Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 2. 13 januari 1945 - Den högre bergsvetenskapliga undervisningens 125-årsjubileum, av E R—s
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
13 januari 1945
35
bergshanteringen anknutna industrier hjälpt oss med vad
jubileet synes kräva. Jag ber att till alla givare härför få
framföra ett varmt tack. Jag vill även begagna tillfället
att tacka spexförfattaren, teknolog Töre Norén, samt de
unga bergsmän inom högskolans studentkår, vilka genom
sitt jubileumsspex förhöjt dagens feststämning. Häri
innesluter jag även direktör Carl Sebardt, som varit
spexarna till ovärderlig nytta vid utövandet av deras svåra
konst.
Den högre bergsvetenskapliga utbildningen har ju liksom
all annan teknik gått framåt med stora steg. Den
förbättrade undervisningen och den alltmer framträdande
forskningen kräva emellertid härför lokaler och anslag av helt
annan omfattning än tidigare. Genom att förståelsen för
framåtskridandets betydelse blivit allt allmännare åtnjuter
undervisningen emellertid såväl från statsmakternas sida
som från enskilt håll ett utomordentligt stöd och
förtroende. Jag har i dag tidigare framfört bergsavdelningens
tack till Jernkontoret och företagen inom den svenska
bergshanteringen samt till undervisningens övriga gynnare
och vänner och jag vill nu vid denna bankett dels till
K. Ecklesiastikdepartementet, under vars 125-åriga hägn
vår undervisning verkat, samt dels till K. Tekniska
Högskolan, i vilken bergsavdelningen under årens lopp blivit
mer och mer insmält, uttrycka avdelningskollegiets för
bergsvetenskap glädje över den välvilja och förståelse
för avdelningens utveckling inom högskolan, som under
de gångna åren kommit oss till del."
Talet avslutades med en hyllning till K. Tekniska
Högskolan och dess bergsvetenskapliga avdelning.
Det första talet hölls sedan av Tekniska Högskolans
rektor, professor R. Woxén, som yttrade:
"Avdelningen för bergsvetenskap kan sägas ha två fasta
poler att hålla sig till. Den ena är Jernkontoret och den
andra Tekniska Högskolan själv, vilka båda såsom goda
fäder på mångahanda sätt stödja avdelningen i dess
verksamhet. I hög grad gäller detta Jernkontoret, från vilket
avdelningen årligen mottar väsentliga ekonomiska bidrag.
Jag begagnade nyss ordet fäder men enligt svensk lag
kan ingen ha mer än en fader samtidigt. Jag får kanske
därför ändra mig så att jag säger, att högskolan — Alma
Mäter — är dess moder. Inte heller den sista benämningen
är alldeles riktig, eftersom modern enligt gängse
uppfattning, även om man inte alltid kan se det, bör vara äldre
än barnet. Högskolan räknar emellertid sin födelsedag den
6 juni 1827 och är sålunda något yngre än avdelningen
för bergsvetenskap. Jag tillåter mig i alla fall att bibehålla
benämningen moder; någon styvmoderlig behandling har
det heller icke varit frågan om från högskolans sida.
Jag nämnde nyss, att det inte är så stor åldersskillnad
mellan högskolan och avdelningen. Strängt taget är den
endast fyra år, beroende på att högskolan räknar sin
födelsedag från den dag då undervisningen började, under
det att bergsmännen räkna sin födelsedag från den tid-
Fig. 3. Jubileumsbanketten i Gyllene Salen.
punkt, då det kungliga brevet om undervisning i
bergsvetenskap är daterat. Detta skulle innebära, att man i dag
firar 121-årsjubileum men något sådant påstående törs
jag inte komma med, för jag är övertygad om att det
omedelbart skulle mötas med en enhällig protest från
alla bergsmäns sida och det skulle vara ett utslag av den
sammanhållning, som råder bergsmännen emellan. En icke
bergsman tycker nog stundom, att bergsmännen ha ett
skråväsende, men när man närmare lär känna dem, så
finner man endast skråväsendets goda sidor och särskilt då
en utomordentlig kamratkänsla och sammanhållning. Bästa
belägget härför är väl den anslutning, som denna bankett
har. Funnes icke denna sammanhållning så är jag alldeles
övertygad om att högskolan icke skulle ha mottagit
närmare 300 000 kronor i donationer till
anrikningslaboratoriet och jag vill nu begagna tillfället att till alla dem,
som direkt eller indirekt bidragit till dessa donationer,
framföra högskolans vördsamma tack.
