- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Årgång 75. 1945 /
118

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 5. 3 februari 1945 - Ljuskällors synbarhet om natten, av Per Collinder

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

118

TEKNISK TIDSKRIFT’

da värden synvidden 18 sjömil men fyrlistan
blott 9,7. Ekv. (1) är likvärdig med Allards
formel, där transmissionskoefficienten är l/a.

Fyrlistans värden äro grundade på mycket
omfattande observationsserier och måste anses vida
tillförlitligare än de äldre, som ej räkna med
någon ljusabsorption. En undersökning ger vid
handen, att Fyrlistans värden låta väl framställa
sig av formeln (för klar luft)

i = 58T76(’-2080)S ®

Detta betyder, att för en lysvidd av 1 sjömil

skulle behövas en ljusstyrka av ^ eller 0,017

X normallanternan, om ingen absorption finns.
Det betyder vidare, att efter en sjömils
passage genom "klar luft" återstår av ett parallellt

ljusknippe J ■= 0,89 eller 89 %, en minskning

som de äldre talen alls icke tagit hänsyn till. Med
anledning härav bör den nya formeln (2)
användas som vida tillförlitligare. Formeln har lagts
så, att den vid 1 och 50 sjömil ger exakt
överensstämmelse med Fyrlistans värden; för lägre
synvidder bli dessa enligt formeln obetydligt
högre än enligt Fyrlistan. Inom hela intervallet i
övrigt äro avvikelserna ytterst obetydliga. För att
ge en föreställning om hur väl svaga ljuskällor
synas på kortare avstånd kan man ta som
exempel en tändsticka. När en sådan brinner klart, har
den en ljusstyrka av 0,5—0,7 Hlj eller 0,025—
0,030 av normallanternans. Lysvidden blir
omkring 1,1 sjömil.

Det som här är sagt gäller "klar luft", dvs.
sådan som förekommer i 65 % fall. Med "disig
luft" avser Fyrlistan sådan luft att sikten i 90 %
fall är bättre. En god överensstämmelse med
Fyr-listans värden för denna sikt ger formeln

Härur erhålles att "utan absorption" skulle vid

disig luft för 1 sjömils lysvidd tarvas ljusstyrkan
— eller 0,017 X normallanternan. Verkliga vär-

O /, Ä

det blir 0,030 X normallanternan. Vidare kan
formeln (B) tolkas så, att av ett parallellt
ljusknippe skulle efter en sjömils passage genom

"disig luft" återstå yy- =0,58 eller 58 %,
medan genomsläppligheten vid "klar luft" var 89 %.

Det förekommer ibland även att man önskar
veta synvidden för rött eller grönt ljus. Härför
kan tillämpas den regel som fyrväsendet
tillämpar, nämligen att med rött försatsglas fordras
bakom försatsglaset en 4 gånger och med grönt
försatsglas en 8 gånger så stark vit ljuskälla för
att synas lika långt som utan det färgade glaset.

Av kurvorna, fig. 1, framgår, liksom av
formlerna, vilken avgörande roll sikten spelar för en
lanternas synbarhet. Medan ett vitt ljus av
ljusstyrkan 1 X normallanternan lyser ca 5 sjömil
vid "god sikt", är lysvidden vid "dålig sikt" för
samma lanterna endast 3^4 sjömil. En vit
lanterna med ljusstyrka 5 lyser 8 sjömil vid "god
sikt" men blott 43/4 sjömil vid "dålig sikt". Ett
exakt avgörande av den gräns, där en viss
lanterna upphört att synas vid ett visst tillfälle, kan
ske endast om en samtidig siktobservation gjorts
på platsen med en lanterna av känd ljusstyrka. I
regel får man därför nöja sig med ungefärliga
uppgifter om sikten, t.ex. vid kollisionsmål.
Däremot kan diagrammet användas för ungefärliga
uppskattningar. Sålunda kan t.ex. utsägas, om
sikten uppgivits vara dålig, att en vit lanterna av
ljusstyrka 5 bör med största sannolikhet ha varit
synlig på minst 3x/2 sjömils avstånd (kurvan ger
43/4 sjömil), däremot, om sikten angivits som god,
på 6 sjömil (kurvan ger 8) och vid medelmåttig
sikt på 4 sjömil (kurvorna ge ungefär 6V2
sjömil).

På samma sätt kan utsägas att t.ex. en röd
lanterna av ljusstyrka 2 vid en sikt, som uppskattas
som medelmåttig, bör med största sannolikhet

Fig. 1. Lanternors lysvidd som
funktion av ljusstyrkan (enhet
21,0 Hlj.). Kurvor för rött,
respektive grönt ånge lysvidden, när
ett rött, respektive grönt
normalglas placerats framför en vit
ljuskälla av angiven ljusstyrka.
Cirklarna ånge Fyrlistans värden

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 15:44:16 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1945/0130.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free