den omgivande bergarten.

När det blev fråga om att inom landet förädla
den säregna och komplexa Bolidenmalmen och
ur den utvinna dess innehåll av värdefulla
metaller och andra beståndsdelar var Lindblad den
självskrivne mannen även härför. Utan hans
djärva insatser för att bemästra den mångfald
svåra problem, som voro förknippade med
malmens behandling vid Rönnskär, hade säkerligen
läget för vår försörjning med koppar och andra
produkter från Västerbottens bergslag varit
betydligt mindre gynnsamt än det nu är. Bland de
av Lindblad uppfunna metoderna, som kommit
till användning vid Rönnskärsverket, kan särskilt
nämnas hans metod för framställning av svavel
ur de avgående svaveldioxidhaltiga gaserna, ett
då viktigt men ytterligt svårlöst problem.

Det är naturligt, att en man med Lindblads
eminenta förmåga och mångsidighet blivit utnytt-

jad på många sätt utanför hans egentliga
verksamhet. Han var sålunda ledamot av ett flertal
kommissioner och kommittéer, däribland av
Krigsmaterielkommissionen 1917—1923, ledamot
av Socialiseringsnämnden 1920—1925, extra
ledamot av Rikskommissionen för Ekonomisk
Försvarsberedskap 1929—1938, vice ordförande i
Sveriges Kemiska Industrikontor 1932—1941,
ordförande i Försvarsväsendets Kemiska Anstalts
Vetenskapliga Råd 1937—1941. Han var även
under vissa tidsperioder landstingsman,
stadsfullmäktigeordförande m.m.

Många voro också de utmärkelser, som kommo
honom till del. Såsom ovan omnämnts blev han
fil. hedersdoktor i Uppsala 1917, ledamot av
In-geniörsvetenskapsakademien 1919, dess vice
preses 1934—1937. Han erhöll akademins stora
guldmedalj för teknisk-vetenskapliga förtjänster 1933
samt dess Brinellmedalj i guld för
bergsvetenskaplig forskning år 1937. År 1938 blev han
ledamot av Vetenskapsakademien i Stockholm,
ledamot av Vetenskapsakademien i Oslo och av
Vetenskapssocieteten i Uppsala. År 1943 tilldelades
han Illis quorum 12 :e storleken för framstående
förtjänster på gruv- och metallområdet. Svenska
Teknologföreningens styrelse hade i år beslutat
föreslå honom till hedersledamot av föreningen,
vilket beslut emellertid icke hann framläggas för
föreningen före hans frånfälle.

Lindblads gärning som vetenskapsman och
tekniker bar ofta genialitetens prägel. Han hade en
stark intuitiv förmåga att finna en enkel och
framkomlig lösning på de mest komplicerade
problem. Hans uppfinnarförmåga var verksam på
vitt skilda områden, och han kunde ofta komma
med fyndiga uppslag även vid för honom helt nya
problemställningar. Hans intressesfär sträckte sig
också långt utanför teknikens gränser. Han var
bl.a. en varmt intresserad botanist och var väl
bevandrad i särskilt antikens historia.

Axel Lindblad var icke bara en stor
vetenskapsman och tekniker, han var en även i andra
avseenden rikt utrustad personlighet. Han var en
varmhjärtad och god människa, som hyste stort intresse
för sina medmänniskor och gärna räckte en
hjälpsam hand, när så kunde behövas. Han hade
ovanligt många vänner, som i sitt minne alltid skola
bevara Axel Lindblad som en föredömlig
personlighet och en god och trofast vän. Bo Kalling.

De engelska järnvägarna ha under föregående år på
sina huvudlinjer transporterat omkring 20 % flera
passagerare än före kriget och den genomsnittliga reslängden
har varit ca 50 % högre, beroende på trupptransporterna.
Dessutom ha 100 000 brittiska järnvägsmän, som ha
inkallats, ersatts av kvinnor; underhållsarbete, förbättringar och
förnyelse av järnvägslinjerna och av den rullande
materielen har under de fem krigsåren nedskurits till ett
minimum. Icke desto mindre har man lyckats att bibehålla en
mycket hög trafiksäkerhet; 1943 inträffade endast en
järnvägsolycka med en förlust av fyra människoliv,
motsvarande en dödsrisk av 1 : 440 000 000 (Brit. Econ. Rev. sept. 1944).

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 13 22:11:54 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1944/1428.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free