Jag vill vidare begagna tillfället att betyga, att högskolan
är mycket stolt över sin avdelning för bergsvetenskap och
det är mig en glädje att nu framföra högskolans
lyckönskan till avdelningen på dess 125-årsdag.
Till sist må det kanske vara mig tillåtet att uttrycka
högskolans beundran för det förnämliga sätt, på vilket
festarrangörerna, i första hand professorerna Wallquist och
Mörtsell, arrangerat dagens alla festligheter."
Jernkontorets välgångsönskningar framfördes av
bruksdisponenten Wiking Johnsson med följande ord:
"Det är ingen tillfällighet, att dagens jubileum för oss
tillbaka till 1800-talets första decennier. Den svenska
järnhanteringen hade länge levt på arvet efter de stora
nydaningarna under 1600-talets förra hälft, men den hade
därför ej slagit sig till ro. Nästan redan från början, dvs. för
snart 200 år sedan finner man i Jernkontorets stat rubriken
’anslag till rön och försök’.
Lika länge ha hos Jernkontoret anställda tekniska
tjänstemän arbetat på att höja yrkesskickligheten.
En efter förhållandena högt stående teknik och goda
konjunkturer gjorde slutet av 1700-talet till en
järnhanteringens glansperiod. Det var vid denna tid som runt om i
världen tekniska läroanstalter uppstodo vittnande oin att
praktikens män vågade hoppas på nya erövringar med den
vetenskapligt skolade praktikens hjälp. Samtidigt påminde de
stora omvälvningarna i engelska järnindustrin hårdhänt de
svenska brukspatronerna om att man ej fick slå sig till ro
med redan uppnådda resultat.
Därför vann också bergmästaren i Värmland Gustaf Aron
Lindbom gehör, då han till Jernkontoret framkastade
tanken att köpa ett bruk för att där inrätta både en skola
och en försöksanstalt. Förslaget väckte icke blott
välgrundade ekonomiska betänkligheter utan även
praktikernas misstro mot för mycken teori. Frågan diskuterades vid
Brukssocietetens allmänna sammankomster 1802 och 1805,
och stridens vågor gingo därvid höga. Jernkontorets
deputerade uttalade sig om förslaget sålunda: ’Den som måste
tjäna brödet med handen bör icke belasta sitt huvud med
studier, ty en förfinad kunskap vänder hågen från det
grova och tunga handarbetet till spekulationer.’
Brukspatronen Leonard Magnus Wærn utlät sig häremot
temperamentsfull! ’att den som ej inser, att teorien måste leda
praktiken, har under en kanske av lycka och rikedom
gynnad slummer vant sig att anse det bäst, som en gång
kommit i bänk. Många människor äro sådana
antikvitetsälskare, att blotta ordet förändring stöter dem’.
Det blev betänksamheten som segrade, och därmed gick
initiativet från Jernkontoret. I stället togo Ständerna och
Bergskollegiet hand om frågan. Åren 1808, 1812 och 1815
ventilerades den av riksdagen. Ständerna önskade bereda
den studerande ungdomen tillfälle att genom praktisk
insikt och övning utbilda sina förut förvärvade matematiska
och kemiska kunskaper. Detta borde ske i en miljö, som
stimulerade de praktiska intressena. En kommitté av
kunniga och vetenskapliga män tillsattes för att utarbeta
förslaget. Teorien kom nu åter till heders, men ständerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
