Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 5. 3 februari 1945 - Automatisk snabbåterinkoppling, av Åke T Vrethem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
136
TEKNISK TIDSKRIFT’
pany’s 138 kV nät, där 33 brytare ha trepolig
snabbåterinkoppling. Vid 71 tillfällen har
anordningen fungerat; i 65 fall av dessa lyckades
åter-inkopplingen. Spänningslösa intervallet har ibland
varit så kort som 0.12 s. De flesta felen ha varit
enfasiga, men en hel del ha varit flerfasiga. De
praktiska erfarenheterna visa sålunda, att rädslan
för multipelblixtarnas ogynnsamma inverkan är
tämligen obefogad.
Svenska prov med och erfarenheter av återinkoppling
på högspända överföringslinjer
Prov med snabbåterinkoppling på 200 och 130
kV linjer ha företagits på Vattenfallsstyrelsens
anläggningar under år 1944.
130 kV linjen Vännäs—Bastuträsk, fig. 14, utgör
en enkel förbindelseledning mellan två
kraftsystem, ett nordligt med Porjus som dominerande
station och en total maskineffekt motsvarande
ungefär 100 MW och ett sydligt, som kan anses
vara mycket stort, eftersom det består av hela det
övriga samkörande svenska systemet. Fig. 15
visar ett par typiska oscillogram från
kortslutningsproven. Man ser t.ex. på det översta, att
strömbrytarna i båda linjeändarna ha löst ut
ungefär 0,20 s efter det felet inträtt. Det
tidsintervall, under vilket linjen varit helt spänningslös,
har i detta fall varit ca 0,15 s och den totala
störningstiden har varit 0,47 s. Det kan nämnas, att
de spänningslösa intervallen vid fyra olika prov,
från vilka fullständiga oscillogram föreligga,
konstaterades vara 0,075 s, 0,145 s, 0,135 s och
0,095 s. Ljusbågssläckningen kan alltså lyckas
även vid så korta tider som under 0,1 s vid 130 kV.
Det gick vid försöken att överföra 31 MW vid ett
spänningslöst intervall på 0,3 s och 22 MW vid 0,5 s utan
föregående kortslutning. När man däremot försökte med
28 MW vid 0,5 s erhöllos så starka pendlingar vid
hopkopplingen, att man fick bestående utlösning genom
di-stansreläerna.
Vid kortslutningsproven med två- och trefasiga
kortslutningar — kortslutningarna inleddes med nysilvertrådar
och kopplades in med frånskiljare — och en total
störningstid på ca 0,5 s gick det att överföra belastningar upp
till 26 MW. Denna stabilitetsgräns stämmer ganska väl med
den tidigare anförda amerikanska tumregeln, eftersom den
utgör ungefär en fjärdedel av Porjusblockets totaleffekt.
200 kV försöken utfördes på linjen
Torpshammar—Horndal. Den ingår i en slinga, se fig. 14,
och förhållandena för automatisk återinkoppling
äro i så måtto gynnsammare än vid de ovan
beskrivna proven på 130 kV systemet. Belastningen
på nätet var rätt låg under proven; några
avgörande slutsatser om stabiliteten kunna ej dras ur
provresultaten. Fyra prov utfördes med två- och
trefasiga kortslutningar anordnade i en provstolpe
av normal 200 kV typ. Kortslutningstiden, alltså
relä- pius strömbrytartid, befanns bli så kort som
0,10—0,11 s, varav hälften på brytarna ocli
hälften på reläerna. Det spänningslösa intervallet var
ca 0,2 s; den totala störningstiden blev
emellertid så lång som 0,4—0,5 s, emedan brytarna i de
båda linjeändarna ej fungerade absolut samtidigt
vid inkopplingen. I samtliga fall slocknade
ljusbågen och återinkopplingen lyckades. Till slut
gjordes också ett femte prov, där en
järnvägsomformare var ansluten mitt på linjen. Det
befanns, att den kortslutningsström, som
omformaren matade in i felet, var tillräcklig för att
upprätthålla ljusbågen. Återinkopplingen
misslyckades alltså.
Detta resultat är av intresse, då det visar att i detta fall
även en förhållandevis liten synkronmaskin — dock väl
att märka försedd med snabb och kraftig
spänningsregulator — ansluten till högspänningslinjen, är tillräcklig för
att hindra en framgångsrik användning av
snabbåterinkoppling. Fig. 16 visar oscillogrammet från detta prov.
Omformaren har hela tiden upprätthållit ljusbågen utan
tendens till minskning eller oro i kortslutningsströmmen.
Felförloppet råkade för övrigt utspelas så, att
kortslutningen bortkopplades av strömbrytarna praktiskt taget
samtidigt som linjen bortkopplades i båda ändarna. Man
fick då det driftläget, att omformarmaskinen i Ljusdal
ensam matade den ungefär 300 km långa 200 kV linjen.
Oscillogrammet visar, att den kapacitetsström, som
omformaren levererar till linjen, är mer än tre gånger så
stor som den kortslutningsström den tidigare levererade
till kortslutningsstället.
Fig. 17 visar ett avsnitt ur en film över
ljusbågarna. Såvitt man kan bedöma av filmen
förefalla metallångorna från ljusbågen att ha
avlägsnat sig ett betryggande stycke från
kortslutningsstället ungefär 0,15 s efter bortkopplingen.
Snabbåterinkoppling har under sommaren 1944
varit inkopplad i praktisk drift på två 130 kV
linjer och två 200 kV linjer. På 130 kV systemen
har under sommaren ej inträffat något fel, som
föranlett återinkoppling, medan på 200 kV
systemet vardera linjen snabbåterinkopplat en gång.
Fig. 16. Oscillogram från
snabb-återinkopplingsprov på 200 kV
linjen Torpshammar—Horndal;
en SJ-omformare ansluten till
linjen, snabbåterinkopplingcn
misslyckades. 1 felet kopplas in, 2 brytarna i linjens ändpunkter lösa, 3—A samma brytare gå till, 5 reservbrytare
kopplar bort kortslutningsstället från linjen, 6 brytarna i linjens ändpunkter lösa definitivt, 7 SJ-omformaren kopplas bort.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